Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om lokalt anpassat strandskydd.
Strandskyddet har varit och är mycket viktigt för att behålla den fria allmänna tillgängligheten till våra stränder längs våra kuster, sjöar och vattendrag. Det är därför viktigt att strandskyddet är en skyddsbestämmelse i miljöbalken.
Värdet och respekten för strandskyddet måste upprätthållas, men då krävs att man på ett planmässigt sätt kan göra skyddet lokalt anpassat utifrån lokala förutsättningar inom miljöbalkens ram. Annars är risken överhängande att strandskyddet som sådant ifrågasätts och det vore mycket olyckligt.
En del av problematiken är det stora trycket på dispenser inom områden med stort exploateringstryck, t ex i attraktiva skärgårds- och kustområden. Här krävs naturligtvis fortsatt hög restriktivitet.
Ett annat problem är behovet hos många kommuner att kunna erbjuda ett attraktivt, sjönära boende. I det sistnämnda fallet rör det sig inte sällan om glesbygdskommuner med stora utflyttningsproblem, som vill utnyttja sin resurs i form av strandnära lägen. Inte minst är det av betydelse för företagens möjlighet att rekrytera och behålla medarbetare med värdefull kompetens.
Vi menar att i båda fallen är lösningen att man ska kunna anpassa strandskyddet lokalt bättre än i dag. Det är då viktigt att få en bred lokal förankring för att få full acceptans och respekt för gällande strandskydd.
Den kommunala översiktsplaneprocessen är ett utmärkt redskap och borde kunna utnyttjas också för detta ändamål. Den stora fördelen är bl.a. det demokratiska samrådsförfarande som finns inbyggt i denna process.
Kravet på den kommun som vill ha ett lokalt anpassat strandskydd är att en noggrann inventering genomförs, som visar vilka områden som är mer värdefulla ur både biologisksynpunkt och tillgänglighetssynpunkt och vilka som är mindre värdefulla. Resultatet blir då, med största sannolikhet, ett förslag där strandskyddet inom vissa områden utvidgas och inom andra områden krymper. Höga naturvärden måste bevaras och privatisering av själva strandremsan förhindras.
Riksintresset upprätthålls genom att det är länsstyrelsen, d v s staten, som slutligen godkänner det lokalt anpassade strandskyddet. Utifrån detta kan man sedan planera övrig markanvändning, som t ex bebyggelseutveckling. Nödvändiga dispenser kommer att bli färre och respekten för strandskyddet bättre genom att gällande strandskydd är förankrat lokalt.