Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändring i strandskyddslagstiftningen som syftar till att strandskyddet ska differentieras.
Det är viktigt att det generella strandskyddet bevaras i Sverige, detta för att stärka allmänhetens tillgång till stränder och strändernas naturvärden. Sverige är ett stort land där befolkningen är ojämnt fördelad över landet. Det uppenbara behov av ett starkt strandskydd som kan finnas i exempelvis delar av Stockholms skärgård eller andra attraktiva kustområden runt Sveriges kust är inte lika uppenbart i andra mer glesbefolkade eller mindre attraktiva kustområden. Ett problem i den nuvarande strandskyddslagstiftningen är bristande legitimitet, främst på grund av att samma bestämmelser gäller för alla slags stränder, oavsett ianspråktagande och bebyggelsetryck. Strandskyddet är inte tillräckligt i vissa delar av landet samtidigt som det är alltför strikt i andra.
Den nuvarande strandskyddslagen ger inte tillräckliga möjligheter att göra rimliga avvägningar mellan intresset av att bevara och behovet av att skapa utveckling. En större flexibilitet i strandskyddslagstiftningen efterfrågas i många glesare bebyggda områden i Sverige där tillgången till stränder ofta är god.
Glesbefolkade kommuner finns i Närke och Bergslagen, områden med många sjöar och långa strandsträckor som behöver tillväxt. Det är angeläget att vända trenden genom att bl.a. ge bättre förutsättningar för användning av dessa resurser. Strandnära boende är en sådan tillgång. Det handlar om att kunna erbjuda attraktiva tomter och med det kunna attrahera flera att flytta till och bo i glesbefolkade kommuner.
Regioner och kommuner ska kunna skapa tillväxt och utvecklas utifrån egna resurser och efter egna prioriteringar. Därför finns det anledning att se över om reglerna rörande strandskydd ska utvecklas så att de blir mer flexibla och utgår från regionala och lokala prioriteringar och beslut – allt till gagn för lokal och regional utveckling. Förändringen bör gälla alla berörda kommuner, dvs. glesbebyggda områden med särskilt god tillgång på stränder.