Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av samiska kultur- och utvecklingscentrum.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av ett sydsamiskt centrum, samt av att utreda en långsiktig finansiering av detta.
För det samiska samhället och dess kultur- och näringsliv är det viktigt att det finns institutioner av olika slag som kan fungera som en bas för nödvändiga insatser för att utveckla samhället. På de orter där dessa finns medverkar institutionerna till att också stärka det övriga samhällslivet.
I etableringen av en samisk institution, om än kanske liten till en början, ligger en utvecklingspotential som borde tas till vara på ett bättre sätt än vad som görs idag. De samiska institutioner som finns är lokaliserade till norra delen av Sverige. På det sydsamiska området finns inga.
Tanken med att påbörja uppbyggnaden av det sydsamiska kultur- och utvecklingscentrumet Gaaltije i Östersund har varit att få en samisk institution med fast finansiering etablerad i södra delen av Sápmi. Målsättningen har varit att arbeta inom så vitt skilda områden som följande:
Språk, historia och kultur.
Närings- och samhällsliv.
Samisk konst och konsthantverk.
Information och kunskapsförmedling.
Vara en mötesplats och ett samiskt marknadstorg.
Alltsedan starten 1998 har Gaaltijes verksamhet finansierats genom de olika EU-projekt som bedrivits. Omfattningen är uppe i 36 miljoner kronor, varav interregionala projekt i samarbete med institutioner och organisationer i Norge finansierats med 10,5 miljoner kronor.
Sametinget har i budgetunderlag 2008–2010 med reformäskanden hos regeringen äskat medel för ”insatser att tillskapa samiska innovativa miljöer som resurscentrum som bas och motorer i den samiska näringslivsutvecklingen”.
Sametinget anför: Det saknas idag tydliga mottagare av utvecklingsidéerna från det samiska samhället. Samtidigt finns det väldigt få starka samiska organisationer med eget kapital som kan driva utvecklingsprojekt. Det är därför nödvändigt att resurser satsas på att bygga upp starka samiska näringslivsorganisationer och skapa regionala resurscentrum som kan verka som motorer för utvecklingsprojekt, och en länk mot övrigt näringsliv och kommuner.
Dagens Gaaltije har en lång förhistoria med en början från mitten av 1980-talet. Då upphörde verksamheterna vid två klassiska institutioner i Jämtlands län. Det var det samiska ålderdomshemmet Fjällgård och det var det intilliggande Änge sameskola, belägna 2 mil från Åre. Ålderdomshemmet, som det hette på den tiden, drevs av Kvinnliga Missionsarbetare (KMA) och det gjorde KMA mellan åren 1908 och 1980. Sameskolan i Änge hade undervisat samiska barn i över hundra år innan det lades ned 1988. Dessa nedläggningar gav upphovet till starten av uppbyggnaden av ett samiskt kulturcentrum i södra delen av Sápmi.
För samerna som folk är det viktigt att ha egna (fysiska) institutioner. Det ger upphov och medverkar till en institutionell sammanhållning som är lika viktig som den sociala för att kulturen skall överleva i konkurrens med det flöde av uttryck som kommer från det omgivande samhället och som har helt andra ekonomiska resurser att verka för och föra ut sin kultur.
Det finns inte många samiska institutioner i Sápmi och i Sverige är dessa lätträknade. Och de som finns, finns i norra delen av Sápmi.
Då det saknas institutioner på det sydsamiska området har Gaaltije en viktig uppgift att fylla.
Även om Gaaltije bedrivit sin verksamhet under en relativt kort tid är Gaaltije som institution väl etablerat. Ett problem är att en varaktig och hållbar finansiering saknas.
Mot den beskrivna bakgrunden är det angeläget att skapa förutsättningar så att Gaaltije kan permanentas som en samisk institution med ett fast årligt anslag. Det kan handla om medel för näringslivsutveckling, kultur eller annat enligt motionens intentioner.