Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om straffmätning när utvisning till följd av brott inte kan verkställas.
Utanför Stadshotellet i Mjölby blev en ung kvinna för ett tiotal år sedan brutalt våldtagen, när hon skulle ringa och be sin sambo komma och hämta henne efter en nöjestillställning. Gärningsmannen dömdes i hovrätten för grov våldtäkt till två och ett halvt års fängelse. Straffet bestämdes till en lägre nivå än vad som är brukligt vid grov våldtäkt, eftersom gärningsmannen också dömdes till utvisning ur riket. Emellertid har utvisningen av olika skäl inte kunnat verkställas. Tvärtom har mannen nyligen beviljats permanent uppehållstillstånd i riket.
Det finns som bekant olika skäl till att ett utvisningsbeslut inte kan verkställas, t ex att den som beslutet gäller riskerar tortyr eller dödsstraff i det land, till vilket han skall utvisas. Det framstår emellertid som klart stötande – både i förhållande till offret och i förhållande till den allmänna rättskänslan – att en brottsling får åtnjuta fördelen av en förkortad strafftid, samtidigt som han slipper nackdelen av att bli utvisad. Emellertid finns det som bekant mycket små möjligheter att ändra en lagakraftvunnen dom.
Enligt uppgift föreligger ett antal fall av detta slag, i vilka gärningsmannen fått ett kortare straff med hänvisning till att han också dömts till utvisning, men i vilka utvisningsbeslutet inte kunnat verkställas.
En praktiskt tämligen enkel och rimlig lösning på problemet skulle kunna vara att ge domstolarna möjlighet att i de fall där någon döms till utvisning, ange ett alternativt, strängare straff, som ska gälla för den händelse att utvisningen inte kan verkställas. På så vis undanröjs risken för stötande utfall av det slag som beskrivs ovan, utan att brottslingens rättssäkerhet riskeras.