Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kultur och HBT.
Vi socialdemokrater bygger vår politik på övertygelsen om alla människors lika rätt och värde. Alla människor ska få välja samlevnadsform utan att riskera diskriminering och utanförskap. Vi står för en politik där varje människa ses som individ med rätt att utvecklas på egna villkor och samtidigt ingå i en arbets- och samhällsgemenskap på lika villkor tillsammans med andra.
Varje dag diskrimineras människor på grund av sin sexuella läggning. Det kan vi socialdemokrater aldrig acceptera. Vi vill skapa ett samhälle utan fördomar och diskriminering, ett samhälle där alla behövs och får plats. Därför fortsätter vi vårt att arbeta för sexuellt likaberättigande.
Heteronormativiteten i vad som produceras inom kulturen kan man nästan ta på. När brotten från denna norm görs blir det ofta stora rubriker och uppmärksammat som undantag. Dessa undantag bekräftar dock regeln – att vi ska vara/bli kära i någon av motsatt kön och när vi sätter på oss kläder så ska de vara könskodade.
Att de kulturella uttryckssätten har en kraftig betydelse för att påverka attityder och fördomar är ovedersägligt. Vi anser därför att det är angeläget att kulturaktiviteter erbjuds där homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation uppmärksammas.
Situationen för HBT-personer är i dag väsentligt förbättrad om man ser tillbaka bara några årtionden. Vägen till en förbättrad syn på HBT-personer har dock inte kommit av sig själv utan är resultatet av en mångårig kamp. Samtidigt som dessa förbättringar inträffat har mångas kunskaper om hur det kunde vara förr försvunnit. Det är därför viktigt att HBT-historien dokumenteras och görs tillgänglig för dagens och morgondagens generationer. För att förstå dagens situation är det viktigt att känna till historien. Härigenom påminns vi också om att det som i dag är självklart inte nödvändigtvis behöver vara det för all framtid.
I dag är det bara RFSL som dokumenterar HBT-rörelsens framväxt och
historia. När förbundet firade sitt 50-årsjubileum 2000 arrangerade Stockholms stadsmuseum en jubileumsutställning som till övervägande delen byggde på material från förbundet.
De museer och andra kulturinstitutioner, statliga eller privata, som i dag finns bortser i mycket stor utsträckning från HBT-personers situation. Några få undantag finns, förutom den nämnda utställningen på Stockholms stadsmuseum kan också nämnas att Nordiska museet vid ett tillfälle samlat in material om hur enskilda personer upplever hiv/aids-hotet samt Arbetslivsinstitutets utställning ”normen skaver”.
Med kultur avser man allt kreativt skapande i HBT-samhället, med omnejd, som lever och frodas och faktiskt är en bortglömd del av vår svenska historia. Även om HBT-historien är viktig kan dock ett HBT-museum innehålla även andra delar. Frågor om olika kulturaktiviteter kan vara viktiga inslag liksom också enskilda personers upplevelser.
Vi vill att ett särskilt HBT-museum prioriteras. Sådana finns i andra europeiska städer med Schwules Museum i Berlin som föregångare. Ett svenskt HBT-museum bör inte vara beroende av privata donationer utan i stället finnas inom befintlig ram för kulturanslaget och som ett särskilt uppdrag till förslagsvis Nordiska museet. Syftet är ”att få ett huvudansvar för att samla den HBT-kultur som har skapats i vårt land och fortfarande skapas kontinuerligt”.
Genom att ha ett brett perspektiv i utställningsaktiviteter m.m. kan en spännande mötesplats skapas.