Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att reformera strandskyddet.
Enligt 13 kap. 7 § miljöbalken råder strandskydd vid hav, sjöar och vattendrag. Syftet med strandskyddet är att allmänheten ska ha tillgång till stränder för friluftsliv och rekreation samt för att skydda djur- och växtarter som lever i dessa områden.
Skyddet omfattar land- och vattenområden och gäller generellt 100 meter från stranden vid normalt vattenstånd. Länsstyrelsen kan förordna om utökat strandskydd upp till högst 300 meter. Strandskyddet är ett förbud där det inom området inte får uppföras nya byggnader. Befintliga byggnader får inte förändras för annat ändamål än tidigare och inte heller får grävningsarbeten för bebyggelse utföras. Anläggningar och åtgärder som hindrar allmänheten att beträda ett område eller som försämrar villkoren för djur- och växtarter är inte heller tillåtet.
Strandskyddsdispens för att uppföra byggnader eller andra åtgärder inom strandskyddat område kan ges av byggnadsnämnden. Naturvårdsverket har rätt att överklaga beslutet om strandskyddsdispens och kan upphäva byggnadsnämndens beslut. Länsstyrelsen kan komma att upphäva strandskyddet i områden som omfattas av detaljplan, under förutsättning att det finns särskilda skäl för ett upphävande.
I flertalet av landets glesbygdskommuner råder det inte brist på strand utan brist på invånare. I exempelvis Grums kommun i Värmland finns det miltals med outnyttjad och obebyggd strand. Kommunen har problem med en ekonomi nedkörd i botten, ett samhälle som domineras av industrier samt en närhet till centralorten Karlstad som lockar till flytt. För att förhindra avflyttning från glesbygd samt locka till sig nya invånare är ett natur- och strandnära boende en attraktionskraft. Att tillåta verksamheter t.ex. hotell att bygga sin anläggning vid attraktivt läge kan öka turismen till bygden och därmed ökar antalet arbetstillfällen som genererar inkomster till kommunen.
Lagen ska tillämpas lika i hela Sverige trots att det finns avsevärda skillnader mellan tättbefolkade områden och glesbygdsområden. Strandskyddet innebär också att priser på befintliga fritids- och bostadshus pressas upp, och det är endast ett fåtal förunnat att bosätta sig eller ha sitt fritidshus i strandnära områden.
Lagen måste reformeras för att framför allt glesbygd och vattennära områden ska kunna utvecklas positivt. Den idag gällande ordningen måste vändas om. Regeln borde vara att man tillåts bygga strandnära och undantaget är att man inte får. Om en kommun anser att strandnära byggnation inte ska ske måste skälen för detta vara starka. Den enskilde ska inte heller vara utlämnad till kommunen utan ska ha möjlighet att överklaga ett negativt besked. Om den enskilde och kommunen är överens om byggnation ska andra myndigheter inte kunna hindra byggnationen.
Det är en självklarhet att vi ska värna om vår natur och vårt djurliv så att vi alla och de efterkommande generationerna kan njuta och ta del av dem. Det måste finnas en tro på människans egen vilja och förmåga att skydda och bevara vår natur. Samtidigt måste människors möjligheter att bo och verka strandnära förbättras i de områden där det finns ett överflöd på gleshet.