Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över reglerna för naturreservat vad gäller hanteringen av stormfälld skog.
Det stormskadade virke som ligger kvar i markerna efter stormarna Gudrun och Per riskerar att bli till en barnkammare för granbarksborren. Skogsstyrelsen har varnat för stora barkborreangrepp under kommande vår. För att minska risken för att friska träd angrips åläggs privata skogsägare att skyndsamt rensa upp stormfällt virke i de egna skogarna. Många har också nödgats fälla träd som klarade sig i stormen, men som angripits av barkborren. I Osaby utanför Växjö tvingades man till exempel att fälla 2 300 kubikmeter skog efter stormen Per eftersom de stormfällda träden hade angripits av granbarksborren. Detta har medfört stora, oplanerade kostnader för skogsägarna och därmed påverkat dem som företagare.
Det stora problemet handlar däremot om att de regler som åläggs de privata skogsägarna inte omfattar naturreservaten. Resultatet blir att naturreservaten bäddar för en extrem insektspopulation. Sveriges lantbruksuniversitet uppmätte till exempel 100 miljoner granbarkborrar i ett reservat i Småland. Risken är överhängande att dessa granbarksborrar övervintrar i markerna för att sedan svärma till frisk, privatägd skog under våren.
Det finns naturligtvis en tanke med att låta naturreservaten utvecklas ostört. Samtidigt visar forskning att granbarksborren kan döda nio friska träd per tio stormfällda. Den aktuella studien visade att de flesta träden angreps andra eller tredje sommaren efter stormfällningen. Bland många skogsägare leder detta till en utbredd oro.
Länsstyrelsen och kommunen förklarar ett område som naturreservat i syfte att bevara den biologiska mångfalden. De områden som väljs ut är sådana där den privata skogsägaren lyckats vårda skogen på så sätt att denna mångfald har uppnåtts. Detta bör från statligt håll uppmuntras. Idag går staten i ett initialt skede in och exproprierar mark till reservaten, vilket sedermera bidrar till att skogsägarnas kvarvarande skog angrips av skadedjur. I förlängningen leder detta till minskade incitament att sköta skogen på så sätt att en biologisk mångfald uppnås. Snarare ser vi idag en situation med en alltmer utbredd irritation, och naturreservaten betraktas som en dubbel kostnad för många skogsägare. Äganderätten verkar helt satt ur spel, och staten agerar fortfarande efter gamla miljömål där kvantitet ställs framför kvalitet. Det är tveksamt om denna utveckling i längden verkar för angelägna allmänna intressen.
Det är en positiv riktning att staten, enligt budgetpropositionen, ska expropriera mark i mindre utsträckning framöver för att överlåta skötseln av skogen till skogsägarna. Däremot kommer incitamenten för att göra detta på bästa sätt stärkas av att naturreservaten rensas på stormfällda träd i de fall dessa kan komma att utgöra en barnkammare för skadedjur varför vi bör se över de krav som åläggs skötseln av skog även när detta sker i offentlig regi.