Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över valsystemet vad gäller nyvalsinstrumentet på kommunal nivå.
Inte minst förra årets val visar att allt tyder på att utvecklingen med små partier i olika församlingar förstärks ytterligare. Med få röstandelar kan det skapas en parlamentarisk situation där ett parti med ett eller två mandat kan bli vågmästare. Efter valet 2006 har Sverigedemokraterna blivit vågmästare i ett antal kommuner.
På nationell nivå finns nyvalsinstrumentet som kan användas om situationen blir ohållbar. Möjligheten har inte vad vi vet utnyttjats, i varje fall inte i modern tid. Däremot har den använts som påtryckning, vilket har inneburit att partier mer eller mindre tvingats samverka och kompromissa för att finna lösningar.
Under innevarande mandatperiod har ett antal uppgörelser redan kraschat och fler riskerar att göra det. Risken ökar med antalet partier som ingår i olika uppgörelser. I värsta fall innebär det att kommuner en hel valperiod står utan fast politisk kurs.
Med anledning av ovanstående anser jag att det är dags att se över för- och nackdelar med nyvalsinstrumentet i kommuner och landsting. Meningen är inte att möjligheten ska vara en åtgärd som vidtas när alla andra försök är uttömda. Det måste naturligtvis också finnas ett tydligt regelverk som beskriver vad som krävs för att ett nyval ska genomföras.