Motion till riksdagen
2007/08:K369
av Ewa Thalén Finné (m)

Samverkan mellan socialtjänst och skola


m1259

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av hur sekretesslagstiftningen kan fungera som ett skydd för den enskilde i stället för som ett hinder för intern kommunal samverkan.

Motiv för mitt förslag

Många som arbetar inom såväl skolan som den sociala sektorn vittnar om en tröghet som finns i samverkan mellan dessa två delar av vår gemensamma välfärd. Detta är bekymmersamt ur flera aspekter. När offentlig sektor blir trögstyrd och ineffektiv så innebär detta att våra gemensamma resurser inte nyttjas på ett optimalt sätt vilket är illa nog. När det gäller en dåligt fungerande samverkan mellan skola och socialförvaltning så finns det en djup mänsklig dimension av detta då oförmågan till samverkan drabbar de allra mest utsatta barnen i vårt samhälle.

Inom den sociala sektorn talar man ofta i termer av funktionalitet och dysfunktionalitet. Ett barns eller ungdoms liv delas i detta sammanhang in i tre delar, skola, hem och fritid. När ett barn får problem så försöker man bygga hjälpinsatser kring funktionella delar av tillvaron genom samverkan med skola, föräldrar och exempelvis någon idrottsledare eller fritidspedagog. Det finns dock en grupp barn och unga som inte finns med i någon fritidsaktivitet, vars skolgång från första skoldag har präglats av problem och vars föräldrar inte förmår ta sitt föräldraansvar på ett bra sätt. Om dessa barn inte får en omfattande hjälp byggd på samverkan mellan myndigheter så riskerar dessa barn att hamna i missbruk och kriminalitet. Vittnesmålen på häkten, behandlingshem och anstalter är många och dessa har ofta en gemensam nämnare i det tragiska faktum att deras uppväxt präglades av att dagligen tvingas uppleva hur det känns att inte vara älskad och sedd. Dessa barn, som saknar den fasta punkt i tillvaron som alla människor behöver, är utlämnade till samhällets omsorg och stöttning. Detta behov måste utformas utifrån ett tänk där begreppen skoltid, fritid och hemtid såsom varandes olika organisatoriska enheter inte finns. Samhällets insatser för dessa utsatta pojkar eller flickor skall byggas upp som en helhet dygnets alla timmar och årets alla dagar.

När sociala myndigheter och skola inte samverkar på ett bra sätt så drabbar det de svagaste barnen. Dessa barn riskerar att falla mellan stolarna i den offentliga byråkratidjungeln.

Mot bakgrund av detta föreslår jag därför en översyn kring hur samverkan mellan myndigheter kan fördjupas, hur sekretesslagstiftning kan fungera som ett skydd för en enskilde istället för ett hinder för intern kommunal samverkan samt visa på goda exempel på hur man kan arbeta kring utsatta barn med komplex problematik.

Stockholm den 4 oktober 2007

Ewa Thalén Finné (m)