Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av jakttiden för skogsmård och rödräv.
I dagens samhälle utsätts jägarkåren för en allt större granskning. När det sker inskränkningar i jakttiderna motiveras det oftast med två huvudargument – EU-direktiv och artens biologiska grunder. Exempel på dessa är morkullan och ringduvan på grund av deras biologiska förutsättningar, dvs. häckning under augusti månad.
När man tittar på mårdens biologiska klocka och jämför den med de jakttider som gäller i Sverige finns anledning att vara kritisk. Jakttiden i vårt nordligaste län Norrbotten går från den 1 september–15 april, i Skåne från den 1 november–28 februari. För en jägare i Skåne innebär det 3 1/2 månads kortare jakttid, jämfört med kollegan i norr. Att jakttiden avlutas tidigare i Skåne är rimligt med tanke på att förutsättningarna att få ungar tidigt i söder följer alla naturlagar, men att senarelägga jakttiden med 2 månader i söder finns det ingen rimlig anledning till eller några biologiska argument för. Om mården får sina ungar tidigare i söder, borde rimligen ungarna i söder också vara oberoende av sina vuxna föräldrar tidigare, vilket i sin tur borde resultera i en tidigare jaktstart i södra Sverige.
Räven är en världens mest spridda smårovdjur och en opportunist in i minsta detalj. I t.ex. England finns det på många håll fler rödrävar i städerna än på landsbygden, vilket visar på artens stora anpassningsförmåga. Att vi med långa jakttider inte skulle kunna hota rödrävens existens mer än högst lokalt och kortsiktigt borde väl stå klart för de allra flesta med rimliga biologiska kunskaper. Från att det under slutet av 80-talet och början av 90-talet var mycket ovanligt att se en räv i markerna på grund av rävskabben är räven idag tillbaka på samma nivåer som före skabbens framfart. Trots detta visar all modern viltforskning att den som håller efter räven, lokalt kan uppnå mycket positiva effekter på såväl jaktbart som icke jaktbart vilt.
När man sedan jämför jakttiden i Skåne med Norrland så uppstår en märklig skillnad. I Skåne pågår den mellan den 1 augusti och den 28 februari medan Norrland har samma jaktstart men där avslutas jakttiden den 15 april. Enligt forskningen så får räven i södra Sverige sina ungar tidigast i slutet på mars medan de norrländska rävarna får sina tidigast i början på maj. Det märkliga är att vi har samma jaktstart och att i Norrland anses det rimligt att jaga räv till cirka tre veckor innan den tidigast får sina ungar (enligt forskningen) dvs. i början på maj, medan skåningarna får nöja sig med att avsluta jakten fyra veckor innan de första ungarna kommer, dvs. i slutet på mars. Detta borde innebära att rävungar i Skåne borde vara cirka 1 månad äldre när jakten startar den 1 augusti än de är i Norrland; således borde Skåne ha en tidigare jaktstart om jakttiden skall vara baserad på rävens biologiska klocka dvs. att man inte skall skjuta bort en rävhona som ungarna är beroende av.