Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att reglera användandet av tolkar inom offentlig verksamhet.
Utredningen om kontakttolkar avlämnade sitt betänkande ”Tolkutbildning – nya former och nya krav” (SOU 2005:37) 2005 och sedan dess har frågan om hur man ska se på auktorisation av tolkar inte fått någon lösning. Att det finns tillgång till auktoriserade tolkar är av stor betydelse för rättssäkerheten i domstolarna. Där är det viktigt att det finns tydligt krav på vad en auktorisation innebär och framförallt att det finns klara direktiv att domstolarna ska använda auktoriserade tolkar. Om man minskar kraven och låter marknaden styra så finns det en risk att myndigheterna av kostnadsskäl anlitar billigare, icke auktoriserade tolkar. Då är risken att trovärdigheten i rättssystemet urholkas och att den föreslagna reformen blir ett slag i luften.
Utredningen föreslår en reformerad utbildning som ska koncentreras till tre folkhögskolor. Enligt utredaren innebär det att kvaliteten på tolkning förbättras, individens rättssäkerhet tryggas och tolkyrkets status höjs. Utredaren vill också att Sverige går längre än EU:s minimikrav. Det innebär att ge asylsökande rätt att få sin sak prövad på ett språk som de förstår.
Utredningen föreslår att tolkutbildningarna ska koncentreras till tre folkhögskolor. Det innebär att det kommer att försvåra för äldre studenter att utbilda sig. Idag är antalet tolktimmar av auktoriserade tolkar fördelade ganska jämnt mellan Göteborg, Stockholm och Malmö, dvs. de orter som kommer att ha immigrationsdomstolar. Resten av tolkarna är spridda över hela landet. Med tanke på den kommande efterfrågan av kontakttolkar är det viktigt att flera utbildningar placeras i närheten av dessa städer. Om förslaget om tre utbildningsplatser går igenom kommer det att leda till färre studenter och i slutändan färre tolkar.
Majoriteten av kontakttolkar arbetar idag i huvudsak deltid eller på timmar och är inte auktoriserade, dvs. har inte gjort auktorisationsprov vid Kammarkollegiet. Även om behovet av tolkar har ökat räcker inte efterfrågan till en heltidssysselsättning för de flesta som arbetar inom yrket. Eftersom det är svårt att försörja sig som tolk idag och utbildningsmöjligheterna föreslås minska är det ytterst tveksamt om utredningens förslag är den rätta vägen att nå fram till de intentioner som utredningsdirektivet hade. Om man verkligen vill ha en förändring för att öka antalet auktoriserade kontakttolkar bör man i så fall lagstiftningsvägen reglera användandet av dessa inom den offentliga verksamheten.