Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdrag att komma med förslag på hur riksdagen ytterligare kan förtydliga och skärpa reglerna för arvoden, pensioner och övriga ersättningar till riksdagsledamöter och statsråd.
En av demokratins grundpelare är att det rent praktiskt finns möjligheter för medborgare att utöva de rättigheter som finns. I detta ingår att ge varje medborgare möjlighet att kunna kandidera i demokratiska val samt att se till att där finns praktiska möjligheter för de kandidater som blir valda representanter att kunna verka och agera självständigt. Även om det är så att ingenting i en demokrati kan ersätta ett folkligt ideellt engagemang fyller de valda representanterna en viktig funktion i ett folkstyre.
Det är önskvärt att vi gemensamt via skattemedel ser till att de vi väljer som våra representanter kan arbeta under drägliga förhållanden. Det ska, enligt Vänsterpartiets sett att se på saken, finnas ett ersättningssystem som, inom rimliga gränser, kompenserar förtroendevalda för det eventuella ekonomiska bortfall de drabbats av när de representerar sina väljare.
Det är också naturligt att förtroendevalda, såsom riksdagsledamöter och statsråd, har goda ekonomiska möjligheter att fullfölja sina uppdrag. Likaså är det rimligt att det finns en ekonomisk trygghet för dem som mister sina uppdrag efter fullgjort mandat. Motsatsen skulle kunna bli ödeläggande för demokratin. Risken för att en personligt trasslig ekonomisk situation skapar utrymme för såväl korruption som mångsyssleri ökar om där inte finns rimliga villkor. Om detta råder en relativt stor politisk enighet i Sverige.
I dag finns ett system som är generöst vad gäller både arvoden och olika ersättningar efter fullgjort uppdrag. När då personer som åtnjuter dessa generösa ersättningar tricksar och lägger ned stor energi och uppfinningsrikedom för att skaffa sig ytterligare ekonomiska fördelar utöver de tänkta utgör deras agerande en reell fara för landets demokratiska system. Dessa riskerar genom sin girighet och moraliska luddighet att gemene man tappar tilltro till såväl det demokratiska systemet som de representanter som agerar utan egennyttan för ögonen. Det är ett undergrävande av förtroendet hos svenska folket och en påspädning av det förakt som redan i dag finns över vissa politikers agerande.
Vänsterpartiet anser att det krävs en översyn av de regelverk som reglerar statsråds och riksdagsledamöters ekonomiska ersättningar i alla dess former samt en översyn av tillämpningen av regelverken. Detta bör ske i form av en parlamentariskt tillsatt utredning med uppgift att lägga fram förslag på hur riksdagen ytterligare kan förtydliga och skärpa reglerna för ersättningar så att risken att någon ska kunna överutnyttja de olika systemen för ersättningar, pensioner och avgångsvederlag till riksdagsledamöter och statsråd minimeras. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.