Motion till riksdagen
2007/08:Kr249
av Lennart Pettersson och Lars-Ivar Ericson (c)

Friskpolitik


c481

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av stöd till föreningsdriven motionsverksamhet för vuxna.

Motivering

Forskare är sedan länge överens om att vi behöver vara fysiskt aktiva minst 30 minuter om dagen för att må bra. Trots denna kunskap rör sig mer än halva befolkningen för lite. För lite motion drabbar i första hand individen genom försämrad hälsa, men det leder även till stora samhällskostnader. Under 2006 kostade sjukskrivningarna samhället 87 miljarder kronor – eller drygt 2 700 kronor per sekund! Det är helt klart att många sjukskrivningar hade kunnat undvikas om fler hade motionerat mer.

Det faktum att ohälsotalen minskat stadigt under i stort sett hela 2000-talet visar att det går att göra något åt problemet. Uppmärksamheten på behovet av regelbunden fysisk aktivitet och näringsriktig kost har lett till att allt fler förändrar sin livsstil. Här spelar idrotts- och friluftsorganisationerna en central roll.

De flesta vuxna har i unga år utövat någon form av idrott. I takt med att de blir äldre avstår dock en stor del från att motionera. I en många gånger stressad tillvaro ska det vara enkelt och lättillgängligt att vara fysiskt aktiv. Alla ska ges möjlighet att få in motion i sin vardag, i en verksamhet där alla platsar – och har råd.

Tack vare ett omfattande samhällsstöd är idrotten idag tillgänglig för de flesta, oavsett ekonomiska möjligheter – om de är under 20 år. Men vid denna ålder upphör i stort sett allt, både statligt och kommunalt, stöd till idrottsföreningarna. Det bör vara rimligt att detta stöd ges till alla befolknings- och åldersgrupper om än i lite olika omfattning.

Av det statliga idrottsstödet på ca 1,5 miljarder kronor är två tredjedelar (lokalt aktivitetsstöd och Idrottslyftet) direkt riktat till föreningarnas barn- och ungdomsverksamhet. Den sista tredjedelen går till de olika idrottsförbunden och används huvudsakligen till administration och elitidrottsutveckling. På kommunal nivå ser det likadant ut. Korpen frågade för något år sedan Sveriges samtliga kommuner om de ger något finansiellt stöd till motionsverksamhet för vuxna. Så många som 85 procent av de 227 svarande kommunerna gav inget som helst ekonomiskt bidrag till föreningar för denna verksamhet. Dessutom svarade fyra av tio kommuner att de inte hade någon reducerad taxa på idrottsanläggningar för föreningsdriven motionsidrott.

Detta går inte ihop med en konsekvent friskpolitik om man vill ha hela befolkningen fysiskt aktiv. Det går inte heller ihop med EU:s syn, framlagd i de vitböcker om idrott respektive hälsofrågor som rör kost, övervikt och fetma som kommissionen lade fram under våren och sommaren 2007. I båda dessa dokument finns en klar betoning på betydelsen av hälsofrämjande fysisk aktivitet för alla. Man slår fast att den enskilda individen i grunden är ansvarig för sina egna livsstilsval och sin egen hälsa men att hennes strävan till ökad rörlighet i det dagliga livet bör stödjas genom utvecklande av en fysisk och social miljö som gynnar fysisk aktivitet.

Självklart behövs stödet till barn- och ungdomsidrotten. Det är viktigt och nödvändigt. Men vi måste också vara förmögna att dra slutsatser av nya kunskaper. Hit hör forskningsresultaten om motionens helt avgörande betydelse även för vuxnas hälsa. Så sent som för några veckor sedan kom en rapport om fotbollens positiva påverkan på vuxna mäns hälsa och muskelmassa. Statistik visar att väldigt många slutar idrotta när de blir vuxna och flyttar hemifrån. Likaså finns det fakta som visar att människor med lägre utbildning och sämre betalda arbeten är betydligt mindre fysiskt aktiva än de med högre utbildning och lön.

En viktig faktor som inte diskuteras särskilt mycket är rekryteringen av barn- och ungdomsledare. Om vuxenverksamheten stryps minskar också rekryteringsbasen för ledare för de yngre åldersgrupperna markant. Om man av olika skäl avstår från en aktivitet som vuxen då blir det lätt att man helt släpper kontakten med både verksamheten och den förening man har varit aktiv i. Utan bra ledare blir det heller ingen barn- och ungdomsverksamhet och det är därför viktigt att påtala och förstå dessa samband.

Med tanke på de ekonomiska och sociala vinster som kan göras, både för individen och för samhället, finns det helt enkelt inga rationella argument för samhällets obefintliga stöd till vuxnas idrottande. Samhällsstödet i vid bemärkelse, dvs. såväl ekonomiskt stöd som fysiska resurser i form av anläggningar, aktivitetsytor etc. bör i ökad utsträckning omfatta hela befolkningen.

Stockholm den 1 oktober 2007

Lennart Pettersson (c)

Lars-Ivar Ericson (c)