Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ytterliggare åtgärder mot penningtvätt.
Vi kan tyvärr konstatera att vi i Sverige har problem med den ekonomiska brottsligheten. Som lagstiftare i Sveriges riksdag måste vi göra vad vi kan för att komma till rätta med detta problem. Det får inte vara så att de inhemska och utländska brottsförövarna anser Sverige vara någon form av fristat där det är lättare att inte bli upptäckt när man begår ett brott.
Ett av de områdena som jag syftar på är de lagar som vi har när det kommer till penningtvätt. Varje år plöjs mångmiljardbelopp in i det svenska näringslivet som kommer från brott. Den här penningtvätten innebär att man för annans räkning gör svarta pengar vita. Detta försiggår på många olika sätt. Det är till exempel fastigheter, företag, butiker, restauranger men också bilar, försäkringar, konst och smycken som köps för pengar från bankrån, narkotikabrott och skattebrott.
1 juli 2005 infördes hårdare regler för att förhindra och även avslöja penningtvätt. Redan tidigare var bankkontor och växlingskontor skyldiga att anmäla misstänkt penningtvätt. Men efter juli 2005 skulle även andra kreditinstitut, antikhandlare, advokater med flera föra uppgifterna vidare. Enligt uppgift har antalet anmälningar sedan dess minskat trots att det inte finns anledning att anta att antalet brott minskat.
Samtidigt anser Brå, Brottsförebyggande rådet, att det vore bra om man undersökte penningtvättsregleringens effektivitet för att få en uppfattning om var de svarta pengarna tar vägen och hur det går till.
Enligt min uppfattning är det nödvändigt att vi som lagstiftare går vidare i lagstiftningsprocessen för att förhindra penningtvätt och att detta sker skyndsamt. Vi som bor i Sverige ska inte acceptera att det finns en brottslig affärsverksamhet som påverkar både enskilda individer och företag på detta negativa sätt.