Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vilda djur ska omfattas av djurskyddslagen.
Djurskyddslagstiftningen avseende vilda djur omfattar de som omhändertagits av en av länsstyrelsen godkänd viltrehabiliterare, men det råder stora brister då vård och rehabilitering av skadat vilt inte definierats. Det saknas generellt riktlinjer för denna typ av verksamhet.
En lagändring som föranleder specifika riktlinjer för alla djur skulle minimera de problem vi ser idag med en lagstiftning som försvårar för välvilliga insatser. En lagändring av denna typ skulle inte bara underlätta för de medborgare som vill vårda ett skadat djur utan även ge vilda djur ett naturligt skydd som inte finns idag.
Det är orimligt att en medborgare som med goda avsikter försöker hjälpa ett skadat djur skall riskera rättsliga påföljder. Avsaknaden av alternativ gör att många medborgare agerar på egen hand av hänsyn till djurets bästa och blir därmed tvingade att agera mot rådande lagstiftning. Dagens regelverk får allvarliga konsekvenser då djur inte får den hjälp de behöver på grund av att medborgaren inte vågar vidta åtgärder.
I vårt grannland Finland ges det i lagtexten utrymme för enskild medborgare att utan risk för rättsliga efterspel ta hand om eller hjälpa ett skadat djur. Det är ett förhållningssätt som signalerar empati och som dessutom undanröjer den tveksamhet som många kan känna då man riskerar att fällas i domstol. För att undvika detta bör det övervägas ändringar i nuvarande djurskyddslag.
Förslag:
Djurskyddslagens tillämpningsområde 1 § ändras till:
”Denna lag skall tillämpas på alla djur.”
Djurskyddslagens 30 § kompletteras med:
”När det gäller vilda djur som är sjuka, skadade eller annars i hjälplöst tillstånd bör dessa om möjligt hjälpas.”