Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om allmän jakt och skyddsjakt på skarv.
Skarven är en sjöfågel som gjort ett framgångsrikt återtåg till den svenska faunan. Från att ha bestått av ca 5 000 par i Kalmarsund 1953 utgjorde 2004 sommarpopulationen ungefär 177 000 skarvar spridda längs hela svenska kusten och många sjöar.
En vuxen skarv äter i genomsnitt 1,5 kg fisk per dag. En undersökning som Fiskeriverket gjort visar att 10 000 skarvar på västkusten äter upp mer än två miljoner torskar och runt arton miljoner plattfiskar per år. Många skarvar praktiserar också jakt bland stillasittande fiskeredskap som till exempel bottengarnsfiske. Den nätfångade fisken får bitskador från attackerande skarvar som också ibland fastnar och drunknar bland näten. På insjöfisket efter ål har skadefrekvenser på över 40 % ibland noterats.
Skarven är fortfarande fridlyst i EU och Sveriges regering har fått en reprimand från EG-kommissionen för att flera länsstyrelser gett tillstånd till skyddsjakt. Orsaken till att man ansett skyddsjakten berättigad har grundats på att skarven lokalt har grundat så stora kolonier att den helt utkonkurrerat yrkes- och fritidsfiskare. Skyddsjakt bedrivs med olika förutsättningar beroende på beslut från olika länsstyrelser. I Mälaren får 200 skarvar skjutas per år mellan 2007 och 2009. Länsstyrelsen i Stockholm anser att EU-direktivet följs. Totalt i Sverige under 2007 får 900 skarvar skjutas, en ökning mot förra årets siffra på 700. Prickning av ägg förekommer också då man doppar fåglarnas ägg i paraffinolja så att häckningen misslyckas. Både prickning och skyddsjakt måste emellertid ske utifrån kontrollerade och organiserade former. Misslyckas prickningen så att fåglarna störs i sin rytm, flyttar de vidare och lägger nya ägg med ökad geografisk spridning som resultat. Antalet ägg som fick prickas ökade mellan 2005 och 2006 från 1 750 till 6 250.
Med anledning av de skador skarven orsakar på fisket och fiskbeståndet finns det all anledning att öka både äggprickningen och skyddsjakten ytterligare eftersom skarvstammen trots den befintliga skyddsjakten kraftigt ökat för varje år. Det är också högst relevant att börja tala om allmän jakt i kombination med skyddsjakt för att dämpa skarvarnas utveckling och utbredning. Med Sveriges låga bestånd av havsörn saknar skarven naturliga fiender och förökar sig onaturligt snabbt.