Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av komplettering av nuvarande begravningsmetoder i Sverige.
De idag tillämpliga metoderna för begravning som finns i Sverige består av traditionell kistbegravning samt kremation och härefter hantering av stoftet.
Av Sveriges idag cirka 93 000 begravningar sker ungefär 75 procent såsom kremationsbegravningar. Andelen kremationer har ökat och tenderar att öka ytterligare med anledning av gällande regler rörande personer som lämnar Svenska kyrkan.
Under många år har det inom kyrkan, men även utifrån miljöhänsyn, förts en diskussion om kremationens negativa effekter utifrån såväl arbetsmiljö som utsläppen av rökgaser från krematorier. Många krematorier står i begrepp att investera stora ekonomiska åtaganden i rökgasrening men avvaktar med hänsyn till pågående diskussioner.
Frågan om ett breddat utbud av metoder för begravning har varit föremål för behandling inom konstitutionsutskottet riksmötet 2001/02 men också inom Svenska kyrkan.
I detta sammanhang har Svenska kyrkan anfört att ett breddat utbud, med nu kända metoder, inte utgör något etiskt problem. Svenska kyrkans församlingsförbund har liksom enskilda kyrkliga församlingar engagerat sig i arbetet med att få fram nya former för gravsättning.
Då en nyordning kräver lagändring för att kunna genomföras, avvaktar enskilda kyrkliga församlingar med stora investeringar i krematorier. Detta medför en rad problemställningar som hanteras med allt större svårighet.
Ansvariga myndigheter har inte velat agera, då fullskaleverksamhet av nyutvecklad verksamhet inte har kunnat uppvisas med den kapacitet som framtiden kräver. Kulturdepartementet avvaktar forskningsresultat enligt konstitutionsutskottets beredning under riksmötet 2001/02. Forskningen och utvecklingen av fullskaleverksamhet blockeras dock av den hittillsvarande politiska hanteringen. Ett moment 22 tycks råda i en angelägen fråga.
Under flera år har utveckling av promession (frystorkning) gjorts genom nedfrysning och härefter hantering till stoft för senare jordfästning. Utvecklingen har mött stort gensvar inom såväl kyrkliga kretsar i Sverige som i länder med svåra problem vad gäller nuvarande former av begravning.
En lagändring krävs för att kunna tillmötesgå önskemålen som finns inom såväl kyrkan som inom den folkliga förankringen vad gäller värdighet vid begravningsakten. En förändring skulle också kunna tillmötesgå många av de miljöfaktorer som idag fått stå tillbaka.
Regeringen bör därför i enlighet med tidigare uttalanden från ansvarig minister rörande promession snabbutreda frågan om komplettering av nu gällande metoder för begravning i Sverige.