Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regioner ska kunna ingå avtal med grannregioner både på nationell och på internationell nivå.
Vi ser alltmer att gränser mellan nationer gradvis hyvlas ner i takt med det ökade samarbetet inom EU. Detta är positivt och nu måste utvecklingen realiseras genom nya regelverk. Att ge regioner möjlighet att själva ingå avtal med andra regioner, oavsett om det är inom eller utanför landet, är ett naturligt steg i den fortsatta globaliseringen. Nu begränsas exempelvis infrastrukturplaneringen inom Europa av regions- och nationsgränser. En välfungerande infrastruktur är av största betydelse för internationella storstadsregioners utveckling och bidrag som tillväxtmotorer.
Framför allt handlar det om att inte begränsa regioners möjlighet att klara den globala konkurrensen i form av utveckling och jobbtillväxt.
Som ett exempel kan framhållas Öresundsregionen. Den består av Skåne på den svenska sidan och Själland, Lolland-Falster, Mön och Bornholm på den danska.
Öresundsregionen är en av Europas mest dynamiska gränsregioner. Här bor 3,6 miljoner människor som producerar en fjärdedel av Sveriges och Danmarks samlade BNP med stor tillväxt.
Samverkan inom Öresundregionen pågår ständigt men begränsas lika ständigt av att regler och lagar inte är desamma då regionen innefattar två nationella system.
Region Skåne behöver utvecklas och på sikt bli en permanent lösning. I dag begränsas regionens handlingsfrihet då det inte är möjligt att ingå egna avtal med alla grannregioner utan att det i vissa fall blir tal om internationella avtal. En region med egna resurser måste ha möjlighet att ingå avtal med en annan region utan att det ställs krav att staten ska genomföra processen.