Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om uppmärksammande av Sveriges deltagande i den transatlantiska slavhandeln.
Sveriges deltagande i den transatlantiska slavhandeln och slaveriet.
Den transatlantiska slavhandeln har under 2007 uppmärksammats som ett av världshistoriens största enskilda brott och med utgångspunkt från att det gått 200 år sedan det brittiska parlamentet förbjöd den brittiska slavhandeln i mars 1807. FN:s generalförsamling har i en enhälligt antagen resolution påbjudit medlemsstaterna att högtidlighålla detta märkesår på ett värdigt sätt.
I Sverige har Delegationen för mänskliga rättigheter att genomföra kommunikationsinsatser och kunskapshöjande aktiviteter med anledning av 200-årsminnet av den transatlantiska slavhandelns avskaffande. Detta ska ske i samverkan med organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och mot rasism och diskriminering, bl.a. afrikanska grupper i Sverige.
Med hänsyn till att det svenska deltagandet i den transatlantiska slavhandeln totalt utelämnats i svenska skolböcker och att Sverige präglats av en attityd av konstant förnekande i frågan innebär uppvaknandet ett välkommet steg framåt, inklusive det erkännande av Sveriges roll som finns i detta. Det är nu viktigt att detta initiativ får fullt genomslag och blir till en permanent verksamhet i arbetet för historisk sanning, mänskliga rättigheter och internationell solidaritet.
I den enhälligt antagna FN-resolutionen uttrycks djup oro över att det tagit så lång tid för det internationella samfundet att erkänna slavhandeln som brott mot mänskligheten. Det framhålls att slavhandeln och slaveriets efterverkningar kvarstår i situationer av social och ekonomisk orättvisa, hat, rasism och fördomar som drabbar människor av afrikanskt ursprung idag. Bland annat påpekas den kunskapsklyfta som existerar när det gäller den transatlantiska slavhandeln och slaveriet. I synnerhet uppmanas medlemsstater som inte gjort det att ”utveckla utbildningsprogram för att fostra och ingjuta i framtida generationer en förståelse för slaveriets och slavhandelns lärdomar, historia och konsekvenser”.
Sverige måste nu gå till botten med sitt deltagande i den transatlantiska slavhandeln och även internationellt vara berett på ett erkännande och en ursäkt för detta. Uppföljningen till FN:s världskonferens mot rasism (Durban 2001) och förberedelserna för en internationell översynskonferens kring Durbanåtagandena 2009 bör utnyttjas av regeringen för detta.
På samma sätt som en rad andra europeiska länder har gjort dagen för slaveriets avskaffande till nationella minnesdagar bör Sverige göra den 9 oktober, årsdagen för frigivandet av de sista svenska slavarna på S:t Barthelemy 1847, till en svensk minnesdag för uppmärksammande av 200 års svenskt deltagande i den transatlantiska slavhandeln och slaveriet. Utrikesminister Carl Bildt har i ett svar, den 23 februari 2007, på en skriftlig fråga från mig skrivit att ”det är viktigt att minnas och högtidlighålla forna tiders slaveri”. Jag har därför gott hopp om att det blir en minnesdag enligt ovan.
Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige måste få en aktiv fortsättning under kommande år som ett permanent uppdrag för delegationen med tilldelning av förstärkta resurser för att fortsätta samarbetet med berörda organisationer.