Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om regionalt samarbete i EU.
Det ska vara lätt att få veta vad som sker i EU, det ska vara lätt att engagera sig i den demokratiska processen som pågår i EU. Alla upplever inte att det är så idag. Att EU ständigt är en process i rörelse är bra men gör det också svårtillgängligt.
EU har fyllt 50 år och är ständigt inne i förändringsprocesser dels eftersom vi blir fler och fler medlemsländer, dels för att demokratin och inflytandet ställer stora krav på organisationen. Under tiden som Sverige varit medlem i EU har samarbetet mellan medlemsstaterna ökat. I riksdagen har vi gjort facknämnderna mer delaktiga i behandlingen av grönböcker och förslag inför ministermöten innan behandlingen i EU-nämnden.
Men EU är så mycket mer än det som sker i riksdagen och i regeringen. Det handlar också om ett samarbete mellan olika ekonomiska eller geografiska regioner. Där har Sverige generellt sett inte varit så aktivt, hittills.
I Sverige vill vi utjämna skillnaderna ekonomiskt och socialt mellan de olika regionerna inom landet. I det arbetet glöms ofta de regionala särarterna bort, särarter som rätt använda är en tillgång och ger en utvecklingspotential.
På samma sätt finns olika särarter i andra regioner runtom i EU:s 27 medlemsländer. Sverige måste bli betydligt mer aktivt i arbetet med att söka och finna regionala partners för olika samarbeten. Ibland handlar det om att strukturella likheter kan vara grunden för utbyte av erfarenheter och kunskap. I andra fall kan det kanske vara olikheterna som gör att man kompletterar varandra.
Genom att mer aktivt ta del av EU-arbetet som sker mellan regioner skulle det svenska arbetet med den regionala utvecklingspolitiken i landet kunna stärkas.
Förutom att skapa kontakter och samarbeten mellan stater så är det naturligtvis viktigt att genom EU genomföra en progressiv politik för mer rättvisa och solidaritet i hela Europa.
Alla har ett ansvar för att öka svenska folkets förståelse för vad EU betyder. Där kan samarbetet mellan olika regioner inom Europa vara ett sätt, folkbildning ett annat.
EU:s gemensamma resurser ska främja den hållbara tillväxten, få fler i arbete och stärka EU:s sociala dimension samt vässa miljöpolitiken. Att Sverige aktivt arbetar för att sänka jordbrukssubventionerna och stoppa EU-parlamentets flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg är andra konkreta frågor som det går att få ett folkligt stöd för.
De regionala samarbetena måste bli en mer naturlig del i det löpande svenska EU-arbetet och regionaliseringen bejakas. Det är ett av de grundläggande målen för EU-arbetet ända sedan Romfördraget antogs 1957 att sträva efter att utjämna sociala och ekonomiska skillnader mellan länder och regioner inom EU.
Ett ökat regionalt fokus på EU-arbetet innebär också att det som sker i och genom EU blir mer tydligt för alla medborgare. Det leder till ökad kunskap om vad EU-arbetet konkret tar sig för uttryck och vad som är målet för olika beslut och skeenden.
Genom att EU-arbetet kommer närmare vardagen ökar möjligheten för insyn och kunskap. Det i sin tur borde leda till ett ökat intresse bland medborgarna, ett intresse som borde stimuleras genom att göra information om EU mer tillgänglig ute i landets kommuner.
Ett sätt kan vara att biblioteken erbjuder lokala informationspunkter där information görs tillgänglig och detta också förstärks genom medverkan av olika politiska och administrativa aktörer. Det kan till exempel vara EU-parlamentariker, ledamöter i EU:s regionkommitté, handläggare på departement, tjänstemän från direktoraten i EU-kommissionen och så vidare.
Därför är det viktigt att finna former för att samla och få till stånd ett informationsutbyte mellan de svenskar som deltar i olika EU-arbeten. Precis som i politiken på alla andra beslutsnivåer finns det olika ideologiska skillnader och synsätt.