Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om EU-året 2008 och en religionsdialog.
I samband med de demokratiska krafternas försök att markera missnöje mot juntans män i Burma så har buddhistiska munkar gått längst fram. Regimen har med kraft och brutalitet agerat mot kvinnor och män fyllda av ande och själ som slagit vakt om mänskliga fri- och rättigheter i kamp mot förtrycket. De positiva förändringar som skett i Central- och Östeuropa under 1980-talet skulle inte kunna tänkas utan att se kyrkorna som en positiv kraft – den katolska i exempelvis Polen och den protestantiska i DDR. Där människovärdet förtrampas, där människor hungrar, där barn sätts på undantag och där kroppar skändas finns många gånger bistånds- och hjälporganisationer med religiösa förtecken. Det handlar om kristna likaväl som om muslimska eller judiska grupperingar.
Samtidigt som religionernas helande, läkande och förlåtande kraft kan iakttas med rikliga exempel finns också dess motsats i religiösa ledare som hetsar till angrepp, inskränkningar och övergrepp. I Sverige har redan yttrande- och tryckfriheten ifrågasättas utifrån att religiösa företrädare uppfattar sig kränkta. Och omvänt finns ibland en bristande förståelse för hur olika grupper och religiösa inriktningar förstår och känner kring olika samhällsfrågor och samhällsutmaningar.
EU har utropat 2008 till ett år som skall präglas av interkulturell dialog. Att försöka bygga broar av förståelse mellan olika religioner, men också mot dem som inte har någon tro, skulle i samband med detta vara viktigt. Religionerna har sina gränser men det är samtidigt betydelsefullt att ha gränser mot religionerna. Kring frågor om samexistens, yttrandefrihet, respekt och människovärde finns det anledning att mötas under det år som skall handla om interkulturell dialog.
Jämfört med många andra länder i Europa framstår Sverige som ett av de mest uttalat sekulariserade. På många sätt är det en styrka att det konfessionella är separerat från det offentliga och den rena myndighetsutövningen. Respekten för religionerna och en medveten vilja att göra halt inför församlingarna, kyrkorna och samfunden får dock emellertid inte samtidigt tas till intäkt för likgiltighet och ointresse. Religion har stor betydelse för många människor, även i vårt land. För att rätt kunna förstå skeenden i vår omvärld är insikt i och förståelse för de olika religionerna och konfessionella uttrycken av stor vikt.
I en tid av bitvis eskalerande våld i namn av olika världsreligioner och motsättningar mellan folk och kulturer är det viktigt med röster som talar om samförstånd, balans och samexistens.
Sverige skulle kunna spela en aktivare roll inom detta område. Tillsammans med de andra nordiska länderna, delar av Baltikum och resten av norra Europa finns här den lutherska kyrkofamiljens starkaste fästen i Europa. Den judiska tron har också haft en självklar hemortsrätt häruppe. Under senare år har den tredje av de abrahamitiska världsreligionerna, islam, samlat fler anhängare och blivit ett viktigt religionsinslag i vår del av världen. (Bibelns Abraham anses vara urfader till de tre olika söner som sedan kommit att representera de tre världsreligioner vilka endast tillber en Gud: kristendom, judendom och islam.)
Just i skärningspunkten mellan de tre abrahamitiska inriktningarna finns för många förklaringsmodeller till motsättningar, krig och strider mellan folk och länder. Samtidigt handlar det om tänkande, attityd och struktur som också kommit att betyda väldigt mycket gott i form av omtanke om sin nästa, ideellt arbete och stöd till utsatta. Trossamfunden representerar oerhört mycket att uppskatta och vara stolt över, inte bara i form av socialt arbete utan även i form av idéer, skapande och kulturella uttryck. Allt detta borde komma till uttryck det år som skall präglas av interkulturell dialog.