Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en kommunal beslutanderätt över ett mer flexibelt strandskydd.
Ansvaret för planering och byggande ligger idag hos våra kommuner. Samtidigt behandlas strandskyddet idag som en statlig angelägenhet, vilket blir till en direkt omyndigförklaring av våra folkvalda ute i landet. Miljöbalkens regelverk om strandskyddet kan i vissa fall vara motiverat, inte minst i våra skärgårdar där det föreligger risk för överexploatering. För den regionala utvecklingen och skapandet av en levande landsbygd blir däremot miljöbalkens rigida regelverk direkt hämmande. I och med kravet på ett bevarande av goda livsvillkor för djur- och växtliv gäller också ett generellt nybyggnadsförbud och ett förbud mot övriga anläggningar eller åtgärder som kan motverka strandskyddet på sikt. Här efterlyser jag en större flexibilitet.
Det är inte rimligt att samma regler ska gälla för stad som land. I exempelvis Dalsland och Östergötland finns ett flertal sjöar som skyddas av strandskyddet. Ett mer flexibelt regelverk med större kommunal beslutanderätt skulle med största sannolikhet ha en gynnsam regionalpolitisk effekt i sådana områden med större inflyttning och fler sommarboende. Nybyggnation skulle kunna beviljas kring vissa utvalda sjöar alternativt delar av strandremsan vid kusten utan att utgöra ett hot mot djur- och växtliv. Ett förtroende för att kommunerna på ett klokt och ansvarsfullt sätt kan häva nybyggnadsförbud eller förbud mot andra former av anläggningar skulle i förlängningen med största sannolikhet ge gynnsamma effekter för landsbygden och på näringslivet i stort.