Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vildlaxen som resurs.
Under lång tid har laxbeståndet i bl.a. Kalix älv varit utsatt för ett omfattande drivgarnsfiske på blandbestånd i södra Östersjön. Det har resulterat i att älvens naturlaxbestånd näst intill utrotats. 1996 upprättades Salmon Action Plan (SAP) med målsättningen att minst 50 % av varje individuell naturlaxälvs reproduktionsmöjligheter ska nyttjas innan år 2010. Planen har räddat bl.a. Kalix älvs laxbestånd. SAP ska nu avslutas och en ny plan ska tas fram. I arbetet med att ta fram en ny förvaltningsplan fr.o.m. 2010 har förslag från Baltiska havets rådgivande organisation (Baltic Sea Regional Advisory Council, BSRAC) skickats in till EU kommissionen. BSRAC:s lax- och öringsarbetsgrupp föreslår att målet skall vara att utnyttja minst 75 % av möjlig produktion till år 2020.
I dagsläget är efterfrågan på ett laxfiske av hög kvalitet stort bland sportfisketurister, men tyvärr kan detta inte erbjudas i stora delar av de svenska naturlaxälvarna på grund av svaga laxbestånd. Nuvarande mängd återkommande vildlax gör att norra Sverige är utkonkurrerat inom turistnäring baserad på sportfiske efter lax av andra länder. Vi ser ett starkt behov av att ett minimiantal leklaxar tillåts återkomma till våra älvar. Detta mål skulle säkerställa en rättvis fördelning av vildlaxresursen till fiskerättsägare och samhällen inom varje älvdal. Förvaltningen av Östersjölax måste mer än tidigare ta i beaktande behoven av det fiske som bedrivs i älvarna.
En omställning av fisket där varje laxbestånd kan förvaltas och nyttjas efter dess respektive bärkraft är en förutsättning för att den vilda laxen och dess genetiska variation ska kunna bevaras för framtiden. En sådan åtgärd skulle också medverka till att uppfylla de nationella miljömålen ”Levande sjöar och vattendrag”, ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” samt ”Ett rikt växt- och djurliv” som fastställts av riksdagen.
Betydande summor av nationella medel samt EU-medel har satsats i restaureringsarbeten i vildlaxälvarna under de senaste åren. Dessa arbeten ger en möjlighet att förstärka laxpopulationerna genom att ett större antal smolt produceras för varje leklax som tillåts nå sin hemälv. Potentialen finns där men nyttjandet av bestånden ger inte möjlighet för en återhämtning till de höga nivåer som det finns möjligheter till i många naturlaxälvar.
Laxresursen måste omfördelas för att ge Sverige ett bättre ekonomiskt utbyte av laxen. Att ge sportfisketurismnäringen en större del i resursen skulle öka värdet av laxen för Sveriges del och samtidigt ge möjlighet till ett långsiktigt nyttjande som stämmer väl överens med beslutade miljökvalitetsmål.
Det är viktigt att de nya riktlinjerna för SAP som ska tas fram utformas på ett sådant sätt att förutsättningar skapas för att den lax som produceras i en älv, exempelvis Kalix älv, ska kunna återvandra till just den älven.
För att kunna upprätthålla och utnyttja vildlaxens potential är det nödvändigt att Sverige inom EU arbetar hårdare för att skydda vildlaxen så att den kan återvända till sina lekplatser.