Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att intensifiera arbetet för att motverka barnsexturism.
Sverige har i och med ratificeringen av barnkonventionen gjort åtaganden som gäller barn i hela världen oavsett nationalitet. Dessa måste vi leva upp till på ett bättre sätt än vi gjort hittills. Det gäller bland annat den så kallade barnsexturismen som är mycket svår att komma åt. Den ökar i omfång, och antalet platser där den försiggår tycks ständigt växa. För att effektivt kunna bekämpa den behövs bättre samordning med andra länder. Men det behövs framför allt ett ökat engagemang från regeringen och rättsväsendet om fler svenskar ska kunna lagföras för brott begångna utomlands. Trots att den extraterritoriella lagstiftningen sedan 1962 möjliggör åtal i Sverige mot svenskar som begått brott utomlands, däribland sexualbrott mot barn, finns endast två rättsfall redovisade under de 44 år som lagen varit i kraft.
Sverige har visserligen tagit några initiativ som specifikt riktats mot barnsexturism. Det gäller dels den tidigare nämnda extraterritoriella lagstiftningen som skärpts, dels ett regeringsbeslut från den borgerliga regeringen 1992 som uppdrog åt Rikspolisstyrelsen att verka för ökat samarbete med utländsk polis för att motverka sexuella övergrepp mot barn utomlands. Där nämndes bland annat möjligheten att använda de polisiära sambandsmännen som finns stationerade i flera delar av världen. De används numera både av Sverige och av andra EU-länder i syfte att bekämpa barnsexturism.
Vid Stockholmskonferensen mot kommersiell sexuell exploatering av barn år 1996 enades de deltagande länderna om att nationella handlingsplaner för att motverka denna skulle tas fram. Det kravet har Sverige levt upp till, och handlingsplanen uppdaterades även år 2001. Dock måste handlingsplaner också omsättas i praktisk handling, och där finns stora brister. Mycket av det arbete som idag görs för att vidareutveckla arbetet mot barnsexturism utförs av frivilligorganisationer och resebranschen.
I juni 2006 skrev organisationen Ecpat en mycket kritisk rapport som visar den socialdemokratiska regeringens brist på engagemang i dessa frågor.
Nu måste den nya regeringen ta krafttag. Det gäller att upprätta statistik över dessa brott samt se till att kunskap om barnsexhandel skall inkluderas i alla relevanta utbildningar – därutöver också se till att regeringen utökar anmälningsmöjligheterna vid så kallade hotlines. Samarbetet inom EU behöver också förstärkas och utvecklas. Målet måste vara att med gemensamma krafter utrota både företeelsen och begreppet barnsexturism.