Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av kriminalvårdens förfaringssätt när brott begås på anstalt.
På svenska anstalter begås idag brott av olika slag utan att dessa alltid anmäls för lagföring. Det verkar råda oklarheter kring i vilken utsträckning brott som begås på anstalt bör anmälas. Kriminalvården förefaller i dagsläget inte ha någon tydlig generell policy för rapportering och anmälningsrutiner av begångna brott. En strategi, som tydliggör för de anställda inom kriminalvården om och när brott begångna på anstalt ska anmälas för lagföring, vore att förorda.
Det finns lagar, förordningar och föreskrifter som styr kriminalvårdens arbete. Dessa är främst lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt samt Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd. Reglerna gör det möjligt för kriminalvården att sköta sitt uppdrag och är till för att trygga de intagnas rättssäkerhet.
Det finns idag ingen lagreglering som fordrar att en person som bevittnar brott, vare sig det sker på anstalt eller ute i samhället, ska anmäla detta till polis. I Sverige är det idag varje medborgares fria val att anmäla att man utsatts för brott eller bevittnat brott. Åklagaren kan dock, där målsäganden valt att inte anmäla brott, väcka åtal för brott som faller under allmänt åtal.
Kriminalvårdens huvuduppgift är att tillsammans med polis, åklagare och domstolar minska brottsligheten och öka människors trygghet. Kriminalvårdens verksamhet inriktas på insatser som syftar till att påverka den dömde att inte återfalla i brott. ”De som avtjänar sina straff ska göra det på ett säkert sätt, och det ska inte vara möjligt att begå brott under tiden”, skriver kriminalvården. Kriminalvården skriver vidare att visionen är ”att de dömda ska vara bättre rustade att klara ett liv utan kriminalitet och droger när de lämnar kriminalvården än de var tidigare”. Detta kallar man inom kriminalvården för ”Bättre ut”.
I svensk kriminalvård arbetar närmare 9 000 människor, varav de flesta är kriminalvårdare. Verksamheten bedrivs runt om i landet vid 31 häkten, 56 anstalter och 35 frivårdskontor.
Kriminalvården finansieras av statliga medel. Det innebär att regeringen styr kriminalvården genom direktiv om vilken verksamhet kriminalvården ska bedriva. I den uppgiften bör också ingå att utvärdera kriminalvårdens nuvarande verksamhet – om den är ändamålsenlig och om det finns tillräckliga regler och rutiner för verksamheten. Det är viktigt att kriminalvårdens verksamhet värnar en human människosyn och präglas av respekt för den enskildes integritet och rättssäkerhet. Men lika viktigt är det att lag och ordning upprätthålls på våra anstalter. För att kunna uppnå kriminalvårdens vision och syfte – att den intagne inte återfaller i brott och inte heller begår brott under tiden på anstalt – bör en översyn av kriminalvårdens nuvarande hantering av brott som begås på anstalt göras.