Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om prioritering av västra Skåne i fråga om statligt stöd inom naturvårdspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökad tillgänglighet till allemansrättsliga områden genom s.k. beträdor.
Största delen av Sverige är rikt välsignat i fråga om närhet till skog och naturområden. En uppgift gör gällande att det finns ca 300 000 träd per nu levande svensk. Sedan snart ett sekel tillbaka skyddas också särskilt intressanta och biologiskt sällsynta naturområden.
Dessvärre är tillgången på grönytor och vild natur mycket ojämnt fördelad. Av alla våra landskap är bristen härpå som störst i Skåne. Här samsas mer än en tiondel av landets befolkning på en femtiondel av dess yta. Särskilt i västra Skåne är bristen påfallande, och av det som finns är i praktiken samtliga grönytor skapade av människohand. Trycket från skåningarna, men även danskarna, är stort och ständigt växande.
I Malmö är t.ex. andelen grönyta av den totala kommunarealen bara 2 procent. Detta kan jämföras med Stockholm och Göteborg där motsvarande siffror är 45 respektive 50 procent. Situationen i Helsingborg och Landskrona skiljer sig inte stort från den i Malmö.
Modern forskning visar på entydiga samband mellan vår hälsa och omfattningen av vårt umgänge med naturen. Människor med närhet till natur eller naturparker är friskare och hämtar sig snabbare efter sjukdom än de med längre avstånd. Också vid mycket korta skogspromenader visar det sig att vår puls sjunker och antalet stresshormoner minskar. Undersökningar visar även att förskolebarn som dagligen ges möjlighet att leka i skog och mark har en snabbare motorisk utveckling och högre koncentrationsförmåga än andra barn.
Underskottet på naturområden i västra Skåne är emellertid inte bara ett hälsoproblem. Det begränsade antalet områden som skyddats och deras litenhet urholkar också den biologiska mångfalden. Växter och djur som tidigare varit vanliga i det unika skånska landskapet hotas.
I det statliga stöd som bär upp den samlade naturvårdspolitiken måste västra Skåne därför prioriteras framför varje annan landsända.
Ett särskilt problem i det skånska slättlandskapet är tillgängligheten till de få allemansrättsliga grönytor som finns. Till följd av det intensiva åkerbruket i regionen blir de små skogsområden som finns isolerade. Det är inte tillåtet att beträda åkermark om gröda skadas.
Länsstyrelsen i Skåne för diskussioner om s.k. beträdor, det vill säga stigar eller passager i åkerkanter som gör allemansrättslig mark tillgänglig för gående, cyklande eller ridande besökare. Även om beträdor kan åstadkommas genom avtal mellan kommun eller länsstyrelse å ena sidan och markägare å andra sidan bör en sådan nyttjanderätt för allmänheten ges ett fastare innehåll. Dels behöver beträdornas ställning i det statliga stödsystemet klargöras, dels bör långsiktigheten i sådana upplåtelser fastställas miljö- och fastighetsrättsligt.