Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att huvud- och kostnadsansvar för kulturarv som klassas som riksintressant åvilar staten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ansvaret för arkeologiska utredningar utanför riksintressanta områden i normalfallet åvilar exploatören.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att arkeologiska undersökningar ska konkurrensutsättas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att göra en översyn av kulturminneslagen (1988:950).
En kulturbygd ger en kommun möjlighet till utveckling samtidigt som den kan lägga en död hand över en hel bygds utveckling. Kulturminneslagens särställning gör det, alltför ofta, omöjligt att utföra exploateringar som gagnar bygdens utveckling. Därför är det nödvändigt att arbeta utifrån principen att ansvaret för kulturarvet och kostnadsansvaret för dess bevarande ska åvila samma huvudman. I områden som klassas som riksintressant bör staten vara huvudman. Detta bör ges regeringen till känna.
För områden med intressanta kulturlager som är aktuella för exploatering utanför riksintressanta områden ska det i normalfallet åligga exploatören att bekosta utgrävningarna. Dessa ska dock kunna vägas mot s.k. arkeologisk grundläggning. Detta bör ges regeringen till känna.
En samhällsutveckling ska stimuleras samtidigt som regler ska finnas för att tillvarata samhällets intressen. En avvägning måste därför ske där utfall av en arkeologisk undersökning ska vägas mot kostnad och eventuellt bortfall av tillväxtbärande faktorer. De åtgärder som vidtas i form av förundersökningar och utgrävningskostnader ska därför utföras på ett kostnadseffektivt sätt och bör därför konkurrensutsättas i enlighet med lagen om offentlig upphandling. Detta bör ges regeringen till känna.
Förändringen av den arkeologiska verksamheten till en smidig, effektiv och målinriktad verksamhet som uppfyller dagens krav fordrar förändring av gällande kulturminneslag. Den danska modellen kan ses som ett uppslag i ett sådant förändringsarbete. En översyn av kulturminneslagen (1988:950) bör göras i syfte att uppnå angivna mål. Detta bör ges regeringen till känna.