Motion till riksdagen
2007/08:MJ375
av Wiwi-Anne Johansson m.fl. (v)

Rovdjurspolitik


v309

1 Innehållsförteckning

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Bakgrund 3

4 Rovdjursstammarna i Sverige 3

5 Acceptansen för rovdjurspolitiken 4

6 Förebyggande åtgärder mot rovdjursangrepp på tamdjur 5

7 Illegal jakt 6

8 Aktiva insatser för att motverka inavel 7

9 Fördjupat samarbete med Norge och Finland 8

10 Översyn av snöskoteranvändningen 8

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att satsa ökade resurser på upprättande av fler rovdjurssäkra stängsel.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge Naturvårdsverket och Jägarförbundet i uppdrag att utreda möjligheterna att minska antalet rovdjursdödade hundar.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ställa ökade krav på att organisationer för jägare, renskötare och markägare ska agera kraftfullt mot illegal jakt.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en total översyn av jaktlagstiftningen behövs, att den bör ske mot bakgrund av den omfattande illegala jakten och att den bör syfta till att ge ett starkt skydd för rovdjuren.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att göra en noggrann utvärdering av vilka effekter på rovdjursstammarna förändringen av 28 § jaktförordningen har lett till.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att efter det att Rovdjursutredningen har redovisats vidta åtgärder för att stärka inflödet av individer med annan genetisk bakgrund för att motverka inavel inom vargstammen.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning med uppgift att kartlägga påståenden om inplantering av vargen i Sverige i dialog med de organisationer som företräder jägare, renskötare och markägare samt företrädare för miljö- och rovdjursgrupper.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge Naturvårdsverket i uppdrag att fördjupa rovdjurssamarbetet med Norge och Finland.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över och begränsa snöskoteranvändningen i fjällvärlden med syfte att motverka den illegala jakten.

3 Bakgrund

Riksdagen antog år 2001 beslut om en ny rovdjurspolitik med mål för hur stammarna av de stora rovdjuren ska växa och var i landet det ska finnas rovdjur (Sammanhållen rovdjurspolitik, prop. 2000/01:57). Vänsterpartiet står bakom den nuvarande rovdjurspolitikens mål och anser att de stora rovdjuren skall värnas och att stammarna skall öka till livskraftiga nivåer.

Bevarandet av de stora rovdjuren är en viktig miljöfråga. Rovdjur står som toppredatorer överst i näringskedjan och har således en viktig roll i ekosystemet. Forskning visar dessutom att rovdjurens betydelse för biologisk mångfald är mycket större än vad man tidigare bedömt vara fallet. Utdöendet av en enda toppredator kan få ett helt ekosystem att kollapsa, speciellt om artrikedomen är låg. Bristen på rovdjur kan göra att växtätare som hjort och älg ökar i antal, med följden att växtarter betas ned och försvinner. Då minskar den energiproduktion som utgör basen för hela ekosystemet, vilket i sin tur utlöser en kaskad av effekter uppåt i näringskedjan. I den amerikanska nationalparken Yellowstone betades växtligheten ned av hjortdjur och hela ekosystemet förändrades efter att vargen fördrivits av människan. Sedan vargen återinfördes 1995 har situationen gradvis återgått till det normala (Borrvall, Biodiversity and Species Extinctions in Model Food Webs, 2006). Även i Sverige ser vi att många betande djur och väldigt få stora rovdjur leder till negativa effekter för den biologiska mångfalden. Föryngringen av många lövträd är nästan obefintlig i dag, och betningsskadorna i skogsbruket värderas årligen till miljardbelopp.

4 Rovdjursstammarna i Sverige

De stora rovdjuren har jagats så hårt i Sverige att det till slut ansågs finnas endast en spillra kvar av dem. Idag ser utvecklingen tillfredsställande ut när det gäller björn och lo. Björnstammen bedöms i sin helhet som stabil. Lodjuret har i stort sett en positiv utveckling men bedöms fortfarande som sårbart. När det gäller järv och varg har utvecklingen gått långsammare. Järven anses fortfarande vara starkt hotad och är globalt rödlistad som en sårbar art. Den hotas av illegal jakt och matbrist (främst kadaver). Vargstammen är fortfarande akut hotad. En art tillhör kategorin akut hotad när den löper en extremt stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en mycket nära framtid. Vargstammen är hårt inavlad och den genetiska variationen är åter i avtagande. Det borde finnas ett naturligt flöde av varg med nya gener österifrån men hittills har, vad man vet, alla vargar som kommit invandrade österifrån försvunnit eller dödats innan de nått fram till den norsk/svenska populationen. Den illegala jakten har också vuxit till ett omfattande hot mot vargstammen.

5 Acceptansen för rovdjurspolitiken

Majoriteten av svenska folket, inklusive de boende i rovdjurstäta områden, är enligt en omfattande forskningsrapport överväldigande positiv till rovdjur samt rovdjursförvaltningen (Fjäll-Mistrarapport nr 10, 2005). Samtidigt visar forskningen att det på rovdjurstäta orter finns betydande minoriteter som är kritiska till rovdjurspolitiken. I medierna framkommer också ofta ett stort missnöje. Helt klart finns det betydande åsiktsskillnader om rovdjurspolitiken mellan olika samhällsgrupper.

Rovdjurspolitiken är en komplicerad miljöfråga. Rovdjuren rör sig över väldigt stora områden, och därför är det svårt att finna en bra beslutsnivå för rovdjurspolitiken. Den centrala nivån anses bäst lämpad att förvalta rovdjuren eftersom rovdjuren vanligtvis lever i glesa populationer, är spridda över mycket stora områden, och är förknippade med såväl ekonomiska som sociala konflikter. Det har medfört att de som lever nära rovdjuren upplever att de har små möjligheter att påverka politikens och förvaltningens utformning.

I en ny rapport av Brottsförebyggande rådet (Illegal jakt på stora rovdjur. Konflikt i laglöst land, 2007) framgår att det inom vissa grupper finns ett mycket starkt missnöje över rovdjurspolitiken. Brås intervjuer med jägare, renskötare och lantbrukare i rovdjurstäta områden ger bilden av tre konfliktteman kring frågan om rovdjurens återutbredning: rovdjuren som hot mot en livsstil, främst som konkurrenter om jaktbart vilt men också på grund av rädsla för personlig säkerhet; rovdjuren som hot mot en näring, och då främst rennäringen men också yrkesjakten; rovdjuren som symbol för konflikten mellan styrande och styrda, där frågan om på vilken nivå beslut om skyddsjakt och rovdjurspopulationernas storlek i närmiljön ska fattas. Brå anger att jägare, renägare och lantbrukare anser att statsmakterna inte tar ett tillräckligt ansvar för rovdjurspolitikens negativa sidor och att besluten tas långt från de platser där problemen sedan uppstår. Detta är ett av grundproblemen för den omfattande illegala jakten på rovdjur och den tysta acceptansen för jaktbrott i rovdjurstäta områden. Brå anger att det krävs en dialog om rovdjurspolitiken för att acceptansen inom dessa grupper skall kunna öka.

Vänsterpartiet instämmer i att det krävs en förbättrad dialog för att acceptansen för rovdjurspolitik skall öka. En särskild utredning, Rovdjursutredningen (M 2006:01), tillsattes 2006 för att bl.a. redovisa hur problem och konflikter hanteras och för att vidareutveckla formerna för samverkan mellan olika intressenter samt se över rovdjursförvaltningens organisation. Under uppdragets utförande skall utredaren samråda med företrädare för berörda myndigheter, organisationer och aktuella intressegrupper i syfte att presentera förslag som vuxit fram i dialog med berörda intressenter. Vänsterpartiet bidrog till formuleringen av utredarens uppdrag. I väntan på utredningens resultat som kommer att redovisas i december 2007 avvaktar vi med att föreslå ytterligare åtgärder (utöver dem som föreslås i denna motion) för att öka acceptansen för rovdjurspolitiken.

6 Förebyggande åtgärder mot rovdjursangrepp på tamdjur

För att förbättra samexistensen mellan människor och rovdjur är det betydelsefullt att minimera rovdjursangrepp på tamdjur. Dessa kan i stor utsträckning åtgärdas genom förebyggande åtgärder. Antalet tamdjur som skadades eller dödades av rovdjur minskade med ca 40 procent under 2004 jämfört med året innan, tack vare förebyggande åtgärder och trots att rovdjuren växte i antal (Viltskadecenter). Rovdjursstängsel har visat sig vara särskilt effektiva för att minska antalet rovdjursangrepp på djur inom inhägnat område. Vi föreslår därför i vår motion med anledning av prop. 2007/08:1 utgiftsområde 23 att det satsas 10 miljoner kronor per år under perioden 2008–2010 för att stödja upprättandet av fler rovdjurssäkra stängsel, samt som stöd för andra åtgärder som kan minska rovdjursangreppen på tamdjur. Stödet skall delas ut som ett bidrag till djurägare som vill vidta sådana förebyggande åtgärder. Vi föreslår att regeringen skall satsa ökade resurser på upprättande av fler rovdjurssäkra stängsel. Detta skall ges regeringen till känna.

Rovdjur river och dödar jakthundar i samband med jaktsäsongen. Problemet är tämligen begränsat. Enligt statistik från Agria, som försäkrar bland annat jakthundar, och från Viltskadecenter, som redovisar rovdjursangrepp, vådaskjuts fler hundar till döds än som dödas av vargar. 2005 betalades 25 liversättningar ut för hundar som skjutits ihjäl. Samma år dödades 17 hundar av varg. De som ändå får sina hundar rivna av rovdjur får ersättning av staten, oavsett om hunden varit försäkrad eller inte. Trots att problemets omfattning är begränsad är frågan om att skydda sin hund mot rovdjursangrepp något som engagerar många människor. Därför är det är av stor vikt att finna metoder för att minska antalet rovdjursangrepp på hundar. Det kan handla om speciella jaktregler i rovdjurstäta områden, metoder att skrämma bort rovdjur i stället för att döda dem, full information om var vargar befinner sig, jakt utan frigående hund, utvecklandet av s.k. vargrena hundar etc. Regeringen bör ge Naturvårdsverket och Jägareförbundet – inom ramen för sina allmänna uppdrag – i uppdrag att utreda möjligheterna att minska antalet rovdjursdödade hundar. Detta skall ges regeringen till känna.

Många djur skadeskjuts i samband med jakt. Under årets björnjakt har de många skadeskjutningarna stått i fokus. Hundar vådaskjuts också till döds i samband med jakt. Vi anser att det krävs en genomlysning av dagens jakt och goda initiativ, även internationellt, för att skadeskjutningarna skall bringas till ett minimum. Det är positivt att Jägareförbundet arbetar med informationskampanjer för att minska skadeskjutandet, men vi tror att det kan krävas fler åtgärder. För att nå dit kan det till exempel vara aktuellt att skärpa skjutproven samt införa krav på obligatoriska årliga skjutprov. Vi föreslår i motion 2008/07:MJ374 Skärpt djurskydd att regeringen skyndsamt skall införa åtgärder för att minska antalet skadeskjutningar.

7 Illegal jakt

Enligt Brås genomgång av forskning om dödsorsaker för varg visar den mest tillförlitliga beräkningen att varannan varg som dör, dör av illegal jakt. Kvoten illegalt dödade järvar beräknas vara ännu högre än för varg; två tredjedelar av vuxna järvar som dör, dör av illegal jakt. Uppskattningar visar att mellan 100 och 150 lodjur skjuts illegalt varje år i Sverige. Sammanlagt dödades 170–225 vargar, lodjur och järvar illegalt under senaste året. Uppgifter saknas om björn och kungsörn.

Trots att den illegala jakten är omfattande och utgör ett stort hot mot i synnerhet vargens och järvens överlevnad döms få personer för illegal jakt. Av 344 anmälningar av misstänkt illegal jakt respektive jakthäleri på stora rovdjur 1995–2005 fälldes 21 personer till ansvar i sammanlagt 19 fall av konstaterade brott. Antalet fällande domar under elva år uppgår till bara några få procent av det antal brott som beräknas ha begåtts endast under det senaste året. Jämfört med hur många rovdjur som dödas illegalt kan antalet dömda gärningspersoner räknas i promillen. Drygt hälften av de fall av illegal jakt respektive jakthäleri som klaras upp är anmälda av gärningspersonen själv eller av någon i samma jaktlag. Polisen möter stora svårigheter med att utreda brott som kännetecknas av att inte någon är villig att berätta och där spår snabbt försvinner. Brå skriver:

Efter en genomgång av resultatet från undersökningarna som ligger till grund för denna rapport har vi kommit till insikt om att det är svårt att göra som vanligt och inrikta sig på att formulera tämligen handfasta pragmatiska åtgärder. Orsaken är att den illegala jakten på rovdjur skiljer sig från annan brottslighet. Skillnaden är att den illegala jaktens gärningspersoner får anses ha stöd hos olika intressegrupper eller åtminstone få förståelse för de drivkrafter och motiv som ligger bakom de grova jaktbrotten. Troligen är det en helt unik situation i Sveriges moderna historia att det finns en sådan uppbackning för brott där minimistraffet trots allt är sex månaders fängelse. Det är samma minimistraff som för exempelvis grov stöld, grovt bedrägeri och grovt häleri, allvarlig brottslighet som helt saknar spår av samma förankring i samhället som de grova jaktbrotten.

Enligt Brå är frågan om jaktbrott ett ansvar för jägare, renskötare och markägare, eftersom de som dömts för jaktbrott är jägare, markägare eller renskötare. Den illegala jakten är därför en fråga och ett ansvar för jägarna, renskötarna och markägarna som kollektiv och deras organisationer. Om vi ska minska den illegala jakten och om diskussionsklimatet ska sansas, måste de etablerade jägarna, renskötarna och markägarna ta sin del av ansvaret och både centralt och lokalt isolera dem som begår brott. Vänsterpartiet anser att regeringen skall ställa ökade krav på att organisationer för jägarna, renskötarna och markägarna skall agera kraftfullt mot illegal jakt. Detta skall ges regeringen till känna.

Brå föreslår ett antal åtgärder för att komma tillrätta med den illegala jakten, t.ex. kriminalisering av förberedelse respektive försök till illegal jakt, för att underlätta polisens och åklagarnas arbete med att bekämpa den illegala jakten. Vidare anges att det är troligt att Säkerhetspolisens särskilda kompetens kan kopplas in p.g.a. de politiska inslag som finns i denna brottslighet. Brå gör vidare en egen uppdelning av de grova jaktbrotten i ”otillåten skyddsjakt” och ”regelrätt illegal jakt”. Med otillåten skyddsjakt avser Brå fall där småbrukare försvarar sina djur från rovdjursangrepp, medan den regelrätta illegala jakten är fall där syftet enbart är att döda rovdjur. Brå anger att man bör överväga att införa ett särskilt stadgande för otillåten skyddsjakt med en lindrigare straffskala än för den regelrätta illegala jakten. Detta skulle öka acceptansen för lagstiftningen medan de kännbara straffen sedan riktas mot ”rätt” gärningspersoner.

Med anledning av ovanstående anser Vänsterpartiet att en total översyn av jaktlagstiftningen behövs. Denna skall ske mot bakgrund av den omfattande illegala jakten och syfta till att ge ett starkt skydd för rovdjuren. Detta skall ges regeringen till känna.

Vänsterpartiet vidhåller sin kritik mot att regeringen har ändrat 28 § jaktförordningen så att en jägare kan skjuta ett rovdjur lagligt redan när denne befarar att rovdjuret skall angripa hans tamdjur – oftast en jakthund – utanför inhägnat område. Landets åklagarväsende har vid ett flertal tillfällen gett remissvar på olika förändringsförslag av jaktförordningen som alla pekar i samma riktning: en alltför lättvindig skrivning av paragrafen ökar risken för missbruk och försvårar eller omöjliggör bevisföringen för åklagarsidan. Nu har regeringen ändrat 28 § jaktförordningen, vilket vi befarar försvagar möjligheterna att få en livskraftig vargstam i Sverige. Med anledning av detta kräver vi att regeringen skall göra en noggrann utvärdering av vilka effekter på rovdjursstammarna den förändrade 28 § jaktförordningen har lett till. Detta ska ges regeringen till känna.

8 Aktiva insatser för att motverka inavel

Invandrande djur från öster måste tillåtas vandra ner genom norra Sverige. Ökad bevakning och skydd av dessa djur är nödvändig. Den pågående Rovdjursutredningen analyserar behovet av ökad genetisk variation i den mellanskandinaviska vargpopulationen och överväger åtgärder för detta. Vi anser att regeringen – efter att Rovdjursutredningen har redovisats – skall vidta åtgärder för att stärka inflödet av individer med annan genetisk bakgrund för att motverka inavel inom vargstammen. Detta skall ges regeringen till känna.

Enligt Brås rapport tror mer än hälften av jägarkåren i områden med vargrevir att rovdjur har inplanterats i smyg av myndigheter. Den breda uppfattningen om inplanteringen och myndigheternas svek underlättar den illegala jakten för gärningspersoner som kan motivera och neutralisera sina gärningar med att ta bort något främmande som inte hör hemma i den svenska faunan. Enligt Brå vore ett viktigt steg för att minska den illegala jakten att utreda påståendena om inplantering. Frågan bör enligt Brå diskuteras med de organisationer som företräder jägare, renskötare och markägare. Metoden för utredningen kan vara att sammanställa och bedöma det material som finns och som pekar i den ena eller andra riktningen. Mot inplantering talar de genetiska data som finns om rovdjuren och som gör det möjligt att spåra deras härkomst. Vi föreslår därför att regeringen tillsätter en utredning som skall kartlägga påståenden om inplantering av vargen i Sverige och att detta görs i dialog med de organisationer som företräder jägare, renskötare och markägare samt företrädare för miljö- och rovdjursgrupper. Detta skall ges regeringen till känna.

9 Fördjupat samarbete med Norge och Finland

Forskning visar att stammarna av rovdjur i många fall är gemensamma i Norge och Sverige och ibland även i Finland. Radiopejling har visat att det finns både björnar och vargar som har vandrat sträckor som räcker för att förflytta sig mellan de tre länderna. Naturvårdsverket har tidigare fått till uppgift att utveckla samarbetet med Norge och Finland beträffande rovdjursfrågor. Det har hittills inte varit helt lyckat. Eftersom det är samma arter och i de flesta fall samma stammar borde samarbetet fördjupas ytterligare. Vänsterpartiet anser att regeringen skall ge Naturvårdsverket i uppdrag att fördjupa rovdjurssamarbetet med Norge och Finland. Detta skall ges regeringen tillkänna.

10 Översyn av snöskoteranvändningen

Ett stort problem i arbetet med att minska illegal jakt är svårigheten att begränsa skoteranvändningen. De stora rovdjuren rör sig ofta i terränger långt ifrån bebyggelse och vägar, men genom snöskotern blir även dessa miljöer tillgängliga för människor, däribland människor som bedriver illegal jakt. Enligt Brå har snöskoter använts för att jaga rovdjur i nästan var femte anmälan om illegal jakt.

Vid snöskoterns stora genombrott i Sverige minskade flera av de svenska rovdjurens antal kraftigt, vilket tydligt visar på sambandet. Flera av de mest uppmärksammade och mest oetiska fallen av illegal jakt har skett genom användning av snöskoter. I Norge finns starka begränsningar av snöskoteranvändningen i fjällvärlden. I Sverige kompliceras ett förbud av rennäringens behov av snöskotrar. Begränsningar genom att hänvisa viss snöskoteråkning till särskilda leder i vissa områden torde dock vara möjligt. Det underlättar också identifiering av enskilda skotrar om krav på märkning av skotermattor införs. Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över och begränsa snöskoteranvändningen i fjällvärlden med syfte att motverka den illegala jakten. Detta ska ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 oktober 2007

Wiwi-Anne Johansson (v)

Ulla Andersson (v)

Marie Engström (v)

Jacob Johnson (v)

Peter Pedersen (v)

Kent Persson (v)