Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om att reglera den lobbning som pågår mot riksdagens ledamöter.
Att lobbying förekommer mot riksdagsledamöter idag är ingen nyhet för någon. Det kan handla om alltifrån ett företag med en bred agenda till en smalare intresseorganisation med en enskild hjärtefråga. Det finns idag ingenting som egentligen reglerar det förhållande som finns mellan en riksdagsledamot och lobbyist. Det kan säkerligen också vara svårt och kanske inte heller önskvärt i många fall att reglera detta förhållande. Men i andra parlament i vår närhet har man dock ett väsentligen mer reglerat förhållande än vad vi har i Sveriges riksdag. Ett exempel som många känner till är Europaparlamentet där många regler, såväl informella som formella, finns för hur lobbying får eller skall bedrivas.
I många fall kan det ur demokratisk synvinkel vara negativt med den för allmänheten dolda lobbying som konstant pågår, men därmed inte sagt att inte lobbying kan vara en bra inspirationskälla och kunskapskanal för den enskilde riksdagsledamoten. Jag efterlyser dock mer öppenhet mellan lobbyister och Sveriges riksdag. En tänkbar lösning för att komma närmare ett mer öppet förhållande mellan lobbyister och riksdagsledamöter skulle kunna vara att införa ackreditering av lobbyister. Lobbyisten skulle då på samma sätt som en journalist få vistas i riksdagen. Offentliga listor över lobbyister skulle då återkommande publiceras som ett led i att nå större öppenhet. Utöver detta krävs att en öppen dialog förs mellan riksdagen och de professionella lobbyisterna för att komma fram till en uppförandekod i samband med lobbying. Lämpligt vore om riksdagen gav riksdagsstyrelsen i uppdrag att initiera ett arbete med frågor om lobbying.