Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder mot kamphundar.
De s.k. kamphundarna har blivit väldigt populära i vissa kriminella grupper och används ofta som ett vapen av sin ägare. Ofta förekommer dessa hundar i städer och förorter.
Antalet pitbull- och bullterrier har ökat under de senare åren, och dessa hundar blir mordvapen om de hamnar i fel ägares händer. Oroande uppgifter förekommer att dessa grupper tränar sina hundar på andra djur. När hundarna tränas på detta sätt blir de ett verkligt hot mot människor och andra djur.
I djurskyddsförordningen § 19 finns följande: Det är förbjudet att inneha eller genom avel frambringa hundar som har extremt stor kamplust, blir lätt retade och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och har benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar.
Denna paragraf är i stort verkningslös. Många uppfödare kan med gott omdöme förklara att de inte avlar fram kamphundar. Det är korrekt. Denna typ av hund blir en kamphund först när ägaren gör den till en sådan genom felaktig behandling och genom träning.
Det är väldigt svårt för polisen att avgöra om hunden omfattas av § 19 eller om det är en s.k. tillfällighet att något har hänt.
Polisen måste få en klarare lag om vad som gäller vid ett omhändertagande av kamphundar. Polisen måste kunna beslagta dessa hundar om det visar sig att ägarna använder hunden till att skrämma och hota folk eller om de låter hunden anfalla andra djur i rent träningssyfte.
Ägare som inte klarar av sitt ansvar måste också kunna få hundförbud. Det är helt orimligt att samma person kan träna upp den ene kamphunden efter den andre.
Man borde också överväga att införa någon form av hundkörkort, där ägaren fick grundläggande kunskaper om hunduppfostran och informerades om förbudet mot att ”kamphundsträna” sin hund.