Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning om ökad öppenhet vid lobbying.
Under lång tid har påverkan av lobbyister och deras arbetssätt diskuterats i Sverige. Förslag har framförts om registrering av lobbyister och om att deras verksamhet skall författningsregleras.
Bortsett från att en branschförening tagit initiativ till en egen s.k. uppförandekod för lobbyister har inget skett i praktiken. Uppförandekoden, som är helt frivillig att ansluta sig till, har brister. En av dem är att lobbyisten endast vid anmodan behöver uppge vem man arbetar åt och vilka syften man avser att främja.
Lobbyister som är verksamma mot förtroendevalda och myndigheter borde vara skyldiga att uppge vilken uppdragsgivare de har. Alldeles oavsett om de tillfrågas om detta eller inte.
Något krav på registrering av lobbyister framstår dock inte som nödvändigt. Ett sådant förfarande riskerar leda till en sorts auktorisation och inkorporering av lobbyisterna i den offentliga makten. Att de vid kontakter med dem de önskar påverka måste uppge på vems uppdrag de arbetar är fullt tillräckligt.
Krav på registrering kommer sannolikt också att följas av motkrav på särskilt tillträde till de lokaler där man vill påverka. Detta har i andra länder blivit effekten av sådana register.
Kravet att tillkännage för vems uppdrag man arbetar bör inte enbart omfatta lobbyister verksamma mot folkvalda i riksdag och regeringskansli, utan även dem som arbetar mot tjänstemän i statlig och kommunal förvaltning. Skyldigheten att ange uppdragsgivare bör vara straffsanktionerad.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att skyndsamt låta utreda en lagenlig skyldighet för lobbyister att ange på vems uppdrag de arbetar.