Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om ett allmänt förbud för riksdagsledamöter att också ha ett annat arbete utöver sitt ordinarie riksdagsarbete.
Som förtroendevald riksdagsledamot har man ett stort ansvar att utföra sitt uppdrag från väljarna. Det är ett uppdrag som åtnjuter ett rejält heltidsarvode och som möjliggör att man ska vara tillgänglig för väljarna året runt. Min erfarenhet av att vara riksdagsledamot hittills under 5 år är att tiden ofta är en bristvara och att man måste prioritera hårt för att inte bli utbränd. Därför är jag också otroligt förvånad över de riksdagsledamöter som förutom att vara riksdagsledamöter också hinner med en mängd uppdrag och t.o.m. annat lönearbete samtidigt med riksdagsuppdraget. Och då handlar det inte om mindre inhopp under sommaruppehållet för att arbeta någon vecka på det arbete man är tjänstledig från, utan till exempel som advokat i stora brottmål. Inom kort tycks riksdagen ha två ledamöter, varav en ordförande, i justitieutskottet som samtidigt verkar som advokater. Det är inte så lämpligt, tycker jag.
För mig är detta förhållande mycket märkligt. Kanske är det så att en del ledamöter prioriterar betydligt hårdare än jag när det gäller medverkan i den interna demokratiska processen för att fastställa den politik man ska föra i riksdagen, att skriva riksdagsmotioner, delta i riksdagsdebatter, besöka företag och skolor eller ställa frågor till statsråden. Så kan det vara. Vi är givetvis mycket fria att påverka våra arbetsinsatser. Men har man ett så starkt behov av att göra något annat än att vara lagstiftare i det finaste förtroendeuppdrag man kan få i Sverige finns ju alltid möjligheten att ansöka om att vara tjänstledig från uppdraget som riksdagsledamot.
Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande 2006/07:KU4 med anledning av min motion förra året att ”… att en reglering i syfte att förhindra visst arbete utanför riksdagen skulle kunna utesluta vissa grupper från möjligheten att åta sig ett uppdrag som riksdagsledamot.” Argumenteringen är märklig eftersom riksdagsuppdraget är ett heltidsuppdrag. Det är väl ingen som utesluts då – alla får söka tjänstledighet och man får bra arvode. Vem utestängs?
Det handlar slutligen för mig också om vem man representerar. Jag tycker att väljarna ska kunna veta att man som riksdagsledamot och därmed lagstiftare inte agerar för någon annans räkning utan att man är fri från alla jävsituationer. För att förhindra detta demokratiska problem tycker jag att det borde finnas ett allmänt förbud för riksdagsledamöter att också ha ett annat arbete utöver sitt ordinarie riksdagsarbete.