Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ändra kommunallagen så att kommuner och landsting inte kan bedriva näringsverksamhet.
Enligt kommunallagens 2 kap. 7 § har kommunerna rätt att bedriva näringsverksamhet om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget.
När det gäller formuleringen ”till allmän nytta” gör kommunerna i vissa fall rätt vidlyftiga tolkningar. Det finns allt för många exempel på kommuner som driver vandrarhem, solarier, båthamnar etc. Som ett exempel kan nämnas en medelstor svensk kommun som i sin växthusverksamhet drivit upp inte bara växter som har använts för utplantering i kommunens parker, utan även växter som sålts externt t o m utanför den egna kommunen.
För det första måste man fråga sig om det är riktigt att en kommun kan producera varor och tjänster för extern försäljning, utan vinstsyfte. På det viset kan priserna på det producerade hållas nere, vilket snedvrider konkurrensen. För det andra kan det starkt ifrågasättas om skattemedel ska användas på det sättet.
Det kan knappast anses rimligt att kommuner och landsting ges möjlighet att ägna sig åt verksamhet som hotar det privata näringslivet.