Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ansvaret för att miljökontrollera importerade produkter.
Sedan 1 juli 2007 gäller EU:s kemikalieförordning Reach – Registration, Evaluation, Authorization of Chemicals. Angående denna förordning skriver regeringen bland annat att den inkluderar både substitutions- och försiktighetsprincipen. Enligt substitutionsprincipen ska farliga ämnen ersättas med sådana som är mindre farliga om alternativ finns. Försiktighetsprincipen handlar om att den som bedriver en verksamhet ska vidta de försiktighetsmått som behövs så snart det finns skäl att anta att verksamheten kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljö.
En förändring är att ett tydligare ansvar läggs på industrin när det gäller att ta fram data om kemiska ämnen samt göra riskbedömningar och föreslå åtgärder för att hantera riskerna. Ansvaret läggs främst på tillverkare och importörer.
Svensk kemikalielagstiftning behöver nu också ses över, och även hur den svenska tillsynen av Reach ska utformas. Under senare tid har det gång på gång visat sig att produkter som tillverkats utomlands på uppdrag av svenska företag eller sådana som direktimporterats inte uppfyller de miljö- och hälsokrav som ställs i Sverige och EU. Det har vid kontroll av oberoende instans visat sig att till exempel leksaker innehåller tungmetaller och textilier hälsovådliga kemikalier. Detta kan naturligtvis inte accepteras. Det måste enligt min mening helt och hållet ligga på importföretagen att säkerställa att importerade produkter uppfyller de kriterier som antagits. Detta måste med skärpa föreskrivas importörerna, och vid överträdelser måste kraftfulla sanktioner träda i kraft.