Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utforma en vildsvinspolicy i syfte att begränsa stammens storlek.
Under flera tusen år fanns vildsvin som ett naturligt inslag i våra skogar. Men på 1700-talet sköts de sista vilda djuren och de som återstod var de som fanns i hägn. Numera finns fasta stammar i halva landet och stammen ökar allt mer. I takt med att stammen ökar, och då inte minst i Kalmar och Kronobergs län, ökar också problemen mellan naturvård, jaktintresse och jord- och skogsbruk. Vissa tycker att det är positivt att stammen växer medan andra anser att den är för stor. Vildsvinsstammen uppgår idag till mellan 50 000 och 80 000 djur. På många ställen drar sig djuren in i tätbebyggda områden.
Vildsvinet är ett flockdjur, som oftast strövar inom bestämda revir. Flockarna består i regel av suggor med kultingar och några yngre suggor. Gamla galtar är enstöringar, medan unggaltarna bildar tillfälliga grupper.
Vildsvinet är allätare, men tycker bäst om bok- och ekollon. Med sitt spetsiga tryne och sina kraftiga betar, bökar det omkring i jorden på jakt efter något ätbart. På vissa områden inom reviret leder deras bökande till skador på såväl träd som grödor och det uppstår en intressekonflikt mellan målet att bevara vildsvinsstammen och bedriva skogs- och jordbruk.
Vildsvinen är skygga och visar sig sällan i dagsljus, vilket leder till att det är svårt att bedriva jakt.
Då det saknats vildsvin i Sverige de senaste tvåhundra åren har kunskapen om hur jakt på vildsvin bedrivs avtagit, vilket spelar roll för såväl jägare som hundar. Därför är det ett samhällsintresse att kunskapen om hur jakten bedrivs och vilka hundraser som är lämpliga ökar. Via de olika studieförbunden bör staten på olika sätt stödja en studiesatsning. Då vildsvinen också är en trafikfara och suggan blir oerhört aggressiv om hennes kultingar skadas är det viktigt att det finns kunskap hos allmänheten hur man går till väga om man kört på ett eller flera vildsvin.
Det är ofrånkomligt att vi, naturligtvis inom vida ramar, måste diskutera hur stora viltstammar vi ska ha och de konflikter som kan uppstå med exempelvis jordbruket eller skogsägare. Vi gör det när det gäller bland annat varg och björn. Vi har lagt fast en politik som innebär att det behövs riktlinjer för hur stor rovdjursstammen ska vara mot bakgrund av de problem rovdjuren anses orsaka för människan. Då borde rimligtvis samma resonemang gälla vildsvin när vi nu kan konstatera att stammen ökar kraftigt.
Det är nödvändigt att regeringen, på samma sätt som har skett när det gäller rovdjuren, utformar en vildsvinspolicy. Syftet ska vara att begränsa vildsvinsstammens storlek.