Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att göra en översyn över lagen om granskning och kontroll av filmer och videogram (1990) i syfte att kunna avskaffa vuxencensuren.
Censur och andra repressiva åtgärder mot bland annat allmänhetens kulturintresse, teatern, förekom regelbundet redan på 1600-talet. Censuren för kulturell framställningskonst har sedan historiskt haft starka band med totalitära statsmakter och politiskt förtryck. När filmcensuren infördes i Sverige 1911 representerade den därför redan då en svunnen tid.
När 1949 års tryckfrihetsförordning (TF) tillkom efter andra världskrigets fasor vidhölls censuren av bland annat filmen, återigen av historiska skäl för att ”skydda” även myndiga medborgare mot onödiga hemskheter. Inte ens när yttrandefrihetsgrundlagen för tekniska medier (YGL) infördes 1992 var man mogen att avveckla filmcensuren för vuxna. Trots att såväl TF som YGL på ett mycket positivt sätt flyttar fram positionerna för yttrandefriheten i allmänhet med rätt för staten att först i efterhand straffa vissa preciserade brott mot yttrandefriheten som till exempel spioneri, hets mot folkgrupp, olaga våldsskildring och förtal, så behölls en särbehandling av biograffilmen som enda uttrycksform. Här påbjöds staten fortsatt censurera ”rörliga bilder i filmer, videogram och andra tekniska upptagningar som skall visas offentligt”. Brott mot detta, det vill säga att uttryck via sådana media inte först har passerat censuren innan de visas upp för allmänheten, leder fortfarande idag till böter eller fängelse i högst sex månader. På alla andra områden, konst och kultur, press och public service, får staten endast ingripa i efterhand. Är detta en tidsenlig lagstiftning 2007? Knappast.
Som ett tecken i tiden valde den för filmcensuren ansvarige chefen för Statens biografbyrå Gunnel Arrbäck att avgå i slutet av sommaren i protest mot vuxencensuren av film. I Danmark avskaffades censuren av vuxenfilmer 1969, Finland följde efter 2001, Norge 2004 och till och med Island förra året. Det är nu bara Sverige av de nordiska länderna som vidhåller denna inskränkta lagliga relik mot en generell yttrandefrihet, som regleras i lagen om granskning och kontroll av filmer och videogram från 1990. Det är den lagen vi nu vill att riksdagen ger regeringen tillkänna att ändra efter en översyn på denna punkt.