Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten av förberedd samverkan för terroristbekämpning på land.
Terrorismen slår med sin brutala hänsynslöshet till över världen och har de senaste åren skördat offer även på vår kontinent. Det är en varningssignal som ska tas på allvar. Inte för att hotet mot Sverige har ökat – bedömningen är fortfarande att hotbilden gällande internationell terrorism riktad mot vårt land är låg. Men det som hände i Madrid och London kan hända även här. Vi vet att nästan 500 terroristattacker genomfördes i EU förra året, enligt Europol. Denna blinda fanatism mot oskyldiga människor får inte underskattas. Hoten förändras också i allt snabbare takt och är mindre förutsägbara. Det kan handla om utländska intressen i Sverige som har en förhöjd risk att bli mål för terrorgrupper och konflikter i Europas närhet som kan leda till ett ökat hot. Vetskapen om att det förekommer terroristceller i Sverige minskar självklart inte heller hotet. Likaså är sammankopplingen mellan terrorism och organiserad brottslighet allt mer oroväckande. Politiska ställningstaganden och vårt lands deltagande i internationella operationer kan också leda till att hoten snabbt förändras. Våra åtgärder måste ha sin utgångspunkt i detta. Demokratin har inte bara en rätt utan även en skyldighet att försvara sig.
Folkpartiet liberalerna stöder det faktum att Försvarsmakten nu får bistå polisen också vid framförallt terroristhot. Händelserna i Ådalen har under drygt ett halvt sekel spökat i den svenska debatten och det var dags att nyansera synen på det militära försvarets roll i civila sammanhang. Samhällets resurser ska givetvis användas på ett effektivt sätt. Därför är det bra att militären med sin kompetens och kapacitet kan användas för att förebygga och bekämpa terrorism under polisens ledning.
Samarbete och samordning mellan myndigheter är A och O för att effektivt kunna skydda vårt land mot terroristangrepp. Polis och militär har där en nyckelroll. I dagsläget genomförs inga gemensamma övningar mellan polis och militär på land utan samarbetet är begränsat till att innefatta i luften och till sjöss. Samverkan tvärs över myndighetsgränserna är en grannlaga uppgift och varje myndighetschef måste givetvis prioritera sina uppgifter utifrån sina resurser. Men det är bekymmersamt att Sverige i nuläget inte övar samverkan mellan polis och militär för terrorismbekämpning på land. Vid extraordinära händelser måste samhällets samlade resurser kunna sättas in på ett förberett och rationellt sätt. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.