Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ekonomiskt stöd till trossamfunden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av dialog med trossamfunden om arbetsvillkoren för anställda inom trossamfunden.
Att människor utnyttjas i religionens namn har en lång historisk bakgrund och kan återfinnas inom olika samhällsområden. Att problemet är gammalt gör det inte mindre angeläget att belysa i vår tid. Ett problem är arbetsvillkoren. Genom århundradena har arbetsmarknaden förändrats, samhället har utvecklats och bakgrunden till livsval har blivit annorlunda.
Men trossamfunden har dessvärre inte utvecklats på samma sätt. Kallelse, löfte om att leva i fattigdom, lydnad och kyskhet betyder på dagens arbetsmarknad: ingen avtalsenlig lön, oreglerad arbetstid och oreglerade arbetsvillkor och inget inflytande över arbetssituationen. Detta är vardagen för arbetstagare verksamma inom religiösa samfund även i vårt land.
Ett arbetsliv där inkomsten är liten eller ingen påverkar exempelvis livet som pensionär. Pensionen blir mycket låg, vilket innebär att pensionärslivet blir mycket begränsat. Trossamfund utnyttjar av tradition sin ställning, vilket för den enskilde kan innebära villkor som bör ifrågasättas i en demokrati.
Regeringen bör i dialog med trossamfunden påtala otidsenliga och i vårt samhälle oacceptabla arbetsförhållanden. Människors vilja att arbeta för något man tror på ska inte innebära att de utnyttjas. Inte heller ska arbetsvillkoren vara av sådan art att det blir omöjligt för den enskilde att längre fram i livet ompröva sin livssituation.
Jag ser detta problem i såväl etablerade kyrkor som i nyare församlingar och i sekter. Hur många som arbetar under oacceptabla villkor bör klarläggas. Samhällets ekonomiska stöd till trossamfund bör som en viktig aspekt beakta också arbetsvillkoren för dem som är verksamma i trossamfund.