Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om bevarandet av vårt kulturarv i form av ljud som en nationell angelägenhet och behovet av samordning för att undvika suboptimering av offentliga och privata resurser.
Statliga museer, en mängd arkiv, samlingar och andra intressenter har i dag en avsevärd mängd ljudmaterial som bör bevaras för framtiden. Ett exempel är Sveriges Radio som har ett mycket omfattande arkiv. Denna ljudskatt är en del av vårt kollektiva minne. Tillsammans med texter, stillbilder och rörlig bild utgör ljudarvet en del i helheten av det svenska kulturarvet. Bevarandet av vårt kulturarv i form av ljud är en nationell angelägenhet och behovet av samordning för att undvika suboptimering av offentliga och privata resurser är viktig.
I viss mån sker redan i dag en migrering, överföring, av ljud från gammal till modern form/bärare i syfte att bevara. Kvalitet och omfattning varierar dock kraftigt. Att varje museum och arkiv själv sköter sin egen migrering riskerar att bli både dyrt och tidskrävande. Ljudmigrering i syfte att bevara för framtiden kräver goda kunskaper. Annars är risken att kvaliteten på den nya ”bäraren” av ljudarvet, i dag en digital fil, inte är så bra att ljudinspelningen kan anses bevarad för framtiden.
Statens ljud- och bildarkiv, SLBA, migrerar i dag ljud som har spelats in och publicerats. Det ljudarvet kan anses vara säkerställt. Det är vårt folkliga ljudarv som är utrotningshotat. Inspelade tal, intervjuer, visor och mycket annat är långt ifrån kartlagt och än mindre säkerställt och migrerat.
Vid Sveriges Ljudmigreringscentrum i Hultsfred och Västervik finns samlad kompetens både när det gäller hur vårt ljudarv bäst bevaras för framtiden och hög teknisk kunnighet när det gäller själva migreringen. Ljudmigreringen görs enligt internationellt erkänd standard. Tack vare hög teknisk kapacitet kan migreringen göras snabbt.
Sveriges Ljudmigreringscentrum i Hultsfred och Västervik är i dag ett EU-projekt med intressenter som rockmusikens Hultsfred, visans Västervik och Regionförbundet i Kalmar län bakom sig. En helt ny yrkeskategori har skapats, ”migreraren”. Här finns kunskap att sköta hela bevarandelinjen från kartläggning och inventering till själva migreringen, bevarande och inte minst tillgängligheten. Olika tilläggstjänster som precisionsmigrering, ljudtvätt och arkivering i specialutrustat bergrum finns att välja på.
Trots att ljudets historia är relativt ung brådskar det att rädda ljudskatten. Stenkakor, vaxrullar, band och annat klarar i bästa fall ett antal år till men själva avspelningstekniken och kunskapen att hantera dessa äldre tekniker riskerar att försvinna. Inom en mycket snar framtid kommer det inte att finnas någon möjlighet till uppspelning av gamla ljudfiler/inspelningar och därmed går unika värden förlorade.
Man måste rädda de ljudinspelningar som finns, annars kommer denna viktiga del av vårt kulturarv att försvinna inom en snar framtid. Eftersom det sällan finns ekonomiska förutsättningar till detta bland dem som innehar ljudinspelningarna, det vill säga museer, arkiv, bibliotek och skivbolag är det rimligt att staten tar ett ansvar och samordnar resurserna för vårt kollektiva ljudarv i landet.