Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nationell samling bakom en svensk ansökan om att få arrangera olympiska vinterspel i Sverige 2018.
Alpina VM i Åre i februari 2007 var det största vintersportevenemanget i Sverige genom tiderna. Och än en gång visades att Sverige är väldigt bra på att planera och genomföra mycket stora idrottsevenemang. Deltagande nationer och internationella media har samstämmigt vitsordat den höga kvaliteten på arrangemanget i Åre, ett resultat av erfaren och skicklig operativ ledning, men också av hängivet arbete av tusentalet volontärer under VM-veckorna.
Även på det sportsliga området bekräftades i Åre att vårt land tillhör stormakterna i världen när det gäller vintersport. Sverige kom med sju medaljer tvåa i nationstävlingen efter Österrike.
Men efter alpina VM är det bara tre ytterligare stora mästerskap kvar för Sverige nämligen skidskytte-VM i Östersund och konståknings-VM i Göteborg 2008 samt hockey-VM 2013. Sen är det tomt. Ska vi i fortsättningen nöja oss med årliga manifestationer typ Vasaloppet, Gothia Cup och
O-Ringens 5-dagars?
Efter de organisatoriska och idrottsliga framgångarna i Åre borde det nu vara dags för en nationell samling bakom ett målmedvetet och långsiktigt arbete för att få ett vinter-OS till Sverige. Olympiska spelen är idrottsligt den yttersta symbolen för lusten att anta nya utmaningar, våga lite mer, prova sina gränser.
Nog är det lite genant att vårt mindre grannland i väster, Norge som arrangerat två vinter-OS, i Oslo 1952 och i Lillehammer 1994, är i färd med att förbereda ansökan om ett tredje vinter-OS. Sverige, som aldrig stått värd för olympiska vinterspel, borde rimligen ha mycket goda chanser att gå före Norge, som arrangerat två vinter-OS. Men det gäller att samla nationen, regering, näringsliv och idrottsrörelse, och verkligen satsa på en offensiv kandidatur. I så fall finns det goda förutsättningar att lyckas – men annars får väl Norge stå värd för sina tredje vinterspel innan Sverige får sitt första.
Det till synes självklara upplägget för ett vinter-OS är för många Åre/Östersund. Andra alternativa koncept borde dock kunna prövas för att skapa största möjliga uppslutning bakom en svensk ansökan.
Det finns många mycket starka skäl för att satsa på ett vinter-OS i Sverige:
För det första hör det till en kultiverad nation att någon gång bjuda tillbaka när man själv vart fjärde år låter sig bjudas av andra på fest. Detta borde gälla särskilt om man är en stor och stark aktör.
För det andra vore ett svenskt vinter-OS en oerhörd vitamininjektion för idrott och folkhälsa i största allmänhet. I ett läge när övervikt och fetma håller på att bli ett allt större problem för sjukvården och samhället finns särskilda skäl att stimulera idrott och fysisk aktivitet.
För det tredje är vi övertygade om att ett vinter-OS i Sverige har goda möjligheter att också samhällsekonomiskt bli en riktigt bra affär. För alpina VM i Åre blev omsättningen över 400 miljoner kronor och med mycket stora spridningseffekter med tillväxt och nya jobb för turism och övrigt näringsliv både på kort och längre sikt.
En satsning på ett svenskt vinter-OS förutsätter att Sveriges Olympiska Kommitté och idrottsrörelsen går i spetsen, samt att svenskt näringsliv kraftfullt ställer sig bakom. På det politiska planet är det angeläget att skapa bredast möjliga uppslutning. Regering och riksdag bör tydligt ta ställning för att Sverige ska ansöka om att få arrangera vinter-OS. Ett uttalande redan nu om att regering och riksdag principiellt ser positivt på en OS-ansökan till 2018 skulle vara en viktig signal. Det är hög tid för Sverige att bjuda världens vinteridrottare till OS-fest!