Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om arbetet med den tryckta ordboken och med dokumentationen av våra dialekter.
Johan Ernst Rietz (1815–1868) utgav 1862–1867 Ordbok öfver Svenska Allmoge-språket. Sedan dess har insamling av material fortsatt över hela det svenska språkområdet. Att vi har behov av att sammanställa all denna kunskap till en ny dialektordbok står klart. Sveriges riksdag insåg detta 1984/85 då man beslutade att starta projektet Ordbok över Sveriges dialekter, OSD (ordboken hade påbörjats 30 år tidigare av en kommitté tillsatt av Kungl. Gustav Adolfs Akademien).
En jämförelse med våra nordiska grannländer utfaller inte till Sveriges fördel. I Danmark arbetar enligt uppgift sju personer med ett motsvarande projekt, ännu fler arbetar på dialektordböckerna i Finland och Norge. Det nämnda riksdagsbeslutet från 1984/85 har inte återtagits. Ändå har den utsedda huvudmannen, Sofi, numera Institutet för språk och folkminnen, förklarat projektet ”vilande”. Detta oroar.
Ett omfattande arbete har redan lagts ned på OSD (Ordbok över Sveriges Dialekter). Den dåvarande regeringen skrev i prop. 2005/06:2 att ”dialekterna representerar en talspråkstradition som är av stort språkligt intresse och en viktig bärare av vårt gemensamma kulturarv”.
Det är angeläget att arbetet med den tryckta ordboken intensifieras liksom dokumentationen av våra dialekter.