Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för ett förstärkt utbud av grannlands-tv i Norden.
I decennier, alltsedan det sedan länge begravda Nordsat-projektet, har vi i de nordiska länderna talat om ett medborgerligt behov av att se våra grannländers television, inte minst ur ett språkligt perspektiv. Finland arbetar exempelvis för att trygga mottagningen av Sveriges televisions sändningar även efter digitaliseringen. I Österbotten och Vasaområdet ska man även i fortsättningen kunna se SVT 1 och SVT 2 efter digitaliseringen. I Sverige så kommer stora delar av Mälardalen att kunna ta del av TV Finland och nå ut till stora grupper av finsktalande hushåll. Men det är viktigt att även övriga public service-utbud från de nordiska länderna ska kunna göras lika lättillgängliga.
Denna diskussion har blivit alltmer tydlig sedan alla nordiska länder beslutat om en digitalisering av sitt markbundna tv-nät. I de nordiska länderna har man valt helt olika vägar vad gäller vilka kanaler som skall finnas i det presenterade utbudet. I Sverige har det i allt väsentligt varit marknaden som styrt innehållet i de ”muxar” som finns. I Danmark och Norge har man emellertid varit tydligare i den politiska ”beställningen”.
Som ett samlat intryck kan gälla att det tyvärr är en massa kommersiella ”skräpkanaler” som fyller en stor del av utbudet i det digitala marknätet. Som ett alternativ till detta borde regeringen arbeta för en kvalitetshöjning av utbudet genom att ge utrymme för grannländernas public service-kanaler. De nordiska public service-kanalerna bör ingå i grundutbudet när digitaliseringen nu genomförs. Regeringen bör även arbeta för att en harmonisering av den tekniska standarden för digital-tv inom de nordiska länderna sker.