Läget är allvarligt men omställningen till ett mer hållbart samhälle bär samtidigt på en enorm potential i tillväxt, arbetstillfällen och livskvalitet i ett uthålligt samhälle. Men regeringens passivitet och brist på konkreta förslag förskräcker. Den moderatledda regeringens mål om utsläppsminskningar på 30 procent till 2020 är otillräckligt. Möjligheterna till en högre ambitionsnivå måste därför utredas, och utsläppsminskningar på uppemot 35–40 procent till 2020 övervägas. Vår energi- och klimatpolitik är en politik för jobb, tillväxt, framtidstro och konkurrenskraft. Den ska garantera en fortsatt säker energiförsörjning och ge vår industri god tillgång på el till konkurrenskraftiga priser och med låg inverkan på miljö, hälsa och klimat. Den ska samtidigt aktivt vara en motor i omställningen till en mer hållbar energiförsörjning och ett hållbart samhälle. I denna motion föreslår vi därför en rad åtgärder för att skynda på energiomställningen. Vi vill se en enhetlig klimatmärkning som underlättar för konsumenterna, två nya certifikatssystem för att skynda på energieffektiviseringen och öka tillgången på förnybara drivmedel. Skattenedsättningen för biodrivmedel ska förlängas till 2013. Energiskatterna är ett kraftfullt verktyg och ska bidra till energiomställningen. Vi vill genomföra ett branschprogram för vindkraftsindustrin och ett handslag med svensk fordonsindustri. Vi lanserar också två nya program, ett investeringsprogram och ett forskningsprogram, för att bryta Sveriges oljeberoende. Konkurrensen på elmarknaden ska skärpas och elkonsumenternas ställning stärkas. Om marknaden inte tar sitt ansvar kan lagstiftning bli aktuell.
Sammanfattning 1
Förslag till riksdagsbeslut 3
1 Inledning 5
1.1 Läget är allvarligt 5
1.2 Sverige måste anta utmaningen 5
1.3 Fortsatt trovärdighet i det globala klimatsamarbetet 6
1.4 Ett långvarigt engagemang för det internationella klimatarbetet 6
1.5 Regeringens passivitet hotar jobben 7
2 En sammanhållen energi- och klimatpolitik 8
2.1 Utsläppshandeln måste ge lägre utsläpp 8
2.2 Klimatsäkra biståndet 9
2.3 Alla ska kunna bidra 9
2.4 De gröna certifikaten 9
2.5 En enhetlig klimatmärkning 10
2.6 En miljöanpassad offentlig upphandling 10
2.7 Vattenfall ska driva på energiomställningen 10
2.8 Från forskning till exportsuccé 10
2.9 Kärnkraften ska fasas ut 11
2.10 Forskning och investeringar ska bryta Sveriges oljeberoende 11
3 Energieffektivisera 12
3.1 Vita certifikat frigör 14 TWh el 12
3.2 Energieffektivare bostäder 13
3.3 En energieffektivare industri 13
4 Ny förnybar energi och energiforskning 14
4.1 Ökat energiuttag från jord- och skogsbruk 15
5 En väl fungerande elmarknad med starka konsumenter 16
5.1 Bättre konkurrens 17
5.2 Starkare konsumenter 17
5.3 Trygg tillgång på el 17
6 Transportsektorn 17
6.1 Ett handslag med svensk fordonsindustri 19
Riksdagen avslår regeringens förslag om att klimatinvesteringsstödet ska upphöra.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om handeln med utsläppsrätter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en enhetlig klimatmärkning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att biståndet ska klimatsäkras.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Vattenfall ska ha en ledande roll i energiomställningen i Sverige.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Vattenfall ska vara en strategisk partner till basindustrin.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en miljöanpassad offentlig upphandling.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om riskkapitalförsörjningen inom energisektorn.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införandet av ett nytt forskningsprogram och ett nytt investeringsprogram för att bryta Sveriges oljeberoende.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett särskilt råd för energieffektivisering.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vita certifikat.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för ökad energieffektivisering inom bostads-, trafik- och industrisektorerna.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett branschprogram för vindkraftsindustrin.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om konverteringsstöd.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för ett ökat energiuttag från jord- och skogsbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att öka konkurrensen på elmarknaden.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att stärka elkonsumenternas ställning.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om inrättandet av en elombudsman.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för en leveranssäker elförsörjning.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett handslag med svensk fordonsindustri.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för ett minskat oljeberoende i transportsektorn.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om drivmedelscertifikat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om efterkonvertering av bilar.
1 Yrkande 4 hänvisat till UU.
2 Yrkandena 5, 6, 8–14 och 16–19 hänvisade till NU.
3 Yrkande 7 hänvisat till FiU.
4 Yrkandena 20 och 21 hänvisade till TU.
FN:s klimatpanel IPCC, som kontinuerligt går igenom forskningsläget kring klimatförändringarna blir allt säkrare på att människan verkligen ligger bakom världens uppvärmning. Ytterligare temperaturhöjningar förutspås. Temperaturhöjningen liksom klimateffekterna blir mycket ojämnt fördelade över jorden. Vid polerna och här i Sverige blir de ungefär dubbelt så höga som genomsnittet för jorden. I stora områden vid Medelhavet och i Afrika handlar det om ännu större temperaturhöjningar, torka och översvämningar.
Enligt den uppmärksammade Sternrapporten kan klimatförändringen komma att kosta världssamfundet 50 biljoner kronor om nuvarande utsläppstrend av växthusgaser fortsätter. Kostnaden att nu agera för att stabilisera klimatet är betydande, men ju längre vi väntar desto dyrare blir det. Slutsatsen är att det fortfarande finns tid att undvika de värsta effekterna om vi stabiliserar och minskar utsläppen nu.
Oavsett omfattningen på de pågående klimatförändringarna är det jordens fattiga människor som drabbas hårdast av extrem torka, jorderosioner, översvämningar och orkaner. Och det pågår redan nu. 2 000 kvadratkilometer mark omvandlas varje år till öken i Nigeria, var femte invånare i Brasiliens nordöstra delar tvingas flytta på grund av vattenbrist, Gobiöknen i Kina har redan slukat tre provinser. Samtidigt faller ansvaret för att agera tungt på världens industriländer. I USA är till exempel koldixiodutsläppen per person och år tio gånger högre än i utvecklingsländerna och i Sverige tre gånger högre.
Läget är allvarligt. Klimatförändringarna är vår tids största utmaning. Det står klart att vi människor bidrar till klimatförändringarna. Men det innebär också att vi kan lösa dem. Scenarierna över den globala uppvärmningens konsekvenser skrämmer, och en rad forskningsrapporter visar att drastiska åtgärder krävs för att stoppa den skenande utvecklingen. Utmaningen är global, men då varje land måste bidra efter bästa förmåga kan vi konstatera att Sverige har ett gott utgångsläge.
Sverige är fortfarande ett föregångsland i energiomställningen. Vi har som ett av få länder i världen redan lyckats minska våra utsläpp av växthusgaser. Vi får en förhållandevis stor del av vår energi från förnybara energikällor, och miljöteknikbranschen skördar stora framgångar, som ett resultat av en målinriktad och långsiktig politik. Stöd till vindkraft, solenergi samt biobränslen – och därmed landsbygdsutveckling och alternativ användning av åkermark – har ökat den förnybara energin markant. Kommunernas fjärrvärmeutbyggnad har också bidragit. Industrin använder energi på ett alltmer effektivt sätt, vilket stärker konkurrenskraften och minskar sårbarheten samtidigt som det ger nödvändiga förutsättningar för ett hållbart energisystem. Oljeanvändningen i industrin ligger i stort sett på oförändrad nivå, trots att industriproduktionen ökat med 70 %. Det finns en stark efterfrågan runt om i världen på svensk miljöteknik. I Kina drivs flera svenska projekt inom hållbar stadsutveckling. Kunskaper inom avfallshantering, stadsplanering, vatten och avlopp och energi som skapats genom det svenska samhällsbygget får nu komma andra snabbväxande regioner till del. Men vår ledande position i energiomställningen kan inte tas för given. Klimatfrågan är långt ifrån löst och fortsatt kraftfulla åtgärder krävs nu för att skynda på omställningen till ett mer långsiktigt hållbart samhälle.
Klimatfrågan kan endast lösas om världens länder väljer att samarbeta. Gårdagens Kyotoprotokoll var en blygsam start som snarast måste vidareutvecklas för morgondagen. Risken är fortfarande stor att beslutsfattare jorden runt underskattar kraften i klimatomvälvningarna. Förändringarna sker snabbare och blir kraftfullare än vad som tidigare förutspåtts. De målsättningar på 20–30-procentiga utsläppsminskningar som debatteras idag är snart överspelade. På sikt måste vi rikta in oss mot den nivå som många forskare redan nu förvarnar om som nödvändig: 80–90-procentiga utsläppsminskningar jämfört med 1990 års nivå. De energislukande industriländerna har ett särskilt ansvar att gå före med utsläppsminskningarna och visa att långsiktigt ansvarstagande och fortsatt tillväxt går att förena. Sverige och EU kan därför inte villkora sina utsläppsminskningar med till exempel USA:s, Indiens eller Kinas fullständiga uppslutning bakom nödvändiga åtgärder.
Sverige har under det senaste decenniet varit ledande i det globala klimatarbetet. För att behålla den svenska auktoriteten och trovärdigheten måste vi vara fortsatt pådrivande för ytterligare globala utsläppsminskningar. Den moderatledda regeringens mål om 30 procent är otillräckligt. Verkligheten har hunnit förbi. Möjligheterna till en högre ambitionsnivå måste därför utredas och utsläppsminskningar på uppemot 35–40 procent till 2020 övervägas. Detta kan komma att innebära förändringar och påverka vårt sätt att leva. Vi tvingas avstå från vissa saker, men kan tillgodogöra oss annat. Den nya tekniken hjälper oss i rätt riktning. Livet behöver inte bli sämre, men det blir annorlunda.
Sverige har alltid varit en intressant partner i miljöpolitiken. Vi har kunskaper och erfarenheter som kan utnyttjas av andra. Tack vare våra – hittills – höga ambitioner på hemmaplan har vi kunnat driva på de mest progressiva miljöförslagen. Det gäller inte minst inom klimatpolitiken, där Sverige har tillhört den innersta kretsen i de internationella förhandlingarna. Vi har kunnat visa att det är praktiskt möjligt att förena höga klimatpolitiska krav med ekonomiska och sociala framsteg.
Som ett direkt resultat av Stockholmskonferensen 1972 bildades FN:s miljöorganisation UNEP (United Nations Environmental Programme). Detta ledde i sin tur till att EU:s gemensamma miljöpolitik utvecklades. Under det första svenska ordförandeskapet i Göteborg 2001 beslutades att hållbar utveckling och miljö är en prioriterad fråga i EU:s grundlag, att alla relevanta sektorsråd, till exempel jordbruksministrarna, ska utarbeta strategier för hållbar utveckling samt att en strategi för hållbar utveckling i EU skulle antas.
Därefter har den socialdemokratiska regeringen drivit fram EU-beslut för en ökad andel förnybara bränslen, mål för energieffektivisering och det inriktningsbeslut som tidigt sa att EU till 2020 skulle minska utsläppen av växthusgaser med 15–30 procent. Sverige inledde också tidigt globala klimatsamtal med USA, Kina, Ryssland, Australien och Brasilien. Sverige ska fortsätta att ha en ledande roll inom klimatpolitiken, inte minst för att skapa globala åtgärder i samverkan. Detta kräver att vi går före med skarpa åtgärder på hemmaplan för att visa att klimatarbetet lönar sig. Det internationella samarbetet får dock aldrig bli en ursäkt för att inte agera nationellt.
Vi ser med oro på regeringens ovilja till en aktiv energi- och klimatpolitik och negativa inställning till nationella åtgärder. Trots att kunskap och konkreta förslag inte saknas präglas regeringens energi- och klimatpolitik av passivitet och en övertro på marknadens förmåga. Den borgerliga energikompromissen har därmed visat sig bli just det som många fruktade: en kompromiss som lamslagit i stället för att ge långsiktiga förutsättningar. Regeringens politik präglas av nedskärningar och otydliga besked.
Under regeringens första år minskade resurserna till energirådgivning och informationsinsatser för att främja energieffektivisering i bostäder och företag kraftigt. Samtidigt drogs stödet till de villaägare som vill byta ut den direktverkande eluppvärmningen mot effektivare lösningar ned och oljekonverteringsstödet avskaffades helt. Även Klimatinvesteringsprogrammet (Klimp) läggs ned av regeringen. Klimpen är ett viktigt instrument för kommuner, näringsliv och organisationer att gemensamt energieffektivisera, investera och ställa om till en hållbar utveckling. Programmen har haft stor betydelse för det breda klimatarbete som pågår över hela landet och som gett Sverige hög trovärdighet i de internationella förhandlingarna.
Klimatskattepaketet innebär ytterligare ett löftesbrott från regeringen. Regeringens energiskattehöjningar kommer helt oväntat för industrin och ger inte den framförhållning som behövs för basindustrins långsiktiga investeringar. Regeringens energiskattehöjningar drabbar alla, men de med de högsta inkomsterna klarar sig genom stora inkomstskattesänkningar. Det är orättvist, omodernt och riskerar att underminera trovärdigheten för energi- och klimatpolitiken. Vi socialdemokrater vill istället bland annat använda energiskatterna till återbäring åt elkunderna för att stimulera klimatsmarta och energieffektiva investeringar.
Regeringens passivitet hotar inte bara miljön utan också svensk konkurrenskraft. Näringsliv och forskning måste ges de spelregler och förutsättningar som krävs för att Sverige ska behålla ledartröjan även i framtiden. Det är nödvändigt för miljön. Men det är också bra för svensk ekonomi. Sverige har allt att vinna på att fortsätta gå före i energiomställningen. Det är inte det land som sist tar steget ut ur fossilsamhället som vinner – tvärtom.
Energi- och klimatpolitiken handlar om att ta ansvar för kommande generationer och att skapa en bättre miljö. Men en progressiv energi- och klimatpolitik är också en förutsättning för att Sverige ska kunna behålla sin konkurrenskraft även i morgon. Genom att satsa på ny teknik, nya lösningar, tydliga spelregler och hårda miljökrav, skapar vi nya jobb och gör vårt land mindre sårbart.
Vår energi- och klimatpolitik är en politik för jobb, tillväxt, framtidstro och konkurrenskraft. Vi ser ingen motsättning mellan miljösatsningar och ekonomisk tillväxt. De är varandras nödvändiga förutsättningar. Den gröna omställningen rymmer stora möjligheter, i tillväxt, arbetstillfällen och livskvalitet i ett uthålligt samhälle men kräver också att vi handlar nu. Vi vill därför bygga vidare på den ansvarstagande och långsiktiga politik som tidigare visat sig så framgångsrik för Sverige. Energi- och klimatpolitiken ska garantera en fortsatt säker energiförsörjning och ge svensk industri god tillgång på el till konkurrenskraftiga priser med låg inverkan på miljö, hälsa och klimat. Den ska samtidigt aktivt vara en motor i omställningen till en mer hållbar energiförsörjning och ett hållbart samhälle, ökad konkurrenskraft och nya jobb.
Med hjälp av styrmedel, forskning och investeringar vill vi skapa bästa möjliga förutsättningar för en fortsatt övergång från ändliga till förnybara energikällor. Det handlar om att öka produktionen av förnybar energi, skynda på energieffektiviseringen, om att förbättra elmarknadens funktionssätt samt om särskilda insatser inom transportsektorn. En progressiv nationell energi- och klimatpolitik är en förutsättning för att nå framgång med internationella överenskommelser. Genom att fortsätta gå före och agera för kraftfullare internationella styrmedel kan Sverige spela en fortsatt viktig roll för det globala klimatarbetet.
Svensk socialdemokrati ska vara fortsatt pådrivande för att utvidga utsläppshandeln för minskad klimatpåverkan. Transporterna, i första hand tung trafik och flygtransporter, bör vara nästa sektor som omfattas av utsläppshandeln. Det är dock avgörande att transportsektorn får en egen ”bubbla” för sina utsläpp, annars blir kostnaderna med stor sannolikhet för höga för industrin. Successivt måste fler sektorer komma att omfattas, och fördelningen av utsläppsrätter bör framöver ske genom auktionering för bättre effektivitet. Samtidigt är det avgörande att förbättringar och skärpningar av styrmedel i sektorerna som inte omfattas av utsläppshandeln sker kontinuerligt. Tilldelningen av utsläppsrätter får inte missgynna redan effektiva industrier, i exempelvis Sverige. Genom att verka för en ökad anslutning till systemet med utsläppshandel kan dessutom konkurrensvillkoren mellan olika länder och sektorer utjämnas.
Det är de fattiga som är mest utsatta för de negativa effekterna av västvärldens snabbt accelererande välstånd; de tvingas bo i storstädernas slumområden, de utsätts för kemikaliedumpning, deras vatten förorenas och deras avfallshantering missköts.
Biståndet till fattiga länder måste därför miljö- och klimatsäkras. Långsiktig ekonomisk tillväxt kan inte skapas utan att miljön förbättras och vice versa. Valet mellan att ge bistånd för fattigdomsarbete eller för miljöarbete existerar inte längre – det handlar om båda delarna.
Stigande energipriser drabbar låginkomsttagare hårdare än andra. Hushåll med lägre inkomster har också svårare att klara av nödvändiga investeringar för att minska energiförbrukningen. Samtidigt kan energiomställningen bara bli framgångsrik om alla kan vara med och bidra. För att möjliggöra detta vill vi att det ska ske en återbäring från kraftföretagens kraftiga vinster till konsumenterna. Detta ska underlätta hushållens investeringar i nya förnybara energilösningar och effektivisering. På så sätt kan alla, även låginkomsthushåll bidra till energiomställningen. Vi vill också ge ett konverteringsstöd till de bilägare som bygger om sin bil till att köras på förnybara bränslen och vi vill skärpa konkurrensen på elmarknaden och stärka elkonsumenterna, bland annat genom att inrätta en elombudsman.
Den 1 maj 2003 införde Socialdemokraterna, tillsammans med Centerpartiet, men i övrigt i kraftigt borgerligt motstånd, gröna elcertifikat i Sverige. Syftet var att på ett effektivt sätt ge en ökad elproduktion från förnybara energikällor och till 2016 ska den årliga elproduktionen från förnybara energikällor, ha ökat med 17 TWh per år jämfört med 2002 års nivå. De gröna elcertifikaten har gett ett mycket gott resultat och potentialen är fortsatt stor. Det vore mycket olyckligt om till exempel planerade vindkraftsparker ställdes in av oro för att hamna utanför systemet. Behovet av att ytterligare höja ambitionerna och därmed utrymmet för ny förnybar energiproduktion inom ramen för certifikatssystemet måste därför ses över.
Vi vill skapa möjligheter för dem som i sin roll som konsumenter vill göra något åt klimatproblemen. För att alla som vill ska kunna ta ansvar i sin egen vardag behövs bättre verktyg. Vi vill i samarbete med livsmedelsbranschen, energibranschen och företrädare för transportsektorn och bostadssektorn utarbeta en ny enhetlig klimatmärkning som ger konsumenterna en ärlig chans att välja klimatsmart och minska sin egen klimatpåverkan.
En miljöanpassad offentlig upphandlingen är viktig. Vi socialdemokrater vill att den offentliga sektorn ska vara en tung drivkraft i arbetet för en hållbar utveckling. En miljöanpassad offentlig upphandling ska ta hänsyn till miljöeffekter och sociala effekter under hela upphandlingskedjan. En klimatmärkning gör den miljöanpassade upphandlingen effektivare. Hårdare krav i samband med upphandling sporrar i sin tur till en vassare märkning.
Genom en tydlig ägarstyrning ska Vattenfall kraftfullt bidra till omställningen av det svenska energisystemet. Bolaget genomför nu stora satsningar på förnybar energi och investeringar i såväl effekthöjningar som drifts- och leveranssäkerhet. Det nuvarande målet är 10 TWh ny förnybar el till 2016 och tillkom i dialog med den tidigare socialdemokratiska regeringen. Vi anser att denna ambition bör höjas samt att Vattenfall också tar ett större ansvar för investeringar i ny teknik, i pilot- och demonstrationsanläggningar för förnybara energikällor och i effektivare elöverföring. En modell som bör prövas är om vinstmedel från Vattenfall kan ligga till grund för en särskild fond för att stärka såddfinansieringen inom energi- och miljöteknikbranschen. Vattenfall ska också vara en strategisk partner till basindustrin och kunna erbjuda sina industrikunder Europas lägsta energipriser.
Tillgången på riskkapital inom energisektorn, som idag får relativt liten del av riskkapitalinvesteringarna, måste förbättras. Vår långsiktiga ambition är att frigöra en miljard i en offensiv riskkapitalsatsning. Vägar som bör prövas är en utveckling av Industrifondens verksamhet och möjligheten att frigöra medel från statliga företag. En annan möjlighet som vi vill gå vidare med är Energimyndighetens förslag att bilda ett nytt statligt bolag för affärsmässiga och marknadskompletterande investeringar i svensk energiteknik. Syftet med dessa förslag skulle vara att främja tillgången på riskkapital i de första faserna av ett företags utveckling, bland annat vill vi stödja kommersialisering av forskningsresultat från universitet och högskolor.
Kärnkraften ska successivt fasas ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd, och i den takt kärnkraftselen ersätts med el från förnybara källor samt energieffektivisering. Sverige är dock idag ett av världens mest kärnkraftsberoende länder, och kärnkraften kommer därför att utgöra en viktig del av vår elproduktion för en lång tid framöver. Under denna tid ska den användas på ett säkert och effektivt sätt. Samtidigt står det klart att det är omöjligt att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle på ändliga energikällor som olja, kol och kärnkraft.
För att värna vårt klimat och säkra vår energiförsörjning formulerade vi socialdemokrater redan 2005 målet att Sveriges oljeberoende ska brytas till år 2020. Då ska olja inte behövas för att värma våra hus, och ingen bil ska vara ensidigt hänvisad till bensin eller diesel. Då ska vi kraftigt ha ökat vår förnybara energiproduktion och förbättrat vår förmåga att effektivt använda vår energi.
För att möjliggöra detta vill vi starta två nya forsknings- och investeringsprogram som följer upp Oljekommissionens förslag. Fullt utbyggda ska de omfatta två miljarder kronor. De ska förstärka forskningen, öka kunskapsutvecklingen, effektivisera transportsektorn, stimulera användandet av nya förnybara drivmedel och driva på energieffektiviseringsarbetet inom såväl transport- som bostads- och industrisektorn. Ett forskningsprogram mot oljeberoende behövs för att förstärka dagens energiforskning och skynda på framtagandet av förnybara och energieffektivare lösningar. Av särskild vikt är steget från idé till produkt och att förbättra möjligheterna för att omsätta svensk energiforskning i fullskalig produktion. Investeringsprogrammet mot oljeberoende bör utformas på liknande sätt som klimatinvesteringsprogrammen, där kommuner, näringsliv och organisationer tillsammans kan få statligt stöd till investeringar och lokala lösningar.
En särskild kraftsamling bör göras på transportsektorn. Detta är den sektor vars oljeberoende är störst och där mest olja används. I såväl bostadssektorn som industrin har förändringen redan kommit en bra bit på väg. Där finns företag som tar ansvar för förändringen. I transportsektorn är dock förändringsprocessen besvärligare eftersom den i större utsträckning är individbaserad och förutsätter beteendeförändringar. Bränslesnåla fordon och ett förändrat körbeteende ger dock stora effektivitetsvinster, liksom nya tekniker och nya drivmedel. De senare är dyrare än konventionell teknik i dag, men teknikutvecklingen bidrar till att kostnadsskillnaderna minskar med tiden. Fortsatta åtgärder krävs också i bostads- och industrisektorn.
Nedan följer en redogörelse för vad vi vill ska ingå i de båda programmen mot oljeberoendet samt de övriga åtgärder vi ser som angelägna för en fortsatt energiomställning av Sverige. Åtgärderna för att bryta oljeberoendet kompletterar vår generella politik för energieffektivisering, förnybar energi och en bättre fungerande elmarknad.
Socialdemokraterna tog i regeringsställning viktiga steg för att stimulera alla samhällssektorer att arbeta med lönsam energieffektivisering. De elintensiva företagen får skattenedsättning, offentlig sektor får investeringsstöd när sjukhus, skolor och simhallar byggs om mer energismart och hushållen får konverteringsstöd till slopade oljepannor och dyr eluppvärmning. Utöver att energieffektivisering är bra för miljön är den också bra för ekonomin. Först när vi på allvar fokuserar på effektivare användning vid sidan av tillförsel av el uppstår bättre balans på elmarknaden mellan kunder och kraftproducenter. Fokus på effektivare användning vid sidan av tillförsel på elmarknaden ger bättre miljö, lägre elkostnader och bättre familjeekonomin. Därför vill vi nu öka takten på energieffektiviseringen i Sverige.
De gröna certifikaten har redan kraftigt ökat tillförseln av miljövänlig el – nu är det dags för de vita certifikaten som gör samhället mer energieffektivt. De nya vita certifikaten ska minska onödig energianvändning och utnyttja den nya energismarta tekniken där möjligheterna finns. Tanken med de vita certifikaten är att elleverantörer åläggs att effektivisera motsvarande en viss procent av den mängd el de säljer. Företaget kan antingen genomföra åtgärderna själva eller köpa intyg, vita certifikat, av någon annan, till exempel ett bostadsbolag som har minskat elanvändningen i motsvarande grad. Priset på vita certifikat sätts på marknaden. Om kravet på elleverantörerna exempelvis skulle sättas till en procent av den el de säljer skulle detta innebära ca 1,4 TWh el per år om den elintensiva industrins elanvändning inkluderas i underlaget. På en 10-års period blir det hela 14 TWh. De vita certifikaten bör införas i samband med att månadsvis avläsning införs den 1 juli 2009. Då finns bättre tekniska förutsättningar för en flexiblare elanvändning hos slutkunderna.
Förutom de vita certifikaten vill vi även skynda på energieffektiviseringen av det svenska samhället genom att bilda ett särskilt råd för energieffektivisering för att driva på för en mer offensiv utveckling med sektorsmål, redovisning av utvecklingen för riksdag och regering samt ge underlag för kontinuerligt höjda målsättningar. En landsomfattande informationskampanj om energieffektivisering ska genomföras. Krav på energieffektiva lösningar måste också ställas i offentliga upphandlingar och för statliga fastighetsägare. Statliga myndigheter och fastighetsbolag ska vara föredömen och leda utvecklingen när det gäller energieffektivisering. Teknikupphandling, marknadsintroduktion och energieffektiviseringsforskningen – för såväl tekniska lösningar som brukarbeteenden ska stärkas. Kommunerna ska få stöd att utveckla lokala strategier för minskat oljeberoende, till exempel genom lokal produktion av biogas, kommunens uppvärmningssystem och stöd till industrier som behöver byta bränslen.
Bostadssektorn står för nästan 40 procent av den totala energiförbrukningen och närmare hälften av elförbrukningen i Sverige. Här finns stora möjligheter till energieffektivisering och konvertering från olja och direktverkande el till förnybara alternativ. I detta arbete är klimatmärkning och miljöanpassad offentlig upphandling viktiga kriterier. Vi vill att upprustningen av miljonprogramsområdena ska ske med den mest moderna och energieffektiva tekniken. Vi vill att de ska halvera sin energiförbrukning inom en sexårsperiod. Uppvärmningen av bostäder och lokaler bör 2020 ske i princip helt utan olja. För att nå snabbare resultat vill vi använda kraftföretagens mycket höga producentmarginaler för att finansiera ett el- och oljekonverteringsstöd för att minska klimatpåverkan. Vi vill också undersöka fler möjligheter att på liknande sätt återföra medel från kraftföretagen till elkunderna. För att ge konsumenterna bättre verktyg att själva styra sin förbrukning vill vi möjliggöra individuell mätning av el och tappvarmvatten. Bästa teknik och byggnadsmaterial vid nybyggnationer för att kunna kombinera energieffektivitet med attraktivt boende ska stimuleras. Även det befintliga fastighetsbeståndet ska moderniseras. Utvecklingen av lågenergihus, till exempel genom att sätta upp mål för allmännyttan ska stödjas. Mycket kan göras med små insatser.
Många industrier ligger redan nu långt framme. Företagen har själva gått före med energieffektiviseringen och många har gjort det med stöd av staten. Idag deltar ca 120 företag i det frivilliga femåriga program, PFE, för eleffektivisering i energiintensiva industriföretag som infördes den 1 januari 2005. Det ska bidra till effektivare elanvändning och starkare konkurrenskraft inom svensk industri. Tillsammans har de redan kartlagt och inlett åtgärder som kommer att minska elförbrukningen med 1 TWh per år.
Industrins totala oljeanvändning är idag ca 20 TWh. I grova drag fördelas denna användning så att hälften går till uppvärmning och hälften till olika processer i produktionen. En stor andel av uppvärmningsoljan inom industrin bör till 2020 kunna ersättas med biobränslen och fjärrvärme. Svensk industri bör också till 2020 avsevärt kunna effektivisera och minska sin oljeanvändning för processändamål. Inom den icke-energiintensiva industrin finns i många fall också en stor potential för eleffektivisering som måste tas till vara. Vi vill därför gå vidare med energieffektivisering inom näringslivet inom ramen för investeringsprogrammet – med fler berörda företag och fler åtgärder. Programmet för energieffektivisering, PFE, som varit mycket framgångsrikt ska kompletteras så att det även omfattar olja. Styrmedlen ska stärkas så att den olja som används för värme och ånga i industrin ersätts med biobränslen eller anslutning till fjärrvärme. Samarbetet mellan basindustrin och de tekniska högskolorna, till exempel genom industridoktorander inom området ”teknik för energieffektivisering” måste utvecklas. Forskningen om branschspecifik energieffektivisering ska stärkas. Små och medelstora företag ska ges kompetensstöd genom energikontor eller energikonsulter. Behovet av eleffektiviserande åtgärder behöver uppmärksammas och stimuleras även inom den icke-energieffektiva industrin och inom tjänstesektorn. Ett bra exempel på modeller för detta är projekten ”Stoppa onödan” och ”Uthållig kommun”.
Vår långsiktiga vision är att hela vår energiförsörjning ska baseras på förnybar energi. Forskningsprogrammet mot oljeberoende ska komplettera och skynda på den forskning som redan sker i Sverige. Av mycket stor vikt är också att forskningen kan kommersialiseras och resulterar i nya produkter, exportmöjligheter och arbetstillfällen. Det finns anledning till särskilda åtgärder för att säkerställa att denna potential kan förverkligas. Vindkraften står inför sitt kommersiella genombrott i Sverige. Genom de åtgärder vi nu föreslår kan vindkraften nå längre än det nuvarande planeringsmålet på 10 TWh till 2015 och potentialen till 2020 är än större. För att ytterligare stärka Sveriges position inom vindkraftsindustrin vill vi genomföra ett branschprogram för vindkraftsindustrin tillsammans med forskare, näringsliv, myndigheter och fackliga företrädare.
Vi anser också att det finns mycket goda möjligheter att öka den inhemska produktionen av förnybara bränslen från jord- och skogsbruk, och vi presenterar också ett antal förslag på hur detta kan göras. Av särskild vikt är att underlätta steget från pilot- och demonstrationsanläggningar till fullskalig produktion av exempelvis nya biodrivmedel. Långsiktiga styrmedel för fortsatt tillväxt och användning av biodrivmedel krävs. En fortsatt satsning på den förnybara energin är nödvändig. Skattenedsättningen för biodrivmedel ska förlängas till 2013. Introduktion och distribution av biogas ska stödjas och biogasproduktion och biogasanvändning i allt från gårdsbaserad biogasproduktion i liten skala till storskalig produktion runt storstäder ska stimuleras. Biogasen har en stor potential som lokalt producerat bränsle för kollektivtrafik.
Pilot- och demonstrationsanläggningar och fullskaleanläggningar som tillverkar ”andra generationens biodrivmedel” ska stimuleras. Nya metoder för att underlätta stegen från forskning och pilotanläggningar till fullskaliga produktionsanläggningar ska utvecklas och behovet av en infrastruktur för distribution av den andra generationens drivmedel ska undersökas. Utvecklingen av bioraffinaderier ska stimuleras. Företrädesvis i anknytning till befintliga fjärrvärmenät. De nya biodrivmedlen omfattar bland annat DME, FTD, metanol och biogas – producerade genom förgasning av bioråvaran – skogsbaserad etanol samt biogas ur de mest areal-, kostnads- och energieffektiva bioråvarorna. Exempelvis:
Förgasning av biomassa: Förgasningsanläggningen av biomassa i Värnamo.
Förgasning av svartlut: Pilotanläggning för svartlutsförgasning finns i Piteå, med planer att bygga en fullskalig anläggning år 2008.
Cellulosaetanol från skogsråvara: Pilotanläggning i Örnsköldsvik. Planer finns för att utveckla den industriella verksamheten.
Ett branschprogram för vindkraftsindustrin ska genomföras i samarbete mellan berörda myndigheter, investerare, producenter och de i Sverige verksamma underleverantörerna till vindkraftsindustrin. Staten måste också ta ett särskilt ansvar för infrastruktur och nätanslutning för större havsbaserade vindkraftsparker. Svenska Kraftnät ska ges i uppdrag att underlätta vindkraftens nätanslutning. Samtidigt måste tillståndsprocessen för vindkraftsetableringar förenklas, utan att miljön eller den demokratiska processen äventyras. Alla berörda statliga myndigheter ska ges i uppdrag att i större omfattning underlätta vindkraftsbyggnaden. Vindkarteringens resultat ska följas upp och de bästa havs- och landområdena för ny vindkraft ska prioriteras och utbyggnaden understödjas. Länsstyrelserna ska ges ett tydligare uppdrag och resurser för att möjliggöra ett mer aktivt arbete med energiomställningen. Ett kompetenscentrum för vindbruk ska inrättas. Infrastrukturprojekt på EU-nivå måste framöver handla om förnybar energi och inte premiera fler olje- och gasledningar. Ett vindkraftsinitiativ ska tas på EU-nivå för att bygga ett europeiskt stamnät i havet längs med Europas kuster. Framtida vind- och vågkraft ska kunna anslutas av projektörerna. Pågående projekt visar att vågkraft i Sverige har en potential på uppemot 10 TWh. Även utvecklingen av solceller med bättre verkningsgrad och ekonomi rymmer en stor potential för energiproduktion och som exportprodukt. Forskning och utveckling av vågkraft och solceller ska stödjas.
Det svenska skogsbruket erbjuder stora möjligheter i klimat- och energiarbetet. Som en av världens främsta skogsnationer – Sverige är ett av nio länder i världen med mer än 65 procent av landarealen täckt av skog – har vi ett stort ansvar för att använda skogen på rätt sätt, som ett medel i strävan efter hållbar utveckling. Ett effektivt skogsbruk och en medvetet långsiktig hushållning har medfört att det svenska skogsvirket har fördubblats under de senaste 80 åren. I dag ligger tillväxten på cirka 100 miljoner kubikmeter per år. Den kan öka med 25–50 miljoner på 10–60 års sikt. Från utsläppssynpunkt kan det ibland vara effektivare att låta en viss areal skogsmark binda koldioxid än att odla energigrödor för alternativa drivmedel på samma yta. Därför måste även utrymme för skogens möjligheter att binda koldioxid avsättas.
Vi socialdemokrater vill öka användningen och produktionen av inhemska biodrivmedel och öka uttaget av bioenergi från skog och åker. Nya metoder måste prövas, till exempel stubbrytning som har potentiellt stora miljöeffekter. Nya rekommendationer om tillväxthöjande åtgärder måste till. Miljökonsekvensbeskrivningar krävs dock för att till exempel stubbrytning eller intensivgödsling på skogsmark ska ske utan påtagliga negativa följdverkningar på miljön.
Skogsråvaran ska räcka till såväl sågverk och bioenergi som skyddad mark och rekreation. Gran och löv kan odlas effektivare utan att kompromissa med miljöhänsyn. En ökad intensitet i skogsbruket kräver ett ökat miljöarbete. Klimatförändringarna kräver också mer av skogsekosystemen. Konkurrensneutrala villkor måste gälla mellan industrislagen. Investerings- och forskningsprogrammen ska därför kunna bidra till forskning och investeringar – från odling och framställning till distribution och användning. För att åstadkomma detta vill vi öka tillväxten och därmed energiuttaget i svensk skog genom att maximera nyttan av energigrödpremien och utnyttja landsbygdsprogrammets möjligheter för att främja produktionen och förädlingen av förnybar energi, till exempel biogas. Forskning och utveckling inom växtfysiologi och växtmolekylärbiologi som kan ge nya bioråvaror och effektivare produktionsmetoder ska stimuleras, och odling av energigrödor och energilövträd på nedlagd åkermark ska underlättas.
Hur väl elmarknaden fungerar är en avgörande faktor för energiomställningen – men också för ekonomin i stort, för jobben, konkurrenskraften och industrin. Därför måste den nuvarande koncentrationen och konkurrensbristen på elmarknaden, med allt dyrare elräkningar för hushåll och företag som följd, brytas. Tillförsel av ny, förnybar, energi verkar prispressande på sikt. Insatserna för ökad energieffektivisering förbättrar likaså elmarknadens funktion. Om elmarknaden inte fungerar tillfredsställande försvåras energiomställningen. Vi vill därför förbättra konkurrensen på elmarknaden, stärka konsumenternas ställning och säkerställa tillgången på el. Om marknaden inte tar sitt ansvar kan lagstiftning bli aktuell.
Samägandet och samregleringen av kärn- och vattenkraftsproduktion, mellan framför allt de tre största elproducenterna, ska begränsas. Tillståndsprocessen för nya kraftanläggningar ska effektiviseras för att underlätta nya aktörers tillträde på elmarknaden. Höga anslutningskostnader ska inte få hindra utbygganden av nya vindkraftverk eller andra förnybara elproduktionsanläggningar. Elbörsen ska effektiviseras genom en uppdelning i två marknader. Tillsyn och övervakning av elmarknaden ska stärkas genom en bättre samverkan mellan EMI, Konkurrensverket och Finansinspektionen. Samarbetet på nordisk nivå mellan elmarknadens övervakningsmyndigheter ska fördjupas. Ett system för certifiering av elhandlare ska införas för bättre kundinformation och en effektivare slutkundsmarknad.
Ett effektivt och oberoende ombud som ska kunna företräda kunderna med råd och vid tvister behövs. Därför ska en aktiv elombudsman inrättas. Elbolagens möjligheter att teckna dyra tillsvidareavtal ska begränsas. Fakturorna ska förenklas och elkunderna ges ett ökat inflytande över sin egen konsumtion och elkostnader. Delar av kraftföretagens mycket höga producentmarginaler ska ges som återbäring till kunderna i form av olika konverteringsstöd.
Långa avtal är nödvändiga för att värna svensk industris konkurrenskraft och Vattenfall ska därför vara ett föredöme när det gäller att erbjuda konkurrenskraftiga avtal. Nya utvecklade kontraktsformer kan underlätta industrikundernas möjlighet att reagera på kortsiktiga prisändringar. Ytterligare utbyggnad av överföringskapacitet ska koncentreras till den nordiska elmarknaden. Sammankoppling med övriga europeiska marknader förutsätter elöverskott genom betydande satsningar på förnybar energi samt ytterligare sammankoppling mellan marknaderna på kontinenten. Kraftföretagens ansvar för att det finns tillträckligt med effekt i energisystemet måste tydliggöras. Kraftbolagen måste upprätthålla effekten även under kalla vinterdagar. En frivillig avreglerad modell är inte tillräcklig. Leveranssäkerheten i elnäten måste fortlöpande följas upp och åtgärdas.
Vi vill bryta vägtrafiksektorns beroende av olja genom ett brett arbete för effektivare transporter, ökad produktion av förnybara drivmedel och genom en övergång till en fordonspark som inte enbart är hänvisad till fossila bränslen. Framför allt genom att det ska vara ekonomiskt fördelaktigt och förmånligt att välja miljövänliga alternativ. Men det handlar också om samhällsplanering och att samspelet mellan de olika transportslagen förbättras. En ökad låginblandning av biodrivmedel i fossila bränslen från 5 till 10 procent måste genomföras snarast. Kollektivtrafiken behöver byggas ut och moderniseras. Restiderna med tåg, framför allt mellan stora befolkningscentrum, måste minska. De ekonomiska drivkrafterna för att använda kollektivtrafik till och från arbetet ska öka. Bonussystem för samåkning ska införas för att minska utsläppen.
Det svenska näringslivet är, med sina stora inbördes avstånd och långa distans till kontinenten, starkt beroende av snabba och leveranssäkra transporter. För att minska transporternas negativa miljöpåverkan måste transportsektorns beroende av olja brytas, och detta på ett sätt som inte skadar svenska företag och svensk ekonomi.
Godslogistiken måste effektiviseras och stora mängder bensin och diesel ersättas med biodrivmedel från skog och jordbruksgrödor. En metod som främjar såväl ekonomi som oljereduktion är att kontinuerligt öka lastbilarnas fyllnadsgrad och att förbättra både logistik och motorteknik. Bättre trafikplanering och ruttoptimering, med hjälp av ITS (intelligenta transportsystem) och GPS, ger också en effektivare användning av fordonsparken. Vårt mål är att minst varannan ny bil som säljs 2010 ska vara en miljöbil, men det är avgörande att de miljöbilar som säljs också körs på förnybara bränslen. Priset på förnybara drivmedel måste därför vara konkurrenskraftigt och tillgången god. Tillgängligheten på alternativa drivmedel ska säkras genom successivt högre krav på bensinhandlarna att även sälja förnybara drivmedel. Skattenedsättningen på biodrivmedel ska förlängas till 2013. En avgörande förutsättning för att åstadkomma förändring är att personbilsflottan, som idag är cirka tjugo procent ”törstigare” än genomsnittet i EU, blir avsevärt mycket mer bränsleeffektiv.
För att minska transportsektorns oljeberoende vill vi också införa drivmedelscertifikat som stimulerar en ökad användning och produktion av förnybart bränsle, exempelvis genom att en viss andel av bensinbolagens drivmedelsförsäljning ska vara förnybar och att åtgärderna för att nå målet kan vidtas inom företaget eller köpas av andra genom drivmedelscertifikat. En enhetlig miljöbilsdefinition som även tar hänsyn till motorns energieffektivitet måste införas snarast. Miljöbilspremien ökar intresset för miljöbilar men ger inte en tillräckligt snabb modernisering av personbilsflottan. Satsningen på nya miljöbilar räcker inte – de gamla bilarna måste också ställas om till alternativa bränslen. Vi vill därför ge en skattestimulans åt dem som konverterar sin gamla bil till en miljöbil. Efterkonvertering av bilar ger en direkt miljöeffekt och kan utnyttjas av många människor som inte har möjlighet att köpa en ny miljöbil. Inkomsterna från trängselskatten i Stockholm ska användas till att förbättra kollektivtrafiken i Stockholmsregionen. Införandet av den koldioxidbaserade fordonsskatten ska utvärderas. Kilometerskatt för tunga fordon bör införas och utformas efter svenska förhållanden och med hänsyn till näringslivets konkurrenskraft i hela Sverige. Ecodriving – ett sparsamt körsätt – ska vara ett obligatoriskt inslag i den tunga trafiken, för traktorer, entreprenadmaskiner med mera. Miljökraven på tjänstebilarna måste fortlöpande ses över och höjas. Den som har en tjänstebil som kan drivas med miljövänliga bränslen ska få förmånsvärdet reducerat. Den offentliga sektorn ska vara föregångare vid inköp av fordon.
För att utveckla framtidens bilar behöver vi kunskap och teknikutveckling Utvecklingen av ny miljövänlig teknik ska stimuleras. Samarbetet mellan stat och fordonsindustrin, bland annat forskningsprogrammet Gröna Bilen för förnybara drivmedel, en uthållig transportsektor och en konkurrenskraftig svensk fordonsindustri, ska fortsätta. Energisnålare flyg: I det senaste initiativet Gröna Flygplanet satsar staten tillsammans med industrin på lätta material och mer bränslesnåla flygmotorer för flyg- och rymdindustrin. Denna satsning ska fortsätta.
Gods från vägtransporter ska styras över till kombinationer av väg, järnväg och sjötransporter genom stöd till nya logistiklösningar, exempelvis ett antal strategiskt placerade omlastningsterminaler för sjöfart, järnväg och vägtransporter. Vi vill främja transportarbete till sjöss, som ett viktigt komplement till tåg och lastbil. Sveriges långa kustlinje och de många hamnarna bär på en outnyttjad potential för godstransporter. Kustsjöfarten bör samordnas med Finland och lågsvavlig bunkerolja och katalysatorer främjas. Kustsjöfartens potential ska kartläggas. Skattebefrielse för landansluten el för fartyg vid kaj, kan påtagligt förbättra luftmiljön i svenska hamnstäder.
Svensk fordonsindustri är en nyckel till omställningen av transportsektorn och ett samarbete mellan stat och näringsliv kring den andra generationens förnybara drivmedel och teknik är därför angeläget. Vi vill därför med ett handslag bekräfta samarbetet med svensk fordonsindustri. Det bör innehålla ett åtagande från statens sida att via skatteregler, infrastruktursatsningar, forskning och utveckling bland annat öka tillgången på förnybara bränslen. Avgörande är också att driva på EU i samma riktning. Fordonsindustrin bör för sin del åta sig att öka sina ansträngningar för en långsiktigt hållbar fordonsflotta.