Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att svenska kommuner ges rätt att använda benämningen stad när de anser sig uppfylla de krav som ställs på ett stadssamhälle.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de kommuner som väljer att använda benämningen stad även ges möjlighet att kalla kommunfullmäktige för stadsfullmäktige och kommunstyrelse för stadsstyrelse.
Trots att vi haft städer i Sverige ända sedan medeltiden så fattade riksdagen det ogenomtänkta och ohistoriska beslutet att fasa ut begreppet ”stad” ur svensk lagstiftning. Fram till 1971 års kommunreform hade det skett en successiv utökning av tätorter som vann rätten att kalla sig stad.
Det främsta argumentet bakom avskaffandet av stadsbegreppet var strävan efter enhetlighet. Men på samma sätt som våra tätorter har utvecklats betydligt sedan 1960-talet så har även vårt samhälles behov av enhetliga standardlösningar tack och lov också förändrats. Det märks inte minst av den livliga debatten om att införa regioner och att ha olika organisatoriska former i olika delar av landet.
Begreppet stad hålls dock fortfarande starkt levande, trots riksdagens försök till standardisering. Men våra ”städer” är inte längre administrativa utan snarare kulturella eller geografiska begrepp. Dock finns det ett antal svenska kommuner som sedan mitten av 1980-talet valt att kalla sig stad i vissa sammanhang. Dit hör framförallt huvudstaden Stockholm, men även bland annat Göteborg, Malmö, Haparanda, Solna och Västerås.
Samtidigt vet vi att längtan till staden som boplats är oerhört stark – över hälften av världens befolkning bor idag i urbana miljöer. Samtidigt är trenden också stark för att våra urbana miljöer står för oerhört viktiga delar av den tillväxt och innovation som är nödvändig för att ett land som Sverige ska kunna fortsätta utvecklas.
Detta har bland annat vårt östliga grannland Finland insett. Trots att Finland införde en enhetlig kommuntyp år 1995 så valde man att låta kommunens fullmäktige bestämma över kommunens namn och i 5 § i Finlands kommunallag föreskrivs att ”Kommunen kan använda benämningen stad när den anser sig uppfylla de krav som ställs på ett stadssamhälle.”
Självklart bör svenska kommuner ha samma rättighet som de finska att själva välja namn. På liknande sätt bör man därför också – precis som i Finland – ges rätten att byta namn på kommunfullmäktige och kommunstyrelse till stadsfullmäktige och stadsstyrelse.
Samtidigt blir de internationella kontakterna allt viktigare. I andra länder är begreppet stad självklart och naturligt, medan det kan vara svårt att förklara vad en svensk kommun är. Arbetet med att skapa internationella samarbeten och med att marknadsföra Sverige skulle underlättas om begreppet stad återinfördes.