Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en lagändring för att möjliggöra en aktiv viltförvaltning.
År 2001 beslutade riksdagen om en sammanhållen rovdjurspolitik. Under åren som gått efter beslutet har vi i Sverige haft en kraftfull utveckling bland tre av de fyra stora rovdjuren. När det gäller vargen visar viltforskningen en årlig ökning på 27 % under tiden 1992–2006, trots avgångar i vargstammen.
Detta läge innebär att det behövs en vidareutveckling av lagstiftningen på området. Gällande lag är helt enkelt föråldrad! Den är utformad för att passa det läge som rådde 2001 men saknar erforderliga verktyg för en relevant rovdjursförvaltning.
Om vi tror på vår egen politik måste vi också förbereda oss för nästa steg, förvaltningen. Ingen viltstam kan förvaltas utifrån ett rent skyddsjaktstänkande. Därför krävs lagändring som möjliggör licensjakt på varg i likhet med vad som idag gäller för exempelvis björn. Att tillåta okontrollerad tillväxt bland de stora rovdjuren är att göra dem alla en björntjänst !
Lokalbefolkningens acceptans för de stora rovdjuren är nödvändig och acceptansen hänger ofta på om de politiska besluten runt dem upplevs som rimliga. Det är vår sak att se till att de enskilda och allmänna intressena ges rimliga proportioner i förhållande till varandra. De stora rovdjuren är en resurs och resurser skall förvaltas.
Från såväl myndigheter och intresseorganisationer som enskilda medborgare har länge efterlysts en lagstiftning, anpassad till dagens, men också till morgondagens förhållanden. Det är viktigt att vi politiker lyssnar, tar till oss synpunkter och agerar. Det är våra beslut som formar både de stora rovdjurens och den lokala befolkningens villkor. Därför måste vi ge den sammanhållna rovdjurspolitiken möjlighet att utvecklas vidare och få tillgång till de verktyg och den lagstiftning som krävs för en modern viltförvaltning.
Mot denna bakgrund bör denna lagändring göras utan dröjsmål.