Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att rädda arbetstillfällen för arbetshandikappade vid Föremålsvården i Grängesberg och Strömsund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta utreda hur det fortsatta arbetet med att dokumentera icke fiktiv film vid Filmvårdscentralen i Grängesberg ska fungera.
Under framför allt 1900-talet dokumenterade vi vårt samhälle via stillbilder och rörliga bilder. Tack vara det har vi stor kunskap om hur människor levde och arbetade under förra seklet. Det är ett kulturarv som är oerhört betydelsefullt för både nutid och framtid. Därför är det av största vikt att vi ser till att bevara både stillbilder och rörliga bilden.
Idag bevaras detta kulturarv genom bl.a. Stiftelsen Föremålsvård–Kulturarvs IT i Grängesberg, Strömsund och Kiruna som har i uppdrag att rädda stillbilder. Rörliga bilder bör räddas via Filmvårdscentralen i Grängesberg, som 2002 fick i uppdrag att ”rädda det svenska kulturarvet i form av icke fiktiv film”.
Stiftelsen Föremålsvård i Grängesberg startade år 2000 som en försöksverksamhet. Inriktningen var att skapa arbetstillfällen för gruppen arbetshandikappade. Där digitaliserar man bilder och dokument till flera statliga museer och institutioner som Nationalmuseum, Riksarkivet, Arkitekturmuseum, Livrustkammaren m.fl. År 2000 anställdes 19 personer och efter tre år permanentades verksamheten.
Under de år som verksamheten varit permanent så har ekonomin i stiftelsen varit ansträngd och varje höst har en stor oro funnits ifall resurser skulle finnas i budgeten för att kunna rädda arbetena kvar i föremålsvården på de tre orterna. År 2005 minskades anslaget så mycket att hälften av personalen i Grängesberg och Strömsund sades upp, medan Kiruna kunde behålla all personal.
För att göra även dokumentärfilm tillgänglig som inte längre skyddas av upphovsrätt, dvs. äldre än 70 år, så beslöts att dessa filmer skulle förvaras, brukas och tillgängliggöras i arkiv i Grängesberg. Filmer som är aktuella för räddningsaktionen är i första hand dokumenterande (icke fiktiv) smalfilm på 8 mm, 9,5 mm och 16 mm. Det handlar om filmer som har ett värdefullt kulturarv och som är tänkt att bevaras. Filmer som ger ovärderlig kunskap om vårt förra sekel. Ursprungligen talades det också om att filmer från SVT och Svenska Filmarkivet skulle bevaras i Grängesberg. För Filmvårdscentralen blev Svenska Filminstitutet huvudman. Filminstitutet har avsagt sig huvudmannaskapet i november 2006. Ett skifte av huvudman kan ske tidigast fr.o.m 1 januari 2008.
Under de år som stiftelsen Föremålsvård har funnits i Grängesberg så har man skannat 318 493 bilder och registrerat 146 319 poster. Detta har gjort att bilder och dokument kan bevaras i framtiden och att många av dem är tillgängliggjorda i databaser på Internet. Uppdragsgivarna är väldigt nöjda med de arbeten som utförts och det är många som står i kö för att få sina samlingar digitaliserade. Arbetet med skanning är mitt inne i stora samlingar och dessa kommer aldrig att bli klara om arbetet tvingas avbrytas på grund av att verksamheten får starka nedskärningar i budgeten. En samling, som till hälften är digitaliserad har man inte så stor nytta av, vilket är synd. Att lämna arbetet med en stor samling mitt i arbetet är som att försöka sälja en halv bil. Ingen har intresse av det.
Eftersom uppdragsgivarna har stora mängder med bilder som behöver räddas är det viktigt med en långsiktig planering av verksamheten för att klara av detta och för att rädda vårt kulturarv. Denna typ av arbete passar mycket bra för den grupp arbetshandikappade som arbetar med skanning av gamla bilder. När de blir varslade så innebär det att dessa människor har svårigheter att hitta nya arbeten. Av den anledningen är det viktigt att se över hur man kan rädda arbetena för de som arbetar med skanning av bilder i Grängesberg och Strömsund. Regeringens målsättning är att alla ska ha ett arbete att gå till. Därför bör det vara av högsta prioritet att dels rädda arbetsplatserna vid dessa arbetsplatser och dels se till att rädda det kulturarv som finns i dessa bilder som de arbetar med. Detta bör ges regeringen tillkänna.
När det gäller filmerna (den fiktiva bilden) som Filmvårdscentralen i Grängesberg ska bevara så finns det många skäl till ökade ekonomiska satsningar. Bl.a.:
genom filmarkivet i Grängesberg har delvis ny arkivverksamhet etablerats i Sverige
intresset att lämna film till arkivet är stort och överstiger arkivets nuvarande resurser
originalfilmer som lämnas till arkivet bevaras för framtiden och genom att de digitaliseras görs filmerna tillgängliga
filmer i arkivet kan utgöra källmaterial för forskning, nya arbetstillfällen kan skapas på en ort som drabbats av industrinedläggning och därmed förlorat arbetsplatser.
Av den anledningen anser vi att det finns ett behov av översyn av hur den fortsatta arkiveringen av fiktiv film vid filmarkivet i Grängesberg kan utvecklas. Det finns mer än 100 miljoner meter film som behöver räddas för framtidens medborgare ska kunna ta del av 1900-talets Sverige, som finns förevigat via rörliga bilder. Filmer som riskerar att gå till spillo om inte en noggrann genomgång och utredning görs om hur man ska kunna rädda kulturarvet. Detta bör ges regeringen tillkänna.