Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rovdjurspolitiken.
Idag upplevs de övergripande nationella målen för landets rovviltsstammar som oklara på grund av att de endast anger minimimål. Det har gjort att acceptansen för rovdjuren i de rovdjurstäta delarna i landet, t ex Gävleborg och Dalarna, blivit låg. Det tillsammans med det faktum att 80 procent av landets rovviltsstammar finns inom endast 30 procent av landet, har gjort att boende i glesbygden fått en reducerad livskvalitet. Skogen känns mindre trygg att vistas i. Den för mångas livskvalitet meningsfulla jakten, både på älg och småvilt, försvinner.
En högre acceptans för rovdjuren kan nås om de nationella målen anger både en miniminivå som nu men även en maximinivå. De nationella målen bör kompletteras med motsvarande regionala mål. En region skulle kunna innefatta några län.
Då skulle jakt kunna tillåtas inom nämnda områden även om de nationella målen inte uppnåtts. Det innebär visserligen att de skulle ta längre att uppnå de nationella målen men i stället skulle acceptansen för rovdjuren och därmed förutsättningen att lyckas med rovdjurspolitiken öka.
Jakt skulle medföra att rovdjuren blir skyggare än idag och därmed skulle konflikten rovdjur–människa minska. Länsstyrelserna som har kunskap om de regionala/lokala problemen, bör få möjlighet att besluta om skyddsjakt på björn, varg och lo.