2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Skogspolitikens inriktning och mål 3
3.1 Produktionen i skogen ökar 4
3.2 Miljömål för skog uppnås inte 4
3.3 Regeringen minskar medlen till biologisk mångfald 5
3.4 Skapa en genomtänkt helhet av skogspolitiken 6
4 En utvecklad skogsvårdslag 6
4.1 En utvecklad portalparagraf 6
4.2 Förtydligande av definitioner 7
4.3 Avskaffa skogs- och miljöredovisning och inför krav på skogsbruksplan 7
4.4 Stärk naturvårdshänsynen i skogsvårdslagen 8
4.5 Inför sanktionsavgift 8
4.6 Gränserna för svårföryngrad skog, fjällnära skog och skyddsskog 9
4.7 Satsa mer på kalhyggesfritt skogsbruk 10
5 Biologisk mångfald i skogslandskapet 10
5.1 Stoppa avverkningen av naturskogar 11
5.2 Formellt skydd av skogsmark 11
5.3 Statliga skogsbolags roll för uppfyllandet av miljömål 13
5.4 Frivilliga avsättningar 14
5.5 Vård och skötsel av natur- och kulturmiljövärden i skogen 14
6 Produktion av biomassa 15
6.1 Strategi för bioenergi 15
6.2 Mål för produktion av skogsråvara och skogen som kolsänka 17
6.3 Intensivskogsbruk och kompensation 17
7 Skogens sociala värden, m.m. 18
7.1 Tätortsnära skogar 18
7.2 Jämställdhet och integration 18
7.3 Säkerhet inom skogsbruket 19
8 Internationellt arbete 19
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att propositionen bör återremitteras till regeringen för att i stället lämnas i samband med miljömålspropositionen och då innehålla ett heltäckande förslag som rör miljömålet, produktionsmålet, anpassning till klimatförändringarna och ekonomiska medel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Skogsutredningens förslag till indelning av skogsrelaterade ägoslag är tydligare och att föredra framför förslaget i propositionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör låta utreda vilken effekt den generella hänsynen vid skogsavverkningar har på biologisk mångfald.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska utreda förutsättningarna för att ta ut en sanktionsavgift för överträdelser mot bestämmelserna i skogsvårdslagens hänsynsbestämmelser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en översyn av gränserna för svårföryngrad skog, fjällnära skog och skyddsskog inte bör genomföras då det riskerar att minska arealen skyddad skog och medföra att skog med höga skyddsnaturvärden inom nuvarande gränser omvandlas till produktionsskog.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska se över skogsvårdslagen och övriga regelverk för att möjliggöra kalhyggesfritt skogsbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska ge Skogsstyrelsen i uppdrag att fortsätta arbeta med utveckling av kalhyggesfritt skogsbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör låta utreda frågan om statens skyddsvärda skogsmark.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de frivilliga avsättningarna ska ha målklass naturvård orörd (NO) eller naturvård skötsel (NS) i enlighet med vad Skogsutredningen föreslår.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska låta göra en omfattande utvärdering av de ekonomiska, praktiska och ekologiska förutsättningarna för olika brukningsformer som kombinerar biobränsleproduktion med naturvård i Sveriges olika regioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska utforma en nationell strategi för bioenergi så att skogens omistliga naturvärden säkras när anspråken på att producera bioenergi ökar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inom ramen för en nationell bioenergistrategi utarbeta konkreta mål för såväl produktion av skogsråvara som skogen som kolsänka med beaktande av skogens miljömål, som konkretiseras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringens utvärdering om intensivodling ska se över om en eventuell intensifiering i produktionsskog bör kompenseras med ökad areal av skyddad skog.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska ge Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell kartläggning av den tätortsnära naturen samt föreslå åtgärder för hur den tätortsnära naturen kan värnas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att bredda diskussionerna för att uppnå ökad jämställdhet inom branschen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör utarbeta ett ägardirektiv till Sveaskog för att främja arbetet med jämställdhet och integration.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att finansiering av utbildningsprojekt för ökad säkerhet genom återföringen av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel ska avvisas, eftersom dessa medel ska gå till miljöförbättrande åtgärder. I stället ska projektet finansieras via Landsbygdsprogrammet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av lagstiftning och ett regelverk såväl inom Sverige som inom hela EU som stoppar importen av illegalt avverkad skog i syfte att stoppa skövlingen av tropisk skog.
Regeringen gör den övergripande bedömningen att grunderna i den gällande skogspolitiken fungerar i huvudsak bra och bör ligga fast, men att framtida klimatförändringar i högre grad bör beaktas. Skogspolitikens två jämställda mål, miljömålet och produktionsmålet, behålls. Regeringens inriktning i propositionens åtgärder är emellertid att produktionen i skogen ska öka, samtidigt som regeringen låter bli att föreslå åtgärder för att miljömålet ska kunna nås.
Denna inriktning i propositionen har väckt vitt skilda reaktioner hos olika intressenter för skogen. Enligt LRF Skogsägarna är det bra att regeringen vill satsa på tillväxt för att säkra behovet av skogsråvara i framtiden. Även Skogsindustrierna välkomnar budskapet i skogspropositionen, att tillväxten i skogen ska ökas. Världsnaturfonden menar däremot att det är olyckligt att regeringen är beredd att använda klimathotet som alibi för en politik som ensidigt inriktas på att pressa fram mer virkesråvara. Svenska Naturskyddsföreningen anser att skogspropositionen signalerar ett systemskifte i skogspolitiken, där balansen tippar rejält mot ökad produktion på miljöns bekostnad.
Vänsterpartiet instämmer i att skogspolitiken i högre ska grad beakta klimatförändringarna. Men vi anser att regeringen missar att ta ett helhetsgrepp över skogspolitiken genom att behandla frågorna som rör miljömålet, produktionsmålet, klimatanpassningen och budgeten vid helt olika tidpunkter. Vi kommer att i denna motion ge förslag på en annan inriktning av skogspolitiken när det gäller utvecklingen av skogsvårdslagen, hänsynen till biologisk mångfald och anpassningen av skogsbruket till klimatförändringarna.
Regeringen bedömer att skogspolitikens två jämställda mål, miljömålet och produktionsmålet, samt det delade ansvaret mellan samhället och skogsägarna förutsätter en tydligt definierad och långsiktig äganderätt. Därtill menar regeringen att marknadskrafterna genom ett avreglerat skogsbruk ges möjlighet att effektivt styra vad som produceras och hur den skogliga produktionen sker. Vänsterpartiet delar inte denna uppfattning utan anser den vara mer grundad på ideologiska föreställningar än verkliga förhållanden. Med tanke på skogens långa omloppstid och eftersom skogspolitiken ska ske på ett långsiktigt hållbart sätt kan man inte låta kortsiktiga marknadskrafter fritt styra skogspolitiken. Däremot delar vi regeringens uppfattning om att en stark skoglig forskning är viktig för att möta framtida omvärldsförändringar men avvaktar med att ge närmare förslag som rör forskningen till forskningspropositionen som regeringen planerar att lägga under hösten 2008.
Produktionsmålet innebär att skogen och skogsmarken ska utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att de ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning ska ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar.
Enligt Skogsstyrelsen har skogsavverkningen i Sverige ökat med omkring 35 % sedan 1990. Den prognostiserade avverkningen för 2007 låg i september förra året i nivå med, och i vissa fall över, den långsiktigt möjliga avverkningsnivån för den mark som nyttjas för virkesproduktion (Fördjupad utvärdering av Levande skogar, september 2007). De ekonomiska förutsättningarna för skogsbruket har också förbättrats genom att virkespriserna har stigit kraftigt.
Miljömålet innebär att skogmarkens naturgivna produktionsförmåga ska bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation ska säkras. Skogen ska brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma där ska ges förutsättningar att fortleva i livskraftiga bestånd. Hotade arter och ekosystem ska skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden ska värnas. Riksdagen har även antagit 16 nationella miljökvalitetsmål, varav ett heter ”Levande skogar” och innebär att skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation. Det finns fyra delmål som preciserar miljökvalitetsmålet.
Enligt Skogsstyrelsens fördjupade utvärdering av miljömålet Levande skogar är vi långt ifrån att nå miljökvalitetsmålet: ”Den övergripande slutsatsen av Skogsstyrelsens uppföljning av miljökvalitetsmålet Levande skogar är att målet inte bedöms kunna nås till år 2020. Mest återstår att göra när det gäller bevarande av biologisk mångfald. Skogens biologiska mångfald är till viss del fortsatt utsatt för utarmning. Skogar med mycket höga naturvärden avverkas alltjämt, men även fortsatt bristfällig hänsyn vid föryngringsavverkning påverkar mångfalden negativt. Ett flertal vanliga skogslevande arter minskar. Föryngringsavverkning av naturskogsliknande bestånd är den enskilda åtgärd som bedöms hota flest arter. Samtidigt förbättras vissa grundförutsättningar för den biologiska mångfalden, såsom mängden död ved, förekomsten av grova träd, gammal skog etc.”
Den 1 april 2008 lämnade Miljömålsrådet – som består av generaldirektörerna för Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Boverket, Statens energimyndighet m.fl. – sin fördjupade utvärdering av de 16 miljökvalitetsmålen (Miljömålen – Nu är det bråttom! Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges miljömål 2008). Rådet bedömer att miljökvalitetsmålet Levande skogar är mycket svårt eller inte möjligt att nå till målåret 2020 även om ytterligare åtgärder sätts in. Utvecklingen för död ved, grova träd och äldre lövrik skog går åt rätt håll. Samtidigt avverkas skogar med mycket höga naturvärden, och skogens kulturlämningar skadas. Det går inte att se någon tydlig utvecklingsriktning för tillståndet i miljön. Rådet bedömer att hänsynen i skogsbruket måste bli bättre och föreslår ökade arealer av skyddad skog. Det finns enligt rådet ett direkt samband mellan hänsyn och behov av skydd: om tillräcklig hänsyn tas minskar behovet av formellt skydd.
Myndigheterna anger alltså att det är kris för skogsmiljön och att kraftfulla åtgärder krävs. Regeringen kommer att behandla Skogsstyrelsens och Miljömålsrådets bedömningar och förslag i en kommande miljömålsproposition. Det är emellertid essentiellt att beakta resultatet av utvärderingen av miljömålet Levande skogar i en skogspolitisk proposition. Vi anser att det är anmärkningsvärt att regeringen i skogspropositionen inte lagt större vikt vid Skogsstyrelsens fördjupade utvärdering och dess resultat.
Sedan regeringen tillträdde har den minskat anslaget till biologisk mångfald med sammanlagt 1 miljard kronor för perioden 2007–2010. Det minskade anslaget påverkar naturligtvis möjligheterna att uppnå skogens miljömål mycket negativt.
Vänsterpartiet har i riksdagen avvisat dessa neddragningar och föreslagit att staten i stället ska satsa mer resurser på skydd av skogen. Vi har i vårt budgetförslag för 2008 avsatt 1,6 miljarder kronor mer än regeringen på naturreservat och 150 miljoner kronor mer än regeringen på naturvårdsavtal och biotopskydd 2008–2010.
Vänsterpartiet avvisar att skogspolitikens budget, produktionsmål och miljömål behandlas var för sig vid helt olika tidpunkter. Regeringen misslyckas på så vis med att få ett helhetsgrepp över politiken. Det skulle vara bättre om regeringen lade skogspropositionen och miljömålspropositionen samtidigt för att få en genomtänkt helhet av skogspolitiken.
Vi föreslår därför att riksdagen ska återremittera propositionen till regeringen samt ge regeringen till känna som sin mening att propositionen i stället ska lämnas i samband med miljömålspropositionen och då innehålla ett heltäckande förslag som rör miljömålet, produktionsmålet, anpassning till klimatförändringarna och ekonomiska medel.
Regeringen lämnar ett antal förslag på utvecklad skogsvårdslag. Vänsterpartiet anser att regeringen har missat vissa centrala aspekter i synnerhet gällande hänsynen till biologisk mångfald. Vänsterpartiet ger här våra förslag på en utvecklad skogsvårdslag som syftar bl.a. till att stärka naturvårdshänsynen i skogsvårdslagen och införa sanktionsavgifter mot dem som inte tar naturvårdshänsyn i skogsbruket.
Vänsterpartiet stöder regeringens förslag på en utvecklad portalparagraf så att det betonas att skogen är en förnybar resurs. Skogsutredningen föreslog även att skogsvårdslagens portalparagraf ändras genom att lägga till att skogen ”bidrar till medborgarnas välfärd”. Utredningens förslag på ny portalparagraf lyder: ”Skogen är en förnybar resurs och en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger god avkastning och bidrar till medborgarnas välfärd samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen.”
Vänsterpartiet föreslår i motionen Levande skogar (MJ234) att portalparagrafen ska ändras i enlighet med Skogsutredningens förslag. Vi står fast vid vårt förslag, eftersom vi anser att det skulle förtydliga skogens sociala och kulturella värden. Regeringen avvisar utredningens förslag i propositionen eftersom den anser att skogens sociala och kulturella dimension beaktas inom ramen för den formulering som i dag finns i paragrafens sista mening, att det vid skötseln av skog ska tas hänsyn till andra allmänna intressen. Vi konstaterar att den sista meningen endast handlar om skötseln av skog och vidhåller därför vid vårt och Skogsutredningens förslag.
Vänsterpartiet instämmer i vikten av att ändra definitionerna av skogsmark i skogsvårdslagens 2 § så att de bättre stämmer överens med definitioner som används av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Regeringen föreslår att skogsmark delas upp i produktiv respektive improduktiv skogsmark. Begreppet träd- och buskmark införs. Begreppet skogliga impediment förtydligas så att det framgår att detta begrepp innefattar improduktiv skogsmark samt träd- och buskmark. Skogsutredningen föreslog att det även bör göras en formell uppdelning mellan skyddad och oskyddad mark i lagstiftningen för att tydliggöra vilka arealer som är skyddade och att begreppet lågproduktiv mark ersätter begreppet impediment då detta är ett alltför otydligt begrepp. Problemen med begreppet impediment är för övrigt väl beskrivet i propositionen. Vänsterpartiet anser att Skogsutredningens förslag till indelning av skogsrelaterade ägoslag är tydligare och att föredra framför förslaget i propositionen. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Enligt 14 a § skogsvårdslagen ska det för varje brukningsenhet finnas en redovisning som anger hur skogen ser ut och vilka natur- och kulturvärden som har registrerats för brukningsenheten, s.k. skogs- och miljöredovisningar (Smör). Enligt Skogsstyrelsen har tillsynen av regelns efterlevnad haft låg prioritet på grund av att nyttan av insatserna anses vara begränsade i förhållande till resursåtgången. Ett annat problem med Smör har varit att uppgifterna inte är digitaliserade och att redovisningen därmed blir ofullständig och inaktuell då exempelvis kunskaper om tidigare okända nyckelbiotoper tillkommer.
Skogsutredningen föreslog att dagens lagstadgade krav i skogsvårdslagen om Smör bör ersättas med krav på att det för varje skogsfastighet inom tre år ska finnas en plan över skogsmarken och hur man avser att bruka den. Regeringen föreslår att kravet på Smör avskaffas, men vill inte införa något obligatoriskt krav på en skogsägare att upprätta en skogsbruksplan. I stället ska regeringen ge Skogsstyrelsen i uppdrag att se till att fastighetsägaren får tillgång till uppgifter om respektive skogsfastighets natur- och kulturvärden via Internet. Dock anser regeringen själv att skogsbruksplaner är en ”bra grund för ett aktivt, ansvarsfullt och hållbart skogsbruk”. Vänsterpartiet stöder utredningens förslag om avskaffat Smör och införande av krav på skogsbruksplan i motionen Levande skogar (MJ234). Vi står fast vid vårt krav.
Skogsbruk i Sverige bedrivs på nästan hela landets produktiva skogsmark. Därför räcker det inte att skydda skog genom exempelvis naturreservat, utan det är även av största vikt att produktionsskogen brukas på ett hållbart sätt. Sedan 90-talet ska hänsyn tas till biologisk mångfald vid avverkning. Vid alla avverkningar ska markägaren enligt skogsvårdslagen ta hänsyn till miljö- och kulturvärden genom s.k. generell hänsyn. Det kan t.ex. handla om att spara hänsynskrävande biotoper eller att lämna kvar skyddszoner mot vattendrag som har stor betydelse för den biologiska mångfalden.
Enligt Centrum för biologisk mångfalds underlagsrapport till Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60) ”Biologisk mångfald och klimatförändringar” (april 2007) är effekten av hänsyn vid avverkning dåligt känd. Viss forskning visar att hänsynen har stor betydelse för biologisk mångfald, medan annan forskning visar att hänsyn i produktionsskog knappast kan hysa livskraftiga populationer av mer krävande arter om inte landskapet innehåller relativt stor andel icke-produktionsskog i vilken arterna kan överleva under de långa ogynnsamma perioderna.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen låter utreda vilken effekt den generella hänsynen vid skogsavverkningar har på biologisk mångfald. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna. Vänsterpartiet föreslår även i motionen Levande skogar (MJ234) att regeringen ska ge Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram förslag på hur skogsvårdslagen kan skärpas för att stärka naturvårdshänsynen vid skogsavverkningar. Vi står fast vid vårt krav.
Många skogsägare tar ett stort ansvar för att bevara naturvärden i sina skogar. Det gäller dock inte alla. Skogsstyrelsens inventering från 2006 visar att ungefär en fjärdedel av alla avverkningar inte når upp till lagens nivå. För privata skogsägare ligger andelen underkända avverkningar på hela 32 %. Det är uppenbart att en stor del av skogsbruket inte prioriterar den generella hänsynen. Det kan delvis förklaras med att rådgivningen måste förbättras, men säkerligen har det även betydelse att konsekvenserna vid lagbrott är mycket små.
I slutbetänkandet från Skogsutredningen (SOU: 2006:81) föreslås att man bör analysera möjligheterna att ta ut sanktionsavgifter vid vissa överträdelser mot bestämmelser i skogsvårdslagstiftningen. Utredaren anser att sanktionsavgift borde kunna användas när avverkning görs utan föregående anmälan eller tillstånd. Vidare anser utredaren att det vore mycket värdefullt om detta tillsynsinstrument även kunde användas i anslutning till skogsvårdslagens hänsynsbestämmelser som gäller reglerna om hänsyn till naturvård och rennäring (30 och 31 §§).
Regeringen avser att ge Skogsstyrelsen i uppdrag att analysera förutsättningarna för att införa en sanktionsavgift. Analysen bör särskilt ta sikte på sanktioner i fråga om avverkning utan föregående anmälan eller tillstånd. Däremot vill regeringen inte analysera förutsättningar för att ta ut en sanktionsavgift för överträdelser mot bestämmelserna i skogsvårdslagens hänsynsbestämmelser (30 och 31 §§). Regeringen menar att det är svårt att på ett tydligt och rättssäkert sätt visa skogsägarna vad som är en godtagbar hänsyn och säkerställa att lagtillsynen blir homogen över hela landet. Vänsterpartiet menar att regeringen ändå borde låta utreda frågan. Vi anser att regeringen ska utreda förutsättningar för att ta ut en sanktionsavgift för överträdelser mot bestämmelserna i skogsvårdslagens hänsynsbestämmelser. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
I skogsvårdslagens 15–17 §§ anges särskilda krav på skogsbruket i fjällnära och svårföryngrade områden. Skog som är svår att föryngra på grund av sitt ogynnsamma läge, som behövs som skydd mot sand- eller jordflykt eller för att förhindra att fjällgränsen flyttas ned, ska avsättas som ”svårföryngrad skog” eller ”skyddsskog”. En del av den svårföryngrade skogen avsätts som ”fjällnära skog”. För att få avverka i svårföryngrad skog eller i skyddsskog krävs tillstånd från Skogsstyrelsen. Enligt skogsvårdslagen får tillstånd för avverkning i den fjällnära skogen inte ges om den är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövärden.
Regeringen vill nu göra en översyn av gränserna för dessa skogar. Översynen bör enligt regeringen fokusera på de värden gränserna är tänkta att skydda samt gränsernas betydelse för samverkan mellan olika näringar. Även Skogsutredningen föreslog en liknande översyn av svårföryngrad skog och skyddsskog med motiveringen att gränserna är schablonmässigt dragna. Utredningen vill ha gränser som utgår ifrån biologiska och klimatologiska förhållanden och som på sikt kan beakta klimatförändringarnas påverkan på förutsättningar för skogsbruk i det som i dag är svårföryngrad och skyddsskog.
Regeringen skriver att den inte avser sänka dagens ambitionsnivå gällande de hänsyn till värdena som gränsen för fjällnära skog är satt att skydda, vilket gäller i synnerhet fjällskogarnas unika naturvärden. Syftet med översynen av gränserna tycks emellertid vara att möjliggöra ökad produktion. Exempelvis skriver regeringen att ett borttagande eller en omreglering av gränserna skulle kunna medföra positiva effekter för skogsbruket i form av möjligheter till ökad produktion i vissa områden inom de nuvarande gränserna samt minskad administration, vilket regeringen anser vara positivt.
Vänsterpartiet konstaterar att det finns få sammanhängande skogsområden kvar i Sverige som har liten påverkan av människan och att dessa gränser utgör ett viktigt skydd för sådana områden. Den fjällnära skogen i Sverige är delvis ren urskog, dvs. sådan skog som aldrig har utsatts för mänsklig verksamhet. Därför anser Vänsterpartiet att en översyn av gränserna för svårföryngrad skog, fjällnära skog och skyddsskog inte bör genomföras då det riskerar att minska arealen skyddad skog och medföra att skog med höga skyddsvärden inom nuvarande gränser omvandlas till produktionsskog. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet föreslog i motionen Levande skogar (MJ234) att regeringen bör utreda hur ett kalhyggesfritt skogsbruk (även kallat hyggesfritt skogsbruk) kan bedrivas i tätortsnära skogar. Vårt krav kan anses vara tillgodosett eftersom Skogsstyrelsen i februari 2008 redovisade rapporten ”Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk”. I projektets slutrapport slås fast att hyggesfritt skogsbruk kan vara ett komplement till det mer traditionella trakthyggesbruket i skogar som har höga naturvärden, exempelvis kontinuitetsskogar, eller i skogar som används för rekreation, t.ex. skogar nära tätorter. Kontinuitetsskog är en skog som har arter vars förekomst förklaras av att det under lång tid funnits lämpliga skogsmiljöer i just denna skog eller i dess närhet. Ofta innebär det att skogen inte har varit kalavverkad under de senaste 300 åren. Arealen av sådan skog minskar, med uppenbara konsekvenser för arter som har svårt eller tar lång tid på sig för att spridas.
Rapporten konstaterar att hyggesfritt skogsbruk gynnar många arter och kan ge mer effektiv naturvård jämfört med vanligt skogsbruk, det kan också vara ett alternativ på marker där hänsyn till exempelvis rennäring och andra intressen ska samsas med skogsbruket.
Hyggesfritt skogsbruk kan vidare vara ett alternativ för skogsägare som har andra mål med sitt skogsägande än ren produktion. Metoderna för hyggesfritt skogsbruk är dock inte lämpliga i alla skogar. Hög virkesvolym och mark som lämpar sig för naturlig föryngring, dvs. föryngring utan plantering, är exempel på viktiga förutsättningar för att lyckas med hyggesfritt skogsbruk.
Vänsterpartiet anser att det är väldigt positivt att alternativ till trakthyggesbruket utvecklas. Vi föreslår att regeringen ska se över skogsvårdslagen och övriga regelverk för att möjliggöra kalhyggesfritt skogsbruk. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna. Vi föreslår även att regeringen ska ge Skogsstyrelsen i uppdrag att fortsätta arbeta med utveckling av kalhyggesfritt skogsbruk. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Begreppet biologisk mångfald omfattar alla arter och deras genetiska variation, deras livsmiljöer och de förhållanden och ekologiska processer som är grunden för livsmiljöerna. Skogens biologiska mångfald är starkt hotad, och ca 1 900 växt- och djurarter i våra skogar lever under hot.
Vänsterpartiet anser att det är positivt att Skogsstyrelsen ska samverka med näringen för en ökad kompetens när det gäller kraven på generell hänsyn. Vi stöder inriktningen att myndigheten bör förstärka sin information till berörda parter om sina uppföljningsmetoder av generell hänsyn. Vi vill emellertid understryka att det inte är tillträckligt utan att det även krävs en stärkt naturvårdshänsyn i lagstiftningen samt införande av sanktionsavgifter (i enlighet med vad vi föreslår i kap. 4.4 och 4.5). Vi stöder att regeringen uppdragit till myndigheter att utreda revidering av skogsvårdslagens hänsynsparagraf (30 §) för att förbättra hänsynen till vattenvården. I övrigt anser vi emellertid att regeringen tyvärr helt missat hänsynen till biologisk mångfald i skogspropositionen. Det är mycket olyckligt eftersom det krävs stora insatser för att kunna nå miljömålet för skog. Vi föreslår sådana åtgärder i detta kapitel.
Skogsbruk bedrivs på nästan hela landets produktiva skogsmark. Endast ca 5 % av Sveriges skogar består av gammal skog med höga naturvärden. Urskog är skog som aldrig har utsatts för mänsklig verksamhet som jordbruk och skogsbruk. Motsatsen är kulturskog. Ett mellanting är naturskog, skog som inte har utsatts för mänsklig verksamhet på 100 år, så att den till största delen återfått de egenskaper som kännetecknar urskog. De få rester som fortfarande återstår av gammal naturskog med höga naturvärden är inte av avgörande betydelse för skogsbruket. Att de bevaras är däremot helt avgörande för hotade arter av växter och djur, för rekreation och den svenska landskapsbilden.
Vänsterpartiet anser att det borde vara en självklarhet att dessa gamla skogar med höga naturvärden inte får avverkas. Dessvärre är naturskogen nästan försvunnen nedanför den fjällnära skogen, och många av de sista resterna hotas nu av avverkning. Enligt Skogsstyrelsens fördjupade utvärdering av miljömålet Levande skogar (2007) är föryngringsavverkning av naturskogsliknande bestånd den enskilda åtgärd som bedöms hota flest arter. Centrum för biologisk mångfald menar att den biologiska mångfalden minskar i Sveriges skogsekosystem, genom att arealen naturskog fortfarande minskar genom avverkning och genom att få skogsarter kan ha livskraftiga populationer i den produktionsskog som skapas. De naturskogar som finns kvar är små och isolerade från varandra (Biologisk mångfald och klimatförändringar, april 2007).
Vänsterpartiet yrkar i motionen Levande skogar (MJ234) att ett avverkningsstopp omedelbart bör införas för skogar som av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen bedöms som värdekärnor med höga naturvärden. Vi står fast vid vårt krav.
Vänsterpartiet anser att det är av stor betydelse att en tillräckligt stor andel av vår skogsmark skyddas från skogsbruk för att hejda förlusten av växt- och djurarter. Miljömålet Levande skogar har fyra delmål, varav det första heter Långsiktigt skydd av skogsmark.
Miljömålsrådet bedömer att delmålet inte kan nås till år 2010. Med nuvarande takt bedöms ca 250 000 hektar ha undantagits med formella skyddsinstrument till år 2010, och målet är 550 000 hektar. Att det formella skyddet inte klaras av i tid bedöms som allvarligt eftersom det ökar risken för att skyddsvärd skog går förlorad.
En övergripande slutsats som Miljömålsrådet gör är att delmålen behöver skärpas. Nuvarande målnivåer skulle medföra fortsatt avverkning av s.k. värdekärnor, vilket skulle leda till stora svårigheter att nå miljökvalitetsmålet ens på lång sikt. Det brådskar att vidta nödvändiga åtgärder om Levande skogar ska kunna nås. Därför föreslår Miljömålsrådet höjda målsättningar och ändrar målåret från 2010 till 2020.
Vänsterpartiet står preliminärt bakom Skogsstyrelsens och Miljömålsrådets förslag på ökat skydd av skogen, vilket vi även anger i vår motion Levande skogar (MJ234). Eftersom myndigheternas förslag inte ingår i denna proposition väntar vi med precisering av vårt ställningstagande. Vi beklagar att regeringen behandlar miljömålet och övrig skogspolitik vid olika tillfällen och anser att riksdagen ska återremittera propositionen till regeringen tills miljömålspropositionen läggs.
Vänsterpartiet har i sitt budgetförslag för 2008 avsatt kraftigt ökade resurser för att det nuvarande miljömålet Levande skogar ska vara möjligt att nå. Vi vill satsa 1,6 miljarder kronor mer än regeringen på skydd av biologisk mångfald 2008–2010 i syfte att kunna skydda mer mark genom naturreservat. Vidare har vi avsatt 150 miljoner kronor mer än regeringen för att skydda skogen genom biotopsskyddsområden och naturvårdsavtal.
Regeringen anger i skogspropositionen att skyddsformen naturvårdsavtal bör kunna nyttjas i högre grad. En ökad flexibilitet i avtalsformerna bör kunna ge högre samhällsekonomisk kostnadseffektivitet, menar regeringen. Intresset för naturvårdsavtal har varit vikande bland markägare, och en orsak till detta har varit att det sedan 2005 inte är möjligt att periodisera ersättningen. Vänsterpartiet är positivt till att regeringen avser att återkomma i frågan om periodisering av intäkter vid intecknandet av naturvårdsavtal när utredningen i frågan är klart i juni 2008. Vi anser att det är bra att regeringen vill satsa på naturvårdsavtal men vi är kritiska till att regeringen inte anser att skyddsformerna naturreservat och biotopsskyddsområden bör kunna nyttjas i högre grad, med tanke på att miljömålet Levande skogar annars inte nås.
Regeringen skriver vidare att betydelsen av lokal delaktighet och förankring vid kommunikation mellan myndigheter, markägare och andra intressenter bör ytterligare lyftas fram i arbetet med skydd av skog och annan natur. Vänsterpartiet instämmer och anser att det är viktigt att alla parter bemöter varandra med respekt.
Regeringen har gett Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att gemensamt bedöma och föreslå vilka delar av det finska biodiversitetsprogrammet Metso som kan vara lämpliga att introducera i Sverige som ett komplement till befintliga arbetsmetoder. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 31 maj 2008. Metsoprogrammet, även kallat ”den finska modellen”, är ett åtgärdsprogram i 17 punkter för skogsskydd och ekonomiskt skogsbruk. En av programmets huvudprinciper är att naturskyddet ska förverkligas genom frivilliga avtal mellan stat och markägare. I november 2006 publicerades en officiell utvärdering av Metso i Finland, och den konstaterade att de nya metoderna för naturskydd inte ensamma är tillräckliga för att säkra biologisk mångfald. De skyddade områdena är små och geografiskt isolerade, vissa typer av naturvärden kan inte skyddas genom programmet och frivillighet hindrar planering och uppbyggande av ett nätverk med tillräckligt stora och sammanhängande områden. Positiva effekter av Metso anges vara att markägare har fått en mer positiv inställning till naturskydd och att de områden som skyddas via programmet har höga biologiska värden. Ibland har det framförts att Metsoprogrammet skulle vara ett mer kostnadseffektivt sätt att skydda skogens naturvärden. Enligts Svenska Naturskyddsföreningens rapport ”Naturvärden att hyra. En granskning av den finska modellen för skogsskydd” (mars 2008) stämmer det inte, utan kostnaderna ligger tvärtom märkbart högre. En övergång till den finska modellen skulle kräva högre, inte lägre, statliga anslag enligt föreningen. Vänsterpartiet är tveksamt till om Sverige behöver ytterligare en ny skyddsform för skog men eftersom de svenska myndigheterna ännu inte levererat sin utredning om Metso avvaktar vi med vårt slutgiltiga ställningstagande i frågan.
Staten är en stor ägare av skogsmark. Med detta följer förpliktelser att skogsbruket bedrivs på ett hållbart sätt. Statsägda Sveaskog har genomfört föredömliga insatser för naturvården i vissa avseenden. Till dessa hör att man har som ambition att 20 % av skogen ska vara avsatt för naturvård. Dit hör även införandet av eko-parker för att stärka skogens sociala roll och naturvärdena. Bolaget kan dock göra mer för att säkerställa skyddet av sina nyckelbiotoper och för att införa alternativa skogsbruksmetoder. Vi ser ett behov av att Sveaskog, såväl som andra statliga skogsägare, ges tydligare riktlinjer för att stärka naturvården och de sociala värden och kulturmiljövärden som finns i våra skogar. Vänsterpartiet anser att statliga skogsägare inte ska medverka till avverkning av naturskogar med höga skyddsvärden som inom en nära framtid skulle kunna omvandlas till formellt skyddade områden. Det behöver även klargöras hur staten ska stärka sitt ansvar för naturvård och övriga kollektiva nyttigheter i skogssektorn genom ägardirektiv och regleringsbrev samt i andra instruktioner till berörda statliga bolag och verk med skogsinnehav, vilket vi krävt i motionen Levande skogar (MJ234).
I dag är det statliga ägandet spritt på många olika myndigheter och bolag. Vi anser att det bör prövas om inte ett samlat statligt ägande av skog vore att föredra. Med anledning av detta anser vi att regeringen ska utreda frågan om ett samlat statligt ägande av skog, vilket vi krävt i motionen Levande skogar (MJ234).
Vänsterpartiet anser att regeringen ska låta utreda effekterna av att ge Sveaskog ägardirektiv att släppa alla s.k. SNUS-objekt (skyddsvärd statligt ägd skogsmark) som reservat utan att belasta anslaget för biologisk mångfald i statsbudgeten. Den skyddsvärda skogsmark, 70 000 hektar, som Naturvårdsverket i dag successivt köper loss från Sveaskog för att göra dessa till formellt skyddade områden skulle enligt förslaget efterskänkas av bolaget. Det skulle kunna väsentligt öka möjligheten att uppnå miljömålet Levande skogar och dessutom innebära besparingar på flera miljarder kronor. Regeringen bör naturligtvis även se över hur Sveaskogs avkastningskrav bör förändras genom detta förslag. Vänsterpartiet föreslår att regeringen utreder frågan om statens skyddsvärda skogsmark i enlighet med vad som anförts ovan. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
De frivilliga avsättningarna har en mycket stor betydelse för miljömålet för skog. Däremot har det framkommit att frivilligt avsatt skog i många fall inte är skyddsvärd på grund av att den kanske redan brukats till den grad att det inte finns några naturvärden kvar att skydda. Skogsutredningen föreslår att den avsatta skogen, för att få inräknas vid bedömning av delmålet om frivilliga avsättningar i miljömålet Levande skogar, ska ha målklass NO (naturvård orörd) eller NS (naturvård skötsel) eller motsvarande i en skogsbruksplan. Vänsterpartiet stöder förslaget. Vi föreslår att de frivilliga avsättningarna ska ha målklass naturvård orörd (NO) eller naturvård skötsel (NS) i enligt med vad Skogsutredningen föreslår. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna. Regeringen vill emellertid inte införa utredningens förslag utan vill förstärka uppföljningen av de frivilliga avsättningarnas omfattning, kvalitet och långsiktighet, vilket är något som vi också stöder.
Enligt Skogsstyrelsens utvärdering Levande skogar utsätts skogens kulturmiljövärden för skador i en oacceptabel omfattning på grund av skogsbruk. Hänsynen i skogsbruket är bristfällig, vilket skadar skogens naturvärden och kulturlämningar. Regeringen anger i skogspropositionen att ytterligare åtgärder bör genomföras för kompetensutveckling i fråga om kulturmiljövärden i skogen. Vidare menar regeringen att det är angeläget att det finns ett tillräckligt väl utarbetat underlag för prioriteringar av skötselåtgärder. Vänsterpartiet stöder regeringens inriktning i frågan.
För natur- och kulturvården har den arbetsmarknadspolitiska satsningen på Gröna jobb varit viktig. Det är olyckligt att regeringen har avvecklat detta framgångsrika projekt. Vi vill starta Gröna jobb igen och även utöka satsningen till att utöver Skogsstyrelsen även inkludera naturvårdsinsatser under Naturvårdsverkets och Fiskeriverkets ansvarsområden med verksamhet riktad till långtidsarbetslösa ungdomar (Vänsterpartiets budgetförslag för 2008).
Regeringen anser att skogspolitiken i större utsträckning ska ta hänsyn till klimatförändringarna. Vänsterpartiet stöder denna inriktning av skogspolitiken, eftersom biologisk mångfald är nära kopplad till klimat. Biologisk mångfald bygger upp jordens ekosystem, och klimatförändringarnas effekter på dessa ekosystemtjänster kommer att påverka människor och samhällen. Tillgång till biologisk mångfald är även en viktig resurs för att hantera och klara av klimatrelaterade kriser. Därför är kunskap om biologisk mångfald avgörande för att kunna förutse förändringar i nyttjandepotential och förbereda anpassningar till förändringarna.
Regeringen uttrycker tydligt i propositionen att en ökad produktion i skogen är önskvärd. En ökad skoglig tillväxt motverkar klimatförändringar genom ökad upplagring av kol i växande skog och i skogsprodukter samt genom ökad biobränsleproduktion. Vänsterpartiet anser att det är positivt att skogen kan användas till produktion av förnyelsebar energi. Däremot är vi bekymrade över att det kan ske på bekostnad av skogens biologiska mångfald och föreslår i detta kapitel ökad hänsyn till naturvärden. Vi föreslår att regeringen ska anta en försiktig inställning och skynda långsamt för att inte göra mer skada än nytta för miljön.
Skogsutredningen redogör för flera olika bedömningar av den framtida produktionspotentialen som pekar på att det är fullt möjligt att öka virkesproduktionen med 25–50 % inom 10–60 år. Skogsutredningen nämner också flera olika åtgärder för ökad produktion som ryms inom befintlig lagstiftning, exempelvis val av skogsodlingsmaterial, skogsmarksgödsling, rensning av befintliga dikessystem, trädslagsval och minskade viltskador. Regeringen anger att den delar utredningens syn på att dessa åtgärder bör kunna resultera i en ökad tillväxt och menar dessutom att uttaget av avverkningsrester för bioenergiändamål bör kunna öka jämfört med i dag. Samtidigt menar regeringen att det är viktigt att en ökad skogsproduktion och uttag av biomassa för energiändamål sker inom ramen för skogspolitikens två jämställda mål, att hänsyn ska tas till den biologiska mångfalden och till att negativa miljöeffekter som näringsläckage och övergödning ska minimeras.
Regeringens konkreta förslag för att öka uttaget av biomassa är att öka omfattningen av gödsling, under förutsättning att negativa övergödningseffekter inte uppstår. Regeringen vill förtydliga regelverket för dikesrensning, förstärka medlen till forskningsprojekt om uttag av grenar och toppar (Grot) och ge Skogsstyrelsen i uppdrag att sammanställa kunskap och utforma rådgivningsinsatser om stubbutvinning. Definitionerna av utländska trädarter ska ses över och gränsen för skogsodling med contortatall ska utvärderas. Skogsstyrelsen ska arbeta mer med rådgivning och information i syfte att öka skogsbrukets aktörers kunskaper om metoder för att öka tillväxten i skogen. Statistiken över biobränsle i skog ska förbättras.
Många av de förändringar i skogsbruk som diskuteras ovan (t.ex. ökad gödsling och användande av främmande trädslag) skulle enligt Centrum för biologisk mångfald (CBM) kraftigt minska skogsarternas redan dåliga möjligheter att överleva i produktionsskog. I dag minskar andelen icke produktionsskog kontinuerligt genom avverkning, och om den minskningen fortsätter kommer förändringarna sammantaget att bli starkt negativa för biologisk mångfald och för skogsbrukets möjligheter att jämställa produktions- och miljömål. Troligen skulle flera generalistarter som i dag klarar sig i produktionslandskapet hamna på rödlistan (Biologisk mångfald och klimatförändringar, april 2007). CBM skriver vidare:
Effekter på biologisk mångfald av biobränsleproduktion kan variera från positiva till negativa dels beroende på hur (vilka metoder) och var (vilka naturtyper och landskap som tas i anspråk) produktionen sker, dels beroende på i vilken rumslig skala man gör bedömningen. När biologisk mångfald diskuteras i biobränslesammanhang handlar det ofta om att minimera de negativa effekterna av biobränsleuttag. Även om det till dags dato finns få exempel på produktionsmetoder med otvetydigt positiva effekter på biologisk mångfald skulle det förmodligen gå att skapa både nya och traditionella naturtyper där exempelvis ljus- och värmekrävande biologisk mångfald gynnades av regelbunden skörd av biomassa.
Allt ökat uttag av biomassa ökar behovet av återföring av näring till skogsmarken. CBM anger att effekterna av skogsgödsling på skogens biologiska mångfald varierar beroende på gödseltyp och gödslingsmetod, men har nästan alltid negativa effekter. Gödslingen påverkar exempelvis mossor och mykorrhizasvampar negativt, men effekterna varierar beroende på gödselmedel. Det finns alltid risk för negativa effekter på näringsfattiga våtmarker, sjöar och vattendrag, även utanför det gödslade området.
Att använda främmande trädslag som är mer resistenta mot storm och insektsangrepp och som bättre utnyttjar den ökade tillväxtpotentialen, t.ex. contortatallen eller sitka-granen, får enligt CBM nästan alltid kraftigt negativa konsekvenser för biologisk mångfald. Det beror på att få av våra svenska skogsarter kan utnyttja de främmande trädslagen.
Uttag av Grot (grenar och toppar) har enligt CBM någorlunda begränsade effekter på biologisk mångfald utom i vissa regioner som östra Kalmar län, där det finns en rik insektsfauna knuten till lövgrot.
Vänsterpartiet är positivt inställd till bioenergiproduktion, men vi är oroade för att uttaget av biomassa ökas så att den biologiska mångfalden påverkas negativt och för att vi agerar innan vi vet vilka exakta effekter olika produktionshöjande åtgärder har. Vi anser att regeringen ska göra en omfattande utvärdering av de ekonomiska, praktiska och ekologiska förutsättningar för olika brukningsformer som kombinerar biobränsleproduktion med naturvård i Sveriges olika regioner. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet föreslog i motionen Klimatpolitik (MJ449) att regeringen ska utveckla en nationell strategi för bioenergi för att analysera hur dess utveckling kan främjas utan att den biologiska mångfalden påverkas negativt. Förslaget har tyvärr avslagits av riksdagen. Eftersom frågan aktualiseras igen i denna proposition anser vi att riksdagen bör ompröva sitt ställningstagande. En strategi för bioenergi vore ett bra sätt att hantera den utmaning vi står inför, att bevara naturvärden samtidigt som vi ökar uttaget av förnyelsebar energi. Det är lätt att stirra sig blind på kortsiktiga intäkter från skogen, vårt lands kanske främsta naturtillgång. Men vi måste inse och ta vårt ansvar för den biologiska mångfalden, för vår egen och kommande generationers skull.Vänsterpartiet föreslår att regeringen ska utforma en nationell strategi för bioenergi så att skogens omistliga naturvärden säkras när anspråken på att producera bioenergi ökar. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Skogsutredningen föreslog att Skogstyrelsen i samråd med skogssektorn ska utarbeta en konkretisering av det övergripande produktionsmålet avseende virkesproduktion. Regeringen har inte tagit fasta på detta förslag. Utredningens förslag stöds bl.a. av LRF Skogsägarna.
Klimatberedningen anser i sitt betänkande ”Svensk klimatpolitik” (SOU 2008:24) att det är viktigt att åtgärder för att främja kolsänkor och utvinning av biobränslen utvecklas med hänsyn till de svenska miljömålen. Kolsänkor är processer eller aktiviteter som tar bort koldioxid från atmosfären, t.ex. koldioxid som genom fotosyntes tas upp av växande skog och grödor. Stora kvantiteter koldioxid finns bundet i våra skogar och marker, och små förändringar i de årliga flödena kan ge stora förändringar i Sveriges växthusgasbalans.
Vänsterpartiet anser att det är av värde att söka konkretisera produktionsmålet i portalparagrafen i likhet med miljömålet. Det bör dock göras inom en helhet där såväl produktion av skogsråvara (inklusive biobränslen), miljömål samt skogens betydelse som kolsänka beaktas. Inom ramen för en nationell bioenergistrategi bör konkreta mål för såväl produktion av skogsråvara som skogen som kolsänka utarbetas med beaktande och under förutsättning av skogens miljömål, som konkretiseras. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen anger i propositionen att möjligheterna till intensivodling av skog på nedlagd jordbruksmark och nyligen anlagda skogskulturer med låga naturvärden bör utvärderas. Sådan eventuell odling måste ske med minimering av negativa miljöeffekter. Skogsutredningen tillstyrker inte produktion av snabbväxande trädslag som gödslas återkommande på ytor där produktionsmålet blir överordnat miljömålet, eftersom det enligt utredningen skulle innebära en förändring av den grundläggande inriktningen i skogspolitiken.
Frågan om en tydligare uppdelning mellan produktions- och naturskog diskuteras även av Centrum för biologisk mångfald i rapporten ”Biologisk mångfald och klimatförändringar” (2007) som tar upp frågan hur biologisk mångfald skulle påverkas om intensifiering i produktionsskogen kompenserades med ökad areal icke-produktionsskog. Detta kunde åstadkommas exempelvis genom omgående stopp för avverkning av naturskog och andra värdekärnor för biologisk mångfald samt av kontinuitetsskog med hög potential att snabbt utvecklas till värdekärnor.
Vänsterpartiet instämmer med Skogsutredningen om att intensivodling inte är önskvärd i Sverige, men eftersom regeringen ändå kommer att utvärdera frågan om intensivodling anser vi att Centrum för biologisk mångfalds idé om kompensation ska övervägas. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringens utvärdering ska se över om en eventuell intensifiering i produktionsskog bör kompenseras med ökad areal av skyddad skog. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Det är av stor vikt att de tätortsnära skogarnas sociala dimension beaktas. De tätortsnära skogarna utgör bara några procent av landets skogsareal, ändå sker 55 % av människors besök i skogen där. Dessutom utgör de en stor pedagogisk resurs för våra skolor. Skogsbruket i dessa områden måste bedrivas på ett sådant sätt att det inte minskar möjligheten till friluftsliv och rekreation. Både folkhälsa och biologisk mångfald skulle främjas av att kalhyggesfritt skogsbruk bedrivs i tätortsnära områden.
Vänsterpartiet yrkar i motionen Levande skogar (MJ234) att regeringen bör utreda hur ett kalhyggesfritt skogsbruk kan bedrivas i tätortsnära skogar. I februari 2008 redovisade Skogsstyrelsen sin rapport ”Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk”. I rapporten slår myndigheten fast att hyggesfritt skogsbruk kan vara ett komplement till trakthyggesbruket i t.ex. skogar nära tätorter. Därför anser vi att det är viktigt att regeringen ser över lagstiftningen för kalhyggesfritt skogsbruk (kap. 5.5).
Vi anser att det behövs en nationell kartläggning av den tätortsnära skogen. Länsstyrelser och kommuner har ett ansvar att ta fram program och policyer för att skydda den tätortsnära naturen. Det kan även behövas en ändring av skogsvårdslagen för att tydliggöra begreppet tätortsnära skog. Vänsterpartiet föreslår att regeringen ska ge Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell kartläggning av den tätortsnära naturen samt föreslå åtgärder för hur den tätortsnära naturen kan värnas. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet är positivt till att regeringen avser att bjuda in representanter från skogsnäringen för att diskutera vad näringen kan göra för att öka jämställdheten inom skogsbruket. Trots att 38 % av skogsägarna i Sverige är kvinnor upplevs skogsbranschen som mansdominerad. Vänsterpartiet föreslår att regeringen bjuder in representanter från andra branscher och organisationer för att se hur de har ökat jämställdheten inom sina respektive områden. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Staten har genom sina egna skogsinnehav och framför allt genom Sveaskog särskilda möjligheter och ansvar vad gäller arbetet med jämställdhet och integration. Regeringen bör därför utarbeta ett ägardirektiv till Sveaskog för att främja arbetet med jämställdhet och integration. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Vi anser att det är bra att regeringen tillsatt en utredning om hur utrikes födda personers kompetens och intresse ska kunna tas till vara inom de gröna näringarna och i landsbygdens övriga näringsliv. Arbetsmarknadsprojektet Gröna jobb innebar en god möjlighet för personer med utländsk bakgrund att få kontakt med de gröna näringarna. Vi föreslår att regeringen återinrättar projektet (se kap. 3.4).
Vi stöder inriktningen att antalet olyckor i jord- och skogsbruket ska minska. Enligt utredningen ”Motverka olycksfall i lantbruket” av Jordbruksverket och Skogsstyrelsen är lantbruket en hårt olycksdrabbad sektor, och de samhällsekonomiska kostnaderna för olyckorna beräknas till 2–3 miljarder kronor per år. Därför är det utmärkt att regeringen avser att ge SLU ett uppdrag att under en tvåårsperiod utbilda personer i rådgivning för säkerhetsfrågor på gårdsnivå. Vi avvisar emellertid att regeringen avser att finansiera projektet genom återföringen av skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel, eftersom vi anser att dessa medel ska gå till miljöförbättrande åtgärder. I stället ska projektet finansieras via Landsbygdsprogrammet. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen anger att skogspolitiken inte bör vara en gemensam politik inom EU-samarbetet, och gemensamma stödprogram som kan snedvrida marknaden för skogsråvara ska undvikas. Vänsterpartiet instämmer med regeringen i denna fråga.
Skogsutredningen föreslog att en strategisk handlingsplan för det fortsatta arbetet med internationella skogliga frågor bör utarbetas och ett forum för förankring av skogliga EU-frågor och andra internationella skogsfrågor bör tillskapas inom Regeringskansliet. Dessutom ansåg utredningen att Regeringskansliets personella resurser bör förstärkas avseende internationellt skogligt samarbete. Samtliga remissinstanser till utredningen stöder utredningens förslag. Regeringen föreslår dock ingen strategi men avser att utveckla samråd mellan Regeringskansliet, skogsnäringen och övriga intressenter i internationella frågor och EU-frågor. Vänsterpartiet hade önskat att regeringen skulle anta en handlingsplan, såsom utredningen föreslog, men anser att det viktigaste är att regeringen agerar aktivt för skogsfrågor på den internationella arenan.
Enligt den mest omfattande undersökning som gjorts om ekosystemens tillstånd i världen dör fler arter ut än någonsin tidigare i jordens historia (Millennium Ecosystem Assessment, 2005). Och detta i en takt som är ungefär hundra gånger högre än vad som kan utläsas av fossila fynd. Ett viktigt hot mot den biologiska mångfalden världen över är exploatering av skog. Av Europas naturskogar finns endast en spillra kvar. Illegala skogsavverkningar i fattigare länder är ett enormt stort problem. EU:s omfattande import av illegalt avverkade skogsprodukter från tredje världen leder till skövlad regnskog, utarmad biologisk mångfald och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Detta drabbar fattiga människor och i synnerhet kvinnor hårt.
EU:s nuvarande aktionsplan för att minska importen av illegalt avverkade skogsprodukter är tandlös eftersom den bygger på frivillighet. Skövlingen av tropisk skog måste stoppas. Vi föreslår att regeringen ska agera för en bindande lagstiftning och ett regelverk som stoppar importen av illegalt avverkad skog såväl inom Sverige som inom hela EU. Detta ska riksdagen ge regeringen till känna.