Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utökad användning av elektronisk fotboja.
Varje år ansöker närmare 7 000 svenskar om besöksförbud. Bakom siffrorna gömmer sig i de allra flesta fall kvinnor som under lång tid utsatts för våld, övergrepp och allvarliga hot från en närstående man. Sedan lagen om besöksförbud började gälla för nästan 20 år sedan har antalet ansökningar om besöksförbud mångdubblats och idag beviljas ungefär hälften av ansökningarna. Tyvärr visar verkligheten att besöksförbudet ofta fungerar dåligt och enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) sker överträdelser i nästan vart tredje fall. Det är dessutom långt ifrån självklart att den som bryter mot besöksförbudet blir frihetsberövad.
Det borde vara en självklarhet i en rättsstat att människor som hotas och förföljs ska få samhällets hjälp att freda sig. I många fall är det förutsättning för att kvinnors isolering ska kunna brytas och återgången till ett normalt liv fritt från hot, våld och trakasserier ska kunna fungera. Mot bakgrund av statistiken finns det alltså starka skäl som talar för att lagen borde skärpas.
Intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV) – populärt kallat elektronisk fotboja – har de senaste åren blivit ett allt vanligare alternativ vid kortare fängelsestraff och vid utslussning från vistelse i anstalt. Erfarenheterna av systemet är i allt väsentligt positiva och under förra året påbörjade över 3 000 fängelsedömda personer en period av IÖV. Mindre än 10 procent av dessa avbröt övervakningen och avtjänade sitt straff i fängelse.
Fördelarna med fotbojan är flera. Dels visar kriminalvårdens siffror att de allra flesta följer de regler som gäller, dels visar statistik från Brottsförebyggande rådet att risken att återfalla i brottslighet är mindre för dem som avtjänat sitt straff med fotboja i hemmet jämfört med dem som avtjänar sitt straff i fängelse. Därutöver är tekniken naturligtvis oerhört mycket mer kostnadseffektiv jämfört med en fängelsevistelse.
Elektronisk fotboja har funnits i den svenska kriminalvården i över 16 år och starka skäl talar för att se över om användningsområdet i vissa fall skulle kunna utökas till dem som blivit ålagda ett besöksförbud. Dagens lagstiftning räcker inte alltid till och många människor får därför leva med en ständig rädsla för hot, våld och trakasserier. Regeringen bör därför undersöka om en utökning av de elektroniska fotbojornas användningsområde är möjlig.