Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör jobba för att jordbruksstödet avvecklas och att stöd ges till mer miljövänlig produktion.
Omkring hälften av EU:s totala budget går till jordbrukssektorn, cirka 400 miljarder kronor. Pengarna används till olika former av stöd. Den största delen, omkring 90 procent, går till att stödja produktionen av olika livsmedels- och jordbruksprodukter.
År 2003 fattades ett beslut om reformering av EU:s jordbrukspolitik. Bland annat så frikopplades jordbruksstöden, vilket betyder att jordbrukarnas stöd inte längre var kopplat till mängden av en viss vara som de producerade. Under 2006 påbörjades reformeringen av sockersektorn och samtidigt startade diskussionerna om hur sektorerna för frukt och grönt samt vin och sprit ska förändras. Den pågående reformeringen av EU:s jordbrukspolitik är glädjande men den räcker inte.
Det är nödvändigt att förändra EU:s jordbruksstöd i grunden och fortsätta jordbruksreformen. EU har enats om en översyn av den pågående reformen och alla EU-länder är uppmanade att lämna in sina förslag. Bland EU-länderna finns det vissa som arbetar för att informationen om de som får EU-bidrag även i fortsättningen ska vara hemligstämplad. Detta borde inte Sverige acceptera.
Sverige måste arbeta för att den pågående reformen av EU:s jordbrukspolitik får en grön inriktning. Regeringen måste också verka för att det ställs miljökrav på alla jordbruksstöd, där stöden villkoras med att jordbrukarna gör miljöåtgärder.
Just nu får Sverige mer pengar till landsbygdsutveckling, tack vare den förhandling som den socialdemokratiska regeringen lyckades med 2005–2006. En större del av det stödet bör gå till att bevara och utveckla landsbygdens miljö och möjliggöra försörjning på landsbygden. Det betyder mer stöd till ekologisk odling, åtgärder för ökad biologisk mångfald, återuppbyggnad av lokal förädling och lokala marknader m.m.
Jordbruket domineras i dag av ett litet antal livsmedels-, kemi- och utsädesföretag. Det leder också till att jordbrukare hänvisas till grödor som kräver kemikalier och storskalighet för att vara lönsamma. EU bör därför utveckla en politik för att undvika att ett fåtal företag dominerar marknaden. EU bör också verka för att de stora jordbruksföretagen bidrar till en miljöanpassning av jordbruket. Till exempel skulle en grön skattereform som ökar skatten på transporter och kemiska insatsvaror till jordbruket gynna en hållbar utveckling av jordbruket.
Den nya europeiska jordbrukspolitiken bör inte längre subventionera erövringen av världsmarknaden. Exportstöden har i flera år varit på väg ned och den trenden måste fortsätta. Interventionsstöden har redan skurits ned i den pågående jordbruksreformen och borde tas bort helt i WTO-förhandlingarna.
Den pågående jordbruksreformen innebär redan att 90 procent av allt stöd år 2010 kommer att vara gårdsstöd. Sverige måste arbeta för att den siffran blir 100 procent.
Den europeiska jordbrukspolitiken måste förenklas. Jordbruksstödet måste avvecklas. EU måste också få en tydligare grön inriktning på sin jordbrukspolitik som uppmuntrar ett småskaligt, lokalt och miljövänligt jordbruk.